Art Clinic - Göteborg

Den 26 oktober vaknade jag otroligt tidigt och var "lätt" nervös. Nu skulle det äntligen ske... Magen skulle bort!
Jag genomförde den sista "Descutantvätten" tog på mig rena bekväma kläder och tog min lilla väska som var färdigpackad... Helt plötsligt kändes det som om jag var på väg till förlossningen... (o det var 17 år sen sist!).

Min man skjutsade mig till kliniken och sa lycka till... det kommer att gå bra (kvällen innan hade jag sagt till mina stora barn att jag hoppades att min fåfänga inte skulle göra dem moderslösa..) och sen steg jag in på Art Clinic.

Jag skulle inte vara på kliniken förrän kl 11 men jag gick ändå upp med övriga familjen på morgonen och gosade lite extra med barnen. Innan barnen gick ut till bilen kramade jag om dem länge och så fort dörren stängdes bröt jag ihop och grät.  Tänk om det var sista gången som jag kramade dem, jag fick med andra ord en rejäl släng av ångest. Som tur var gick det över rätt snabbt, behövde nog släppa på nervositeten...