Bröstförstoring okt 2011 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - Kontrast

Vill ni ha den snabba versionen så behöver ni bara läsa nästa mening, vill ni ha detaljer så läser ni hela skiten ;D

Snabba versionen: Allt gick bra, Örjan var proffsig och allmänt bra, alla som jobbade (där utom en) var helt underbara och hela vistelsen var fantastisk! Kan verkligen rekommendera Proforma Clinic och Örjan Gribbe!!! :D

Långa versionen:
På morgonen duschade jag håret och kroppen med Descutan precis som jag gjorde kvällen innan. 
Väskan hade jag redan packat och taxin var beställd tidigare så det var bara att nervöst bege sig till Proforma.
Vi(opererade mig tillsammans med min tvillingsyster, hon har en egen opberättelse "minimoe") kom till kliniken strax innan vår avtalade tid vid 07.45. Tjejerna i receptionen var lika gulliga som vanligt, vi betalade kapselförsäkringen på plats och sedan började en av tjejerna att visa oss runt. Vi fick rum nr.3, kändes underbart att få dela rum med syrran! Tjejen från receptionen berättade att vi skulle förberedda oss och byta om till morgonrocken på en gång även om det kunde dröja tills Örjan kom, sedan pratade vi lite mer om hur dagen skulle se ut och att vi skulle fylla i vår hälsodeklaration igen. Efter hon hade lämnat rummet boade vi in oss, bytte om och fyllde i våra nya papper.

Jag och syrran pratade massor och spekulerade om hur allt skulle gå, det var rätt lyhört, inget som störde mig, men så fort man hörde en dörrkod slås så hoppade man till och trodde att ngn skulle komma in till oss!
Efter över tre timmars väntan så dök äntligen Örjan upp, han berättade att han dröjt så länge för att våra implantat kom för en timme sedan!
(Till historien hör att vi nojjat en hel del över storleken och vi ville ha släta så vi bad Örjan ta in lite alternativ, och det senaste bad vi honom beställa var bara några dagar innan. Han sa att han inte skulle hinna få in dem, men tydligen beställde han dom ändå och de hann komma!!)

Örjan var glad och skämtade mkt med oss och det kändes verkligen som han tog sig tid den här gången! Han frågade vem som skulle vara först och vi sa då att han fick välja och då pekade han på syrran, så därmed började han oxå måla på henne. Han frågade varför vi ändrat oss till släta framför (på konsultationen bestämde vi textuerade bakom, men vi har mailat angående ändringarna innan op-dagen) hur som helst så pratade vi om det, vi sa vad vi tyckte och han berättade vad han tyckte. Alltså var han väldigt informativ med jag upplevde inte alls att han ifrågasatte oss, han verkade mest nyfiken och ville att vi skulle veta vad han tyckte. Känns skönt att han är så noggrann med förståelsen.

Medan han målade så pratade vi om allt möjligt och han kändes väldigt trygg och förtroendeingivande, ett personligt möte helt enkelt :)
På syrran kom vi fram till att hon skulle ha 450(425)/500 på sina bröst och när han började måla på mig och frågade vad jag ville ha så sa jag att jag gärna ville ha 500cc men att jag var osäker på om min storleksskillnad var tillräckligt stor för 50cc skillnad och att jag la mitt öde helt i hans händer. Han målade och funderade men sa sedan att han trodde 450/500cc skulle bli jättebra på mig! Jäklar vad glad jag blev!!

Vi pratade sedan lite mer om hur operationen och uppvaktet skulle gå till, hela stunden med Örjan kändes bara så bra och jag var inte ett dugg orolig över att lägga mig under kniven med honom som kirurg!

Han lämnade rummet och syrran och jag passade på att ta bilder nu när vi blivit målade på, snart var tuttarna ett minne blott!
Efter ca 15min så kom syrrans narkosläkare in och hon fick svälja tabletter och sedan var det dags att gå, vi sa hejdå och hon eskorterades ut ur rummet.

Nu var jag mer än dugligt nervös!!! Ringde min kära mamma och berättade hur allt gått och att syrran var på operation, var skönt att ha ngn att prata med! Efter vi lagt på höll jag på att avlida i nervositet!! Efter 45-50min så kom min narkosläkare in, hon var hur gullig som helst och presenterade sig som klinikens clown! Jag fick svälja mina tabletter och skulle ta ur mina piercings, hade lite problem med tungpiercingen då min nervositet fick mig att utsöndra så mkt saliv så att jag inte fick tag på den, haha! Med det gick till slut och jag följde med henne till min operationssal där jag fick möta en sköterska som oxå var väldigt trevlig.

Jag fick lägga mig på den kalla britsen men fick snart ett varmt täcke över hela mig. Nu kom den värsta delen, dags för sprutan! Som alla andra gånger så var det inte så farligt, tänk att man jagar upp sig lika mkt varje gång! Klart det sved till och stack men inte mkt värre än så.

Nu började jag redan slappna av när jag hade sprutan avklarad(lite skräck för sprutor), min narkostjej var så jäkla gullig och pratade lugnt med mig hela tiden, innan hon sprutade in sömnmedlet så sa hon att det var världens partydrog! Det första jag kände var en konstig smak i munnen och sedan ett skönt lugn, kändes som att jag inte hade ett problem i världen, skulle gärna sövas igen, haha! Det tog kanske 15-30 sekunder sen var jag borta!

Jag vaknade på uppvaket, ett mörkt rum med folk i (fick senare höra av min syster att jag vaknat tidigare i ett annat rum där hon låg men det har jag inget minne av även fast jag pratade med henne, tydligen hade Örjan varit där inne, tittat till oss och berättat att allt hade gått bra med operationen) Jag kände mig lite vimsig, det tog ett tag innan jag fattade vart jag var och att operationen var klar, kände mig mest halvsovandes! Jag kikade ner för att se mina nya bröst, underbart där satt dom!
Det kom en sköterska och pratade med mig, min första fråga var om allt gått bra för min syster och min andra fråga var om de verkligen hade lagt implantatet framför muskeln, det tryckte och kändes mer i musklerna än vad jag hade föreställt mig, men hon försäkrade mig om att både min syster var helt okej och att implantaten låg framför muskeln, skönt att höra! Minns att hon sa att jag verkade så påläst, vet inte vart hon fått det ifrån men kul att höra, haha! 

Jag var lite koma-aktig men tydligen frågade jag så mkt efter min syster så tillslut körde de in mig på rummet med drop och allt!
Fick se syrran, vi pratade lite och sen slocknade jag, sov några timmar till innan jag vaknade upp igen, riktig behaglig sömn!

Efter jag vaknat ordentligt testade vi första toabesöket och det gick över förväntan, sköterskan ledde mig men resten klarade jag själv!
Det gjorde både mer och mindre ont än jag föreställt mig efter op, trycket var rätt obehagligt men helt klart överkomligt!
Resten av tiden fördrevs med prat, besök av mamma och syrrans kille, tv-tittande, tabletter, toabesök, halvsovande, sms, matintag, låter er slippa alla detaljer :P Kan dock tillägga att kvällsköterskan var ett undantag från alla andra underbara människor på Proforma, hon var såklart inte dålig, men hon var väldigt kort mot oss och man fick känslan av att hon hatade sitt jobb och inte ville vara där alls, ingen man ville be om hjälp direkt =/

Dagen efter väckte vår ljuvliga nattsköterskan oss vid kl.6 för våra smärtstillande och senare innan hon skulle gå så kramade hon om oss ordentligt, en riktigt pärla! Vi tog oss upp med hjälp, riktigt kämpigt då man var så stel efter natten och hade rätt ont! Det blev ett toabesök till och sedan frukost och lite prat med en annan tjej som opererats, efter det packade vi ihop och inväntade ett besök från Örjan. Han dök upp lite senare och det blev en snabbvisit men han kollade på oss båda och konstaterade att det såg bra ut, frågade hur vi kände, om vi hade några frågor och sa åt oss att boka ett återbesök i receptionen, sedan tackade han för sig och gick vidare. Vi lämnade lite vemodigt rummet, hade trotts allt varit en underbar vistelse enligt oss båda två!

Vi pratade med de trevliga tjejerna i receptionen, bokade återbesök tre veckor senare, bokade taxi och begav oss hemåt med våra nya tuttar!

Hela Proforma vistelsen har varit ett fantastiskt äventyr och nu förstår jag verkligen varför vissa tjejer skriver att de längtar tillbaka och gärna skulle göra om op:en bara för upplevelsen, omhändertagandet och alla trevliga människor! Vill oxå säga igen att för mig har Örjan varit kanon, visst han kan verka lite nonchalant för vissa och ibland är han seg på mail men det är verkligen det enda negativa jag sett av honom, i övrigt är han glad, proffsig, lugn, trygg, skämtsam, allvarlig, omtänksam och från vad jag sett och hört en fantastiskt duktig kirurg!

Till sist vill jag bara säga att det här är det bästa jag gjort i hela mitt liv! Nu är brösten exakt en vecka och de är fortfarande hårda, ojämna och lite wierd-looking men jag älskar dom ändå, ser fram emot slutresultatet! Tack för all hjälp och info kära POF-are! <3