Bröstförstoring, Bröstlyft dec 2014 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Kiwi85

Sambon hjälpte mig att lämna barnen i morse. Han brukar börja 6 den här veckan så det brukar vara jag som lämnar, men inte idag som sagt. Kl 7 slog dörren igen och jag blev alltså själv hemma... Hade inte tid förrän kl 10.15 (skulle vara där 30 min innan) och jag hade planerat att ta tåget som gick 8.30 för att vara i stan strax efter 9 och då ha tid att gå förbi Apoteket på vägen. Nu blev jag så inåt helvete rastlös så det blev nya planer. Redan kl 9 gick jag in till kliniken. Jag bad om ursäkt för att jag var såååå tidig och satte mig för att fylla i en blankett. Jag blev avbruten av en sjuksköterska som kom för att hämta mig?? Jag hade inte kännt mig minsta lilla nervös hittills, jag trodde dessutom att jag skulle sitta här i hundra år och bara döda tid. Men nu när allt gick fortare än jag trodde så blev jag plötsligt skit nervös. Sköterskan gav mig lugnande och satte en kanyl i min arm innan jag fick byta om till trosor och morgonrock. Direkt då jag var klar hämtade Patrik mig, han ritade på min överkropp och påminde mig att andas lite, hehe. Patrik byttes ut mot narkosläkaren Ove. Han var precis som alla andra väldigt trevlig och lugnande till sättet men jag fattade knappt vad som hände. Spänd som en fiolsträng satt jag i stolen med korslagda ben, jag ansträngde mig för att försöka se cool och avslappnad ut och småpratade och skrattade fåraktigt. Ove lovade att han skulle finnas vid min sida genom hela operationen innan vi gick tillsammans in i operationssalen. Jag fick en mössa på huvudet, sedan blev jag tillsagd att lägga mig på operationsbordet med morgonrocken som täcke så det gjorde jag. Dem satte EKG på mina axlar och någon stor platta på mitt vänstra lår. Ove sprutade in något i min arm och sa att nu kommer jag börja känna mig trött. Jag försökte svara något, men slog knut på tungan totalt. Ove började prata om syrmasken han höll framför mig men jag han försvinna innan masken kom på! Coolt! :)
4 timmar senare väcker dem mig i uppvakninssalen. Jag var helt förvirrad och trodde jag var hemma. Ville bara fortsätta sova. Jag sa något om mina små monster där hemma och drog täcket över huvudet. Där låg jag i nån slags mellan värld. Jag kvicknade till lite när de väckte min granne. Hon sa " jag märkte ingenting" ca 50 gånger till 5-6 olika personer. Vi började småsnacka lite och hon frågade mig ca 4 gånger vart jag bodde och berättade gång på gång hur platt hon va innan operationen. Lite läskigt att man kan vara så förvirrad :) nu är dom på plats iaf, längtar tills jag får se resultatet!
Jag är jätte nöjd med bemötande och oerhört tacksam att allting gick så fort när jag väl kom in på kliniken. Tack till alla inblandade!