Hur har du mått på sikt efter bröstförstoring?

Direkt efter op hade jag lite svårt sova men det var för trycket över bröstkorgen. Det släppte efter ca 4 dagar. Sedan hade jag en nervpåverkan i vänster bröst som spökade i ca 2v och den var skit jobbig ärligt talat...Men jag hittade sätt att hantera det på då det kom lite då och då under dagen. Det som tar tid är blåmärkena...jag åkte utomlands efter 3v och dölja bröstband och visa blåmärken på stranden...men jag klarade det med. Psykiskt mådde jag bra hela tiden och har gjort hela tiden. Jag behövde bara titta på mina bröst i spegeln så log jag. Jag är så nöjd med mina fina bröst.

Kände precis som du, efter konsultationen var jag supertaggad på nya bröst. Men några veckor innan blev jag nojig och funderade på om jag gjorde rätt (tror det är rätt vanligt). Googlade som en galning. När det väl var dags för op dagen var jag cool lugn, min kirurg är världsbäst på att göra en lugn och berätta om allt som kommer ske i och med och efter operationen.

Jag hade inte speciellt ont efter, gick på Alvedon då jag bara spydde av morfinet. Var trött och hade ont i ryggen första 2 veckorna sen släppte det och jag var mitt vanliga pigga jag. Efter det har jag bara mått bättre och bättre för varje dag. Nu har det gått 10 veckor och jag känner mig precis som förut.

Det jag märkt många i den här tråden bekymrat sig över och som jag tycker är konstigt att deras kirurg inte berättat är att brösten ser väldigt konstiga ut under läkningen. Mina har fortfarande konstig form ibland, vissa veckor är de skitsnygga och vissa ser de konstiga ut. Längtar till slutresultatet :)

Jeg har opplevd en del av det som kan gå galt. Ikke det mest alvorlige og det finnes de som har betydelig sämre historier, som Marina.
Men jeg har opplevd å måtte ta ganske mange op bare for å få et bra resultat. Og ny nyss med två harde kapsler var det ganske tufft.
Tenk deg godt om. Selv om du har godt med penger, skal du utsette kroppen for en (unødvendig) op ca hvert 10 år. Ikke så kul när du er 50 kan jeg säge....
Selv håper jeg at det er min siste, iaf på 10 år. Jeg kan godt avse pengene men kjennes som om kroppen snart har nådd en grense.
Og jeg vil si; alt jeg har oppnådd i mitt liv ville jeg oppnådd med mine opprinnelige bryst. Det hadde gått helt fint. Ønsker jeg kunne skru tiden tilbake og at jeg ikke hadde gjort nått...

Tack :) jeg har varken fått BII eller cancer og det har ikke påvirket min hverdag. Jeg har vært frisk og in good shape hele tiden. Men det virker bare veldig unødigt just nu - og det er kanskje fordi jeg har blitt «older and wiser» - eller fordi jeg sitter i sofaen med dränage på 6e dag etter op og er himla trött.
Gjør dette om du virkelig vil det og om dine bryst virkelig stör deg, men ikke gjør det for å møte andres forventninger, det er faktisk ikke så viktig hvor store bröst man har

Jag mår jättebra, precis som innan min första operation år 2016 och efter mitt implantatbyte 2019. Har inte alls känt av något negativt rent fysiskt eller psykiskt som kan kopplas till brösten eller breast implant illness. Dt jag mådde dåligt över efter min första operation var ju att jag fick mycket större bröst än vad jag ville ha men nu känner jag äntligen att jag fått rätt storlek till min kropp, så som jag vill ha dem! De är bara 2 månader gamla men det var verkligen värt att göra om operationen. Det kan ju vara läskigt att se sina bröst för första gången och tejpning osv men jag vande mig rätt fort :)

Även jag var sjukt nojig innan op och velade som en tok före. Läste det mesta jag kunde komma över och var såååå nära att avboka.
Jag hade inte speciellt ont efter min op, det svåraste var de begränsningar som blev, typ sätta upp håret, lyfta armarna osv;)
Efter 10-12 dagar blev jag riktigt riktigt låg och ifrågasatte mitt beslut. Det var tufft.
Som tur väl var hade jag läst på att detta är ett rätt vanligt fenomen även om det oftast mest pratas och skrivs om den fysiska smärtan.
Jag hade det rätt tufft mentalt i 14 dagar, kände mig oduglig och värdelös. Men försökte vara utomhus och röra på mig minst en timme om dagen och så har jag en man som peppade mig!
Jag var hemma från jobbet i 4 veckor eftersom jag lyfter o bär mycket och jag misstänker att det var en bidragande orsak till att jag mådde så uselt mentalt. När jag väl började återgå till normala rutiner och fick börja träna igen ljusnande livet!
Idag, 6 veckor senare, ångrar jag mig inte alls :)
Är väldigt nöjd över storlek och placering och tycker det är intressant att se hur de förändras mer och mer till "mina" för varje dag.
Tänkte också mycket på komplikationer men kände till slut att det finns 1000 saker vi människor utsätter oss för som kan vara skadligt och som vi kan bli sjuka av (som vi envist gör ändå).
Mår toppenbra idag och skulle jag bli sjuk får jag göra mitt bästa för att hantera det då :)
Lycka till!

NettanSpättan skrev:

Även jag var sjukt nojig innan op och velade som en tok före. Läste det mesta jag kunde komma över och var såååå nära att avboka.
Jag hade inte speciellt ont efter min op, det svåraste var de begränsningar som blev, typ sätta upp håret, lyfta armarna osv;)
Efter 10-12 dagar blev jag riktigt riktigt låg och ifrågasatte mitt beslut. Det var tufft.
Som tur väl var hade jag läst på att detta är ett rätt vanligt fenomen även om det oftast mest pratas och skrivs om den fysiska smärtan.
Jag hade det rätt tufft mentalt i 14 dagar, kände mig oduglig och värdelös. Men försökte vara utomhus och röra på mig minst en timme om dagen och så har jag en man som peppade mig!
Jag var hemma från jobbet i 4 veckor eftersom jag lyfter o bär mycket och jag misstänker att det var en bidragande orsak till att jag mådde så uselt mentalt. När jag väl började återgå till normala rutiner och fick börja träna igen ljusnande livet!
Idag, 6 veckor senare, ångrar jag mig inte alls :)
Är väldigt nöjd över storlek och placering och tycker det är intressant att se hur de förändras mer och mer till "mina" för varje dag.
Tänkte också mycket på komplikationer men kände till slut att det finns 1000 saker vi människor utsätter oss för som kan vara skadligt och som vi kan bli sjuka av (som vi envist gör ändå).
Mår toppenbra idag och skulle jag bli sjuk får jag göra mitt bästa för att hantera det då :)
Lycka till!

Tack för ditt svar!
Ja det där med ångest finns nära till hands hos mig så jag är beredd på att få ett skov efter operationen. Jag oroar mig väldigt lätt över saker, lite smått hypokondrisk kan man säga. Haha, ändå har jag nyss bokat och betalt en bröstförstoring som jag nu nojjar över...
:)

gina96 skrev:

Jag mår jättebra, precis som innan min första operation år 2016 och efter mitt implantatbyte 2019. Har inte alls känt av något negativt rent fysiskt eller psykiskt som kan kopplas till brösten eller breast implant illness. Dt jag mådde dåligt över efter min första operation var ju att jag fick mycket större bröst än vad jag ville ha men nu känner jag äntligen att jag fått rätt storlek till min kropp, så som jag vill ha dem! De är bara 2 månader gamla men det var verkligen värt att göra om operationen. Det kan ju vara läskigt att se sina bröst för första gången och tejpning osv men jag vande mig rätt fort :)

Skönt att du fått må bra :)

Ser att Patrik varit din kirurg, han skall även operera mig. Om jag nu inte avbokar i sista stund.
Men jag vill verkligen ha snygga boobisar. :)