Bröstförstoring nov 2010 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - Smulisen

Jag flög ner till Kastrup dagen innan tillsammans med en väninna som bor i Malmö. Vi åt på en mysig restaurang dagen innan och proppade i mig mat då jag skulle förbli fastande från midnatt sedan. Tog min första antiinflammatoriska tablett, allt enligt instruktionerna från kliniken.

 Dagen efter skjutsade hon mig till Citadellkliniken. Vi var där en halvtimme innan utsatt tid; 10.30.
Jag betalade kontant över disk och sedan fick jag tala med en sjuksköterska. Min väninna var med mig. Jag fick fylla i ett hälsoformulär och fick lite snabbinfo om operationen. Sköterskan frågade om jag hade några fler frågor.
- Ja. När blir det mat?
Haha.

Sköterskan visade mig upp till mitt rum, min väninna gjorde mig sällskap. Jag fick en morgonrock och ett par strumpor. Tog en dusch med desinfektionsmedel. Sedan kom en sjuksköterska in och skulle ge mig dropp. 
- Ehmm... Du har lugnande med dig, va? Frågade jag. Jag är nålrädd bortom denna värld.
Jag fick sammanlagt två huttar utav lugnande medel, vilka nog gjorde mig groggy samt en primitiv försvarsinstinkt gjorde att jag skällde på sköterskan att lämna mig ifred när hon närmade sig med nålen. Det gick väl tillslut, några skrattanfall senare. ;) Jag fick även en bh och ett band som skulle sättas på efter operationen.

Sedan började en lång väntan. Först runt 15 lämnade min väninna mig, hungrig som hon var hade hon empatifastat med mig haha. Plus att jag hade blivit för groggy av morfin och andra mediciner för att ha en vettig disksussion med hehe. En halvtimme senare fördes jag till Peter Cosmos arbetsrum där han tog bilder och målade på mig. Sedan slussades jag vidare förbi uppvaket där nyopererade kvinnor låg på rad med syrgasmasker över sina ansikten, och vidare in i operationssalen där jag blev hälsad utav en sköterska samt narkosläkare. Jag fick lägga mig på en brits och fick 3 olika vätskor insprutade i droppet. Jag slocknade.

Vaknade upp på uppvaket, nu var jag en i raden av kvinnor med syrgastuber. Jag kände mig fångad i min egen kropp och kämpade mot narkosen för att vakna och till och med sätta mig upp. Hade en frossa som orsakade frussna kramper och hackade tänder. Det var normalt, förklarade dom. Uppvakningssköterskan tröstade mig och höll mig i handen då jag var uppenbart skrämd och rädd för min kropps okontrollbarhet. Hon var underbar. Även syrgasmasken gjorde mig obekväm och jag försökte i mitt förvirrade tillstånd dra av den ett par gånger.  Försökte lyfta täcket och se mitt resultat men min blick var för suddig för att egentligen se något.

Blev sedan förd i sängen in i hiss och tillbaka till mitt rum. Jag var inte längre hungrig, men kände inget illamående. Fick mer smärtstillande och kanske något lugnande. Jag sov nog en stund, sedan kom min väninna och hälsade på igen, då var klockan runt 18. Sedan fick jag mer morfin och var längre inte så kontaktbar så hon lät mig sova igen och lämnade mig med lite godsaker hon köpt med sig till mig. 
- Vi syns imorgonbitti!

Jag kvicknade till senare under kvällen, och drev lite tid med datorn. Smög upp ett par gånger, släpade med mig droppet och allt till toaletten. Var så sjukt kissnödig men kunde inte få fram något kiss när jag satt där, kroppen gjorde mig fortfarande inte till viljes på grund utav narkosen. Gjorde några groggy försök att ringa min mamma samt en vän men det blev mest korta och förvirrade samtal. ;) Fick en smörgås utav sköterskan.

På sena kvällen och natten kunde jag inte sova mer trots både morfin och stesolid (lugnande), på grund utav att jag blev opererad så sent på dagen och sov så mycket under sen eftermiddag/kväll. Lyckades bara sova mellan 02-03.30. Resten av tiden kollade jag på tv eller knappade på datorn. 

Halv 8 på morgonen fick jag frukost; macka, jucie och té. Peter kom in och vi kikade på brösten i spegeln tillsammans, de var riktigt snygga för att vara nygjorda, tycker jag själv. Peter verkade också nöjd. Han och en sköterska visade mig hur "tortyr-bh:n" samt bandet skulle sitta. Fick tramadol och panodil med mig hem mot smärtan.

Jag gick ner till väntrummet för att vänta på att bli hämtad utav min väninna. Passade på att krama adjö och stort tack till alla underbara i personalen, inklusive receptionisten som jag bad hälsa tack till alla ännu en gång.

Vid 9-tiden hämtade min väninna mig och hon bjöd på lunch sedan åkte vi till Lindex ;) Jag har just nu 70D i kommersiellbutiksstorlek. Det kommer självklart hinna ändras, i och med att mina är lite svullna nu och ej heller har hamnat på plats.

Allt som allt hade jag en underbar tid på citadellkliniken.