Bröstförstoring jan 2017 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - Bonnie
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
Här kommer min (långa) operationsberättelse, och jag hoppas ni ska tycka om att läsa den:)
Jag opererade mig för första gången för 10 år sen, då la jag in silikon, 320 cc framför muskeln. Jag minns inte så mycket av tiden efter, hur ont jag hade, men vet att det inte var så farligt.
Resultatet var perfekt, dom var riktigt mjuka och hade ett fint naturligt "häng", och jag älskade dom verkligen. Men efter 10 år så börjar man naturligt börja oroa sig lite, och jag kände att det var dags att byta ut dom och den här gången lägga in lite större inplantat.
Jag har många vänner som opererat sig på Citadellkliniken i Landskrona, hos Peter Cosmo, och alla har varit supernöjda, och resultaten var så bra.
Så valet blev ganska naturligt att jag valde Cosmo och Citadellkliniken.
Konsultationen gick jättebra, jag och en vän som också planerade en operation åkte tillsammans ner till Landskrona och träffade Peter.
Jag fick omedelbart ett bra intryck av Peter som först kändes lite bestämd men väldigt proffissionell. Han visade sig ha riktigt skön humor och det kändes jättebra. Här har vi mannen som ska få sätta kniven i mig!:)
Peter mätte min bröstkorg, och ställde mycket frågor för att komma fram till den perfekta storleken på inplantaten för mig. Han berättade allt som vi behövde veta, och vi fick chansen att bombardera honom med tusen frågor.
Jag bestämde mig för 530 cc, och fick prova med inlägg i en bh, och med en söt rosa t-shirt ovanpå för att se hur resultatet skulle se ut.
Bokade in en operationstid, redan efter 2 veckor, då dom hade fått en återbudstid pga sjukdom. LYCKA!
Jag var LYRISK. Nu började nedräkningen och jag kunde inte tänka på nånting annat än den 27 november. Nu började förberedelserna. Tror jag packade min övernattningsväska så fort jag kom hem från konsultationen.. ;) Jag hade fått med mig ett recept hem på antibiotika som jag skulle börja ta kvällen innan operationsdagen, så det hämtade jag ut. Tog ledigt från jobbet i 3 veckor, ordnade hundvakt till min lilla Chihuahua, och fixade så att jag hade nån med mig ner.
Två nätter innan operationsdagen vaknade jag kl.04 på morgonen, och flög upp, redo för operation:) Jag kände mig som en liten unge på julaftonsmorgon, och lycklig och förväntansfull som jag var, var det helt omöjligt att somna om.. :)
Kvällen innan op så duschade jag och tvättade håret, och tog första tabletten av antibiotikan som Cosmo skrivit ut åt mig. Från klockan tolv på natten skulle vara fastande, så jag åt pizza och massor av godis innan jag la mig i sängen för att göra ett försök med att somna. Det visade sig vara helt omöjligt, och jag vred och vände mig hela natten, alldeles för förväntansfull, nervös och lycklig för att kunna slappna av. Men det gjorde mig ingenting. Jag skulle ju ha 3 veckor på mig att vila upp mig.. ;)
05.45 gav jag upp, då gick jag upp och gjorde mig i ordning i lugn och ro. Satte på mig mina skönaste myskläder och packade det sista. Mitt ex som skulle köra mig och vara med mig hämtade upp mig och jag somnade så fort jag satte mig i bilen.
Klockan 10.00 skulle jag checka in, och vi var på plats en halvtimme innan. Jag sov hela bilresan ner, som tog ca 2,5 timme. Med bultande hjärta och med kudden under armen klev jag in på kliniken där jag möttes av ett leende ansikte i receptionen. Vi fick sitta ner en stund och vänta lite, sen kom det en gullig kvinna och hämtade mig för att gå igenom min hälsodeklaration med mig, och för att boka en återbesökstid för att ta bort stygnen. (Blev en vecka efter op) Vi pratade en stund, och sen gick vi till mitt fina rum som jag skulle ha det kommande dygnet.
Jag fick en vit gosig morgonrock, vita strumpor och vita tofflor som jag skulle sätta på mig efter den obigatoriska duschen. Mitt ex somnade sittandes i stolen, då även han haft svårt att sova på natten. Jag hoppade glatt in i duschen, tvättade mig ordentligt med "Hibiscrub", och satte sedan på mig den gosiga morgonrocken och strumporna, och satte mig på sängen.
Snart kom en jättesöt sköterska in, och vi pratade lite. Hon fick syn på alla mina piercingar (har 12 st..) och vi började plocka ur dom som gick att få ur. (Jag har även några som kallas Dermals, som sitter fast under huden, vilka inte går att plocka bort) Dom som vi inte kunde plocka bort fick vi tejpa över. Tror att nästan hela tejprullen gick åt.. ;)
Sköterskan kom med några bhar i olika storlekar som hon hjälpte mig med att prova. Vi hittade en som passade tillsut, och det slog mig hur hårt den faktiskt satt..
Jag fick några smärtstillande tabletter som jag fick svälja med ett halft glas vatten. Har riktigt svårt med att svälja så stora kapslar, men sköterskan hade ett knep och jag fick i mig alla utan problem. Fick även en liten shot med lugnande, som luktade jordgubb, men smakade rent utsagt skit. Men åååh så bra jag mådde efter en stund! ;)
Jag kröp ner under täcket, och jag och mitt ex tittade på Family guy på min dator.
Sköterskan kom in igen och satte en kanyl i min arm och jag fick dropp då jag vart fastande ett tag, och i förebyggande syfte så att jag inte skulle bli svag och yr.
Snart så somnade jag skönt, och sov tills sköterskan kom in igen för att säga att det skulle dröja en liten stund till innan det var min tur för operation. Cosmo var upptagen i en annan operation så det skulle ta lite tid. Jag somnade igen, och vaknade av att hon kom in på nytt för att säga att det var dags.... Äntligen så var det MIN tur!:D
Jag sa hejdå till mitt ex som skulle komma tillbaka efter min operation, och sköterskan ledde mig nerför trappan och in till Peter Cosmos kontor. Där tog han lite före-bilder, och så ritade
han på mig. Sen följde han mig till operationssalen som var ljus och fin, och inte alls kändes som en operationssal. Där möttes jag av två gulliga sköterskor. Jag la mig på operationssängen, med armarna sträckt rakt ut, i några jättebekväma blå slags kuddar. Sköterskan sa åt mig att lägga mig så bekvämt jag kunde, och jag fick en slags mössa för att hålla undan allt mitt hår. Jag låg så skönt men jag var lite nervös nu. Stunden var verkligen här.. Vi pratade lite, och sköterskan ställde lite frågor. Jag berättade att jag är jätteorolig för att må illa när jag vaknat ur narkosen, då jag lider av Emetofobi.(kräkfobi) Hon sa att dom skulle ge mig nåt extra mot det, och jag vart lugnare.
Hon sa att jag skulle känna mig lite yr, eftersom jag skulle få smärtstillande i min kanyl i armen. Det snurrade till rejält, och sen var jag borta.
Jag vaknade till av en röst och ett suddigt ansikte som sa till mig att det var över och att jag skulle få komma upp på avdelningen. Sen försvann jag igen.
Vaknade på nytt i sängen på mitt rum, och mitt ex var där. Han berättade att jag börjat flaxa med armarna och ville hålla honom i handen, men att jag somnat om hela tiden. Jag minns ingenting av det här, men han knäppte massa kort vilket är så kul att se nu efteråt.:)
Jag vaknade och var enormt kissnödig och den söta sköterskan som tagit hand om mig sen jag kom hjälpte mig till toaletten. Jag var väldigt snurrig och trött, och det svartnade när jag satte mig på toaletten, men det gick bra. Jag mådde inte illa, utan var bara yr och väldigt trött. Hade inte heller ont, utan det var bara spänt över brösten. Jag sov en hel del, och mitt stackars ex satt hela tiden vid min säng, och det var verkligen skönt att ha honom där.
På kvällen fick jag lite att äta. Mackor, fruktyoghurt och apelsinjuice. Det kan ha vart det godaste målet jag ätit nånsin:) Allt smakade superbra, men jag var försiktig och åt väldigt sakta. Var som sagt livrädd att må dåligt. Men det gick bra, och jag mådde superbra efter jag ätit. Mitt ex åkte vid tio för att få lite sömn, och det var faktiskt lite skönt att få lite egentid.
Jag tittade på film på datorn, åt lite choklad och bara mös. Så fort jag hade lite ont så ringde jag på en sköterska som kom in och gav mig antingen i nålen i armen eller en tablett att svälja. Vi pratade lite strunt, jag och nattsköterskan och hade jättetrevligt:)
Jag ville inte somna för tidigt, med risk för att vakna mycket på natten och ha ont, så jag höll mig vaken så länge jag kunde, innan jag somnade skönt.
Vaknade kvart i fyra och ringde på sköterskan för en smärtstillande. Trots lite smärta och trötthet så kände jag enbart lycka. Hade nog ett konstant leende på läpparna, under hela min vistelse på kliniken:)
Jag somnade om, och vaknade vid halv sju igen och slog på tvn. Sköterskan kom in med en underbart god frukost, jag hade beställt samma som jag fick till kvällsmat. Det smakade lika bra på morgonen med dom där underbara mackorna, yoghurten och den underbara apelsinjuicen.:)
Mitt ex kom runt halv åtta, och han hjälpte mig att klä på mig. Jag blev av med kanylen i armen, och Peter Cosmo kom snart in för att prata lite, och jag fick se mina nya älsklingar för första gången. Han hade berättat för mig att det kunde se lite annorlunda ut i början, eftersom jag hade inplantat framför muskeln innan, och det bildats fickor där som så småningom skulle försvinna. Har ju nya fickor bakom muskeln den här gången.
Han klippte upp min bh, och han visade hur bhn ska sitta. Både han och jag var suuuuupernöjda med resultatet, även fast det är lite svårt att se på en gång, eftersom man är så svullen som man är.
Jag fick med mig smärtstillande hem, Alvedon, Celebra och ett morfin-liknande preparat.
Jag kramade om Peter och sköterskan som pysslat om mig, och så ledde mitt ex mig försiktigt ut till bilen. Sov nästan hela vägen hem, halvsittandes. Den enda ställningen som kändes okej.
Nu följde ett par riktigt jobbiga dagar. Jag är väldigt smärttålig, har både piercingar och tatueringar över hela kroppen, men nu hade jag ONT. Jag käkade mina smärtstillande, satt i soffan med 5 kuddar bakom ryggen, och kunde knappt röra mig. Jag hade som tur var mitt ex hos mig dom första dygnen, annars vet jag inte hur jag hade klarat mig. Jag lever själv annars, och är van vid att alltid klara mig själv, så det här var en helt ny känsla för mig, och det var frustrerande. Det var inte så mycket själva brösten som värkte, utan ärren under brösten, där den sk "tortyr-bhn" satt stenhårt. Nu förstod jag varför andra tjejer i andra berättelser kallat den för tortyr-bh.. :)
Jag har inte kunnat klä mig själv, inte duscha eller laga mat. Så har ni nån som kan ta hand om er efter eran operation så låt dom. Bara vila och bli upp-passad på. Det här är ERAN stund:)
Och ju mer ni vilar och ju mer ni tar hand om era nya bröst ju bättre så kommer resultatet att bli.
Nu sitter jag här, det har gått 8 dagar sen min operation, och jag har sovit själv dom senaste 3 nätterna, nu kan jag klara mig själv igen, vilket är superskönt. Har inte alls lika ont längre, visst värker det fortfarande, men inte alls som för några dagar sen.
Imorrn ska jag ta tåget till Malmö för att träffa Peter Cosmo igen, ta bort stygnen, och så ska han se hur resultatet ser ut nu. Nu ska vi börja forma brösten, det jag sett fram emot hela tiden. :)
Återkommer efter morgondagen och uppdaterar om hur det gick hos Cosmo:)
Det här har tveklöst vart en av dom mest fantastiska upplevelser jag vart med om.
Jag kan VERKLIGEN rekommendera Citadellkliniken, och Peter Cosmo som kirurg, han är verkligen The one! Sköterskorna har vart fantastiska och jag kommer aldrig att glömma det härliga dygnet på Citadellkliniken i Landskrona:) TACK!
Hör gärna av er om ni har några funderingar eller frågor.
Kramar på er!
Annons
Annons
Roligt att läsa om sin upplevelse! Ska med byta från framför till bakom. Tycker du det gjorde mycket ondare att lägga dom bakom? Är så rädd att jag inte kommer klara smärtan.
Och varför valde du att flytta bak dom förresten? :)
Å lite lugnande är alltid bra :) ja min sambo ska va hemma och hjälp mig dom första dagarna har med en liten vovve hemma som han får hjälp mig med. Han e så mammig så vi får Se hut det går. Och hoppas han har växt i från att vakna på nätterna då med. Kommer antagligen inte komma upp ur sängen på nätterna själv haha! :D
Vi får hoppas att jag har turen mes mig att inte ha så ont då! Klarade mig rätt fint dörr gången, gick i stan i Stockholm dan efter innan mitt tåg hem till Göteborg gick utan några problem.
Jag opererar mig den 3 januari så det börjar närma sig nu :D
Haha tack så mycket skriver ett hej till dig i pm bara för att jag ska komma i håg vad du heter på pof så jag kan skriva till dig efter. :)
Hoppas du mår bättre snart så dy kan njuta till fullo av dina nya bröst
Kram!