Bröstförstoring nov 2010 - Plastikakademin - Linköping Gunnar Kratz - anonym
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
OP-datum:
Monday, 15 November, 2010
Nu är jag hemma igen. Ligger i sängen med sjutton kuddar (liten överdrift) och knaprar smärtstillande. Det går inte att beskriva smärtan. Det är så att jag håller på att börja gråta, och jag kan inte röra mig.
.
Dagen började 04.30. Jag vaknade och steg upp ur sängen, gick ut i köket och bredde två mackor och lite kräm. Lättsmält och bra. Jag som är så nervös kunde knappt få io mig mat den sista dagen. Efter frukosten så blev det en andra dusch med Descutan, som förövrigt, motsatt vad alla säger, luktar jättegott! Sniffade på min underbara svamp lika mycket som jag tvättade. Vid halv sex så var allt klart och jag lade mig på soffan för att vila tills vi behövde gå till tåget som gick 07.50.
.
Vid 09.50 var vi i Linköping. Det var ganska lätt att hitta rätt gata, och sedan var det bara att knalla på. Gick in i Addoc Hospital och tog hissen upp till tredje våningen. Började nervöst kyssa sambon av någon anledning... gjorde allt möjligt konstigt, som att skrika en stackars man i örat och dansa för en pensionär. Kom upp till väntrummet och fick sitta ned. Kanske en halvtimme efteråt så kom det en jättegullig sköterska och tog emot oss. Hon lämnade oss, visade sig, gick iväg och kom slutligen till oss. Och kliade sig på huvudet.
.
Jag fick komma till ett rum där jag fick byta om och ta av mina piercingar. Sedan fick jag sätta mig i en korridor och sedan kom Kratz och berömde mig för att jag kom i så god tid. Han gick igen och sköterskan kom och visade oss till vårat rum. Kratz kom ganska snart och började rita stödstreck på min bröstkorg och bestämde även vart mitt nya bröstveck skulle sitta. Det är de nedersta strecken som knappt syns. Vi lämnades och jag beordrade sambon att fota så mycket han bara kunde, som resulterade i ca 280 bilder på hur nervös jag var...
.
.
Jag fick en jättesöt mössa som jag skulle ha på mig under operationen. Vid den tiden så skakade mina händer och jag kunde inte tänka på något annat än smärtan, öppna sår, implantat, hakar och groteska metoder för att få in implantatet, som att dunka in dem med basebollträ... Tillslut kom sköterskan igen och jag fick den berömda shoten. Svalde alla tabletter och försökte vila. Hade hört att det kunde hjälpa, men det gick inte. Det fanns bara öppna sår, om man säger så. I salen låg det redan två tjejer som kved av smärta, och det gjorde inte saken lättare. Sedan kom en narkosläkare och kollade till mig och presenterade sig. Sedan var det några korta möten, och 11.50 sa de att jag var på tur och att det var lika bra att rulla iväg mig.
.
Inne i operationssalen så fick jag ligga på ett operationsbord som var alldeles för litet för mina armar, jag kunde inte slappna av i dem med risk för att det skulle falla en arm-a-pult och välta alla saker. Hjärtat bultade ännu snabbare när de packade upp mina implantat efter att ha frågat mig vad det var jag skulle ha. Sedan sa narkosläkaren att jag snart skulle sova, jag öppnade munnen för att fråga om han skulle söva mig, men det var försent, för allt blev suddigt och sedan svart.
.
.
Vaknade upp i rummet en timma senare. Sambon satt med kameran i högsta hugg och fotade varenda liten rörelse som jag gjorde. Jag minns inte när Kratz kom in, men jag reste mig, tittade på honom och frågade om jag hade bröst nu. Han svarade att det hade jag, och jag gjorde en överlycklig gest med armarna och vråklade:
- Tuttar!!!
Undra egentligen vad grannarna tyckte om mig? Somnade om och vaknade senare och var klarvaken och mådde prima. Trodde aldrig att jag kunde må så bra efter en operation.
.
Kratz kom in igen och jag var stolt över min rörlighet. Jag cirkulerade med armarna och visade stolt vad jag kunde göra, tills jag satte mig upp. Skrek till av smärta och ångrade att jag inte gått i ide. Kratz kom in igen och sa att det var någon som ville hälsa på mig, så jag bad honom dra bort gardinen och självklart så blev det en liten POF-vinkning och några leenden. Jag trodde att jag mådde toppen och berättade det, men någon timma senare när jag behövde bege mig mot tåget så var det till att gå som Quasimodo och stöna hela vägen med tårar i ögonen. Stannade till och köpte fyra komedier och en hel seriesäsong. Nu borde jag klara mig en vecka...
.
.
Resan gick bra. Kändes någorlunda lång då jag saknade sängen men jag fick tre säten och en filt, så jag stod mig. Höll på att kräkas, men har tagit det lugnt på kvällen med bara vätska. En kycklingsallad på tåget, men efter det så har det varit kräm och ProViva. Nu ligger jag i sängen med ögon som håller på att falla igen men jag är så pigg ändå. Jag har fått bröst!
.
Ska tillbaka på söndag då jag ska ta bort bandage och stygn. Kan knappt vänta till att få se mer av mina nya bröst!
Annons
Annons
Vilken underbar story!!
Jag hörde dig vakna efter din op och det var dagens höjdpunkt!! 
Otroligt att du orkade gå ända till tåget så där direkt efter!!
Tack än en gång för halstabletterna!!
Kram!!//Kicki.
HAHAHA, gud ad pinsamt det var när jag vaknade till och sambon berättade vad jag sagt, haha.
Varsågod :) Jag trodde att jag skulle behöva dem men jag mådde inte illa förrän några timmar senare. Det var jätteskönt för det gick över lika snabbt. Har du lagt upp några bilder än? Jag ska kolla för säkerhets skull, hehe :) Kram
man säger nog mycket konstiga saker, jag trodde jag fått astma anfall å skrek att dom skulle springa å hämta min brikanyl å när ingen kom vart jag förbannad å skrek ännu mer haha
det var min säng granne som berättade det, men jag minns inte så mycket haha
Ska op mig på plastikakademin hos Gunnar Kratz om bara 10 dagar och letar lite info nu :)
Såg att detta va gamla inlägg men är ni fortfarande nöjd med hur brösten ser ut ?
Jag ska lägga in mellan 450-500 då jag redan själv har en c-kupa behövdes det för att fylla ut, men jag slapp
att lyfta dem :) Han är dock svår att få tag i. Försökt i 2 veckor nu utan resultat men det är väl bara att vänta
anars tills op-dagen :)
Jag ska också opas där om 2 veckor (bröstförstoring) av just herr Kratz, mig har han svarat på omgående när jag haft frågor. Men stressad verkar han vara till Max. Är intresserad av vad ni tyckte om resultaten som åstadkommits?