Bröstförstoring dec 2014 - Gerlee Plastikkirurgi - Helsingborg Marcus Gerlee - Loual

Nu är det min tur at berätta om min operation, vi börjar från början.

Jag hade fått veta att jag skulle vara på plats klockan 10 på kliniken. Satte klockan på kvart i nio dagen innan och vaknade bara en gång under natten (ha en trendens att vakna om jag ska göra något spännande) men somnade om lika snabbt igen. På morgonen tog jag min andra dusch med descutan, som jag för övrigt inte alls upplevde som uttorkande. Kände mig väldigt ren och tog på mig träningsbyxor, T-shirt och en hoodie. Jag och min sambo gick ner till kliniken och satte oss i väntrummet. Kvart över tio var det min tur att få gå upp till operationsavdelningen. Mina sambo gick hem och jag gick upp, fortfarande inte ett dugg nervös. Väl upp möttes jag av två väldigt glada sköterskor (tror att de var det) som berättade lite om att jag skulle byta om till morgonrock, få i mig frukost (tre piller) och sedan lägga mig i "fåtöljen" och vänta på doktor. Båda sköterskorna var väldigt trevliga och fick mig att känna mig välkommen och avslappnad, även om jag redan var det. Fick i mig mina tre piller, bytte om och la mig i fåtöljen. Efter ett tag kom doktorn in och skulle rita på mig. Han berättade att jag troligen skulle få lite större implantat i ena bröstet då min bröstkorg var lite annorlunda på ena sidan vilken lurar ögat att bröstet är något större, så för att jämna ut detta skulle han lägga in något större i höger bröst. Han ritade på mig och sedan sa han att jag snart skulle bli hämtad till operationssalen. Han hann precis stänga dörren innan jag blev hämtad, fick lägga mig på operationsbordet och då kom narkosläkaren in. Hon ställde lite frågor och satte nålen i armvecket. Hon berättade hela tiden vad som skulle hända. Strax efter att nålen var isatt sa hon att jag snart skulle somna och att jag skulle tänka på något som gjorde mig glad för att styra mina drömmar. Jag minns bara att jag svarade med ett ja sedan var jag borta.

Jag vaknade upp ur narkosen och kände ingenting, viftade med armarna och skrek ut: alltså, ska man kunna göra såhär! Det känns ju ingenting. En av de gulliga sköterskorna som gav mig "frukosten" tidigare satt vid sängkanten och när jag fick syn på henne skrek jag igen: men heeeej Katarina. Haha nu i efterhand måste de trott att jag var helt från vettet, men jag vad glad och kände inget. Fick gå på toaletten och klarade det själv, men gick tillbaka till sängen då jag kände mig yr så läkare bad mig vila. Innan jag hann somna ringde jag visst min sambo, vad jag sa kommer jag inte ihåg men hade väl sagt att allt gått bra och att jag bara skulle vila lite till. Jag somnade och vaknade upp med världens ryggont och stelhet, jo tjena vilken skillnad från första vaknandet. Narkosläkaren tittade till mig ofta och bad mig sätta mig på kanten och sedan gå runt lite för att se hur det kändes. Jag blev väldigt snabbt yr och illamående så jag fick lägga mig igen. Mitt blodtryck var normalt men jag kunde verkligen inte stå upp.. Jag fick något medel som skulle hjälpa mot illamåendet men som samtidigt skulle göra mig väldigt trött. Vid halv fem började jag kunna stå upp utan att må illa, så jag ringde efter min sambo som gic ner för att hämta mig. Han ringde efter en taxi och narkosläkaren följde mig ner till receptionen. När jag kom ner från trapporna kände jag mig svimfärdig och yr igen, var helt vit i ansiktet och möttes av en sambo som såg något rädd ut och frågade: oj, mår hon verkligen bra. Jag fick sätta mig ner och fick snabbt tillbaka färgen i ansiktet efter lite vatten, läkaren sa då att jag kanske skulle följa med upp igen. Jag somnade i fåtöljen så jag minns inte vad som hände därefter mer än att jag vaknade efter en stund av att taxin har kommit. Jag reste mig upp och kände mig bra, men riktigt galet trött. Vi tog taxi hem och väl hemma sov jag till dagen efter, vaknade flera gånger med ryggont, men kunde ändå sova en del.

Nu har det gått tre hela dagar, snart fyra och jag mår förvånansvärt bra. Jag ska inte säga att jag inte känt något för det har jag, men jag känner mig ändå bra. Första dagen var det ryggen som var katastrof, hade så himla ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Som tur var så försvann detta efter första natten och nu har jag ont om jag ligger/sitter på samma sätt för länge. Jag har klarare mig på endast panodil som jag tar full dos av, förutom igårkväll när jag hade så ont i snittet under vänster bröst att jag behövde ta oxynorm som jag hade fått med mig hem.

Dagen efter operation var jag på återbesök på kliniken. Hon tog av bh och band för att titta på brösten och det såg väldigt bra ut för att vara dag 1. Självklart sitter brösten högt upp, men det kommer bandet förhoppningsvis att hjälpa till med. Fick även veta att jag hade fått 350 cc i vänster bröst och 375 cc i höger bröst. Storleken känns perfekt och jag är så glad över att jag gjort detta, nu ser jag framemot när det gått en vecka så jag kan få duscha.