Bröstförstoring apr 2015 - Proforma Clinic - Stockholm Carl-Johan "Calle" Gustafson - Zulavip11

Så var äntligen dagen kommen, dagen då jag skulle förstora mina bröst.  Efter 2 ammningar så var mina bröst väldigt väldigt tomma. Jag hade vantrivts med dom sedan 5 år tillbaka (efter första ammningen). Jag hade B kupa innan barnen, efter barnen fyllde jag knappt ut en a kupa. Jag bestämde mig på riktigt och bokade tid för konsultation och operation december 2014. Det var när jag hörde om momshöjningarna som skulle göras nästkommande år inom plastikkirurgi som gjorde att jag verkligen tog mig i kragen och bestämde mig. Det är nu eller aldrig. Ska jag fortsätta gå och beklaga mig och knappt våga visa mig inför min sambo, eller ska jag göra ngt åt det, när ändå möjligheten finns och jag hade sparade pengar på kontot ?! Jag visste såklart om risker men jag kände ändå att jag chansar - annars vet jag att jag kanske hade ångrat mig.. att jag inte vågade. 

Jag hade fått en tid att jag skulle komma in på Proforma Clinic klockan 12:00 och att jag skulle opereras kl 14:00. 

Jag hade ställt klockan på 06:15 för att äta lite frukost, blev lite fil och en smörgås.. sen skulle jag ju fasta i minst 6 timmar. Min sambo lämnade barnen på förskolan på morgonen och kom sen hem till mig igen. Vi tog bilder på mina bröst och det är jag glad att vi gjorde. Jätteintressant och roligt att ha förebilder nu i efterhand! Jag ducshade en andra gång med decutan tvål, mitt hår blev som ett skatbo efteråt 

Vi åkte in vid 11. Parkerade bilen ganska nära Proforma, vi satt ned på en parkbänk i solen en stund innan och jag försökte lugna mig själv. Vi gick sen till proforma clinic och jag fick ett rum nästan direkt. Fick papper att fylla i, som jag med skakig hand försökte anteckna ned.

Satte på mig morgonrock och tofflor och la mig på överkastet på sängen med en filt över. Jag frös som bara den! Rummet var ganska kallt. Skakade och hade gåshud över hela kroppen. Min sambo var kvar med mig i rummet. Vi satte på tv:n och jag försökte fokusera på annat. Det var ett dubbelrum men min rumskompis hade inte kommit ännu. Vid 13:00 kom Calle in och ritade på mig. Då började jag bli riktigt nervös! Frågade om man kunde få en lugnande tablett men han bara skrattade och sa att det får ingen innan operationen Innan han gick ut sa han " då ses vi om 20 minuter då" Mitt hjärta bultade så hårt! Ville bara sätta på mig mina kläder och skor och springa därifrån. Sen var de dags för min älskade sambo att gå, och ååh vad de var jobbigt att se honom gå ut genom dörren, vi kramades länge och de var jättenära att jag började gråta. Han sa några tröstande ord " du har ju längtat efter den här dagen så länge, de kommer gå jättebra, jag kommer tillbaka sen efter operationen" 

Direkt efter han gått kom en nakossköterskan in, en äldre man, jättesnäll och trevlig, satte på mig ett band runt handen och gav mig en mugg med massa tabletter, citodon, alvedon och så en mot illamåeende tror jag det var, den fick jag svälja med en halvt glas vatten. Åh vad jag var törstig, jag ville bara ha mer vatten!

Efter någon minut kom han tillbaka och sa "nu är de dax och du kan följa med" Kändes overkligt när vi gick korridoren mot operationssalen! Kände mig svimfärdig. När vi väl kom in såg jag operationsbordet då kände jag mig helt plötsligt illamående och fortfarande var jag så törstig! Det var iaf 4:de gången som jag skulle bli sövd så detta var inget nytt för mig..Ändå hade jag sådan oro i kroppen. Det spelades musik i bakgrunden fick träffa en sköterska som också var därinne. Fick ta av mig till bara troserna och lägga mig på bordet med utsträckta armar. Fick tjockt mysigt täcke på mig. Jag tittade upp i taket och blundande omvartannat. Sen satte narkossköterksan kanylen i armen. Det sista jag sa "kan jag få vattet att bara gurgla med är såå törstig.. jag kan inte svälja.." jag minns att jag sa det 2 ggr eftervarann. Sen sa han "nu kommer du få narkosmedel av mig och somna alldeles strax så du kommer glömma bort att du är törstig" Sen pirrade det bara till och det blev svart ochsen sov jag. 

På uppvaket sedan så vaknade jag av sköterskornas röster, men somnade om, vaknade, somnade om. Jag ropade "hallå... hallå, hur mycket är klockan?" Jag ville veta det för jag visste att min kille skulle ju komma tillbaka efter operationen. Men de kändes som att jag hade sovit i flera timmar, i verkligeten var de bara ca 2 timmar. Där låg jag och 2 andra utslagna tjejer i samma rum. 

Det kom en sköterska och frågade om jag var redo att åka till mitt rum, minns inte vad jag svarade, men hon rullade sängen in till mitt rum (min rumskompis var då på operation) Fick kliva ur sängen själv med viss hjälp av henne och sedan lägga mig i min egen säng. Den smärtan var inte rolig. Men det gick. Var så fruktansvärt stel i överkropnne. Väl i "min" säng så däckade jag igen och vaknade på nytt och så höll det på ett tag. Kände att jag mådde illa och ringde på klockan som jag hade som ett halsband runt halsen och sa som det var då fick jag extra medicin genom kanylen mot illamående. Det släppte sen. Efter ett tag kom en sköterska och frågade om min sambo fick komma in jag sa "ja". 

Åh att få se honom igen, kände mig så ynklig. Han sa att jag var alldeles likblek och de var jag verkligen nu när jag sett bilder i efterhand! Han matade mig med en smörgås och saft, jag halvsov när jag åt. Sen däckade jag igen. Min rumskompis kom tillbaka från sin operation och hon mådde mycket bättre än mig. Hon var pigg och glad ringde runt till massa kompisar, verkade inte alls ha så ont. Sen var min kille tvungen att åka hem och natta våra barn, klockan var runt 18:30. Min syrra passade då barnen under tiden han var hos mig. 

Låg och pratade med min rumskompis hela kvällen sen, vi hade mycket gemensamt, jobb, intressen, m.m.  Tycker de var riktigt kul att ha någon att dela rum med. Först tänkte jag att jag ville ha eget rum, men är glad att jag inte fick det, att ha någon att prata med gjorde att jag kunde fokusera bort smärtan till viss del. 

Vid 20:00 på kvällen gick jag på toaletten första gången sen innan operationen. Fick hjälp att gå dit, de var rätt smärtsamt..Jättegullig sköterska var det iaf som höll mig under armen och stöttade upp mig. Sedan fick jag sätta på mig sport bh:n, en som man får ifrån proforma, det var väldigt skönt, för brösten var hårda och ömma mot täcket jag hade över mig.

Jag fick tabletter mot smärtan igen och sedan fick jag tabletter som jag skulle ta på natten vid 02, jag ställde klockan till det. Provade att äta lite mat runt 21:00, det var ris och nån fiskgryta, hade ingen vidare aptit och efteråt mådde jag illa igen och var tvungen att ligga med kräkpåsen brevid mig - men de kom som tur var ingenting. 

Hade tv:n på hela kvällen, kollade på "kniven mot strupen" somnade ifrån tv:n sen. Vid 02 ringde min klocka men jag stängde bara av den, var heelt borta och somnade bara om och glömde ta mina tabletter!

Klockan 06 på morgonen vaknar jag, sätter på mig hörlurar och lyssnar på musik, vissa låtar som jag alltid kommer förknippa med tiden på proforma och min bröstoperation. 

När jag ska resa mig 06:30 och gå upp och kissa har jag djävulst ont, upptäcker en mugg med tabletter på mitt nattduksbord, ringer på sköterskan och frågar om detta är en extra dos jag fått eller om det är en morgondos. Hon säger att det var min nattdos som jag skulle tagit 02 inatt, då fattade jag ju att det var jag som klantat mig och glömt bort den! Hon säger att jag ska ta den nu istället och vänta 20 min med att gå på toaletten, så dom har börjat verka lite innan jag ska resa mig. Jag var såå kissnödig. Hade druckit huur mycket som helst hela natten!

Efter toaletten så gick jag och hämtade smörgås och juice till frukost. Det smakade väldigt bra. 

Efter en stund kom nattsköterskan in igen och hon gick igenom lite saker att tänka på vid hemgång och så fick vi tejp och info om den. Hon frågade om vi ville titta på brösten så fick vi ta av oss och se i spegeln. Jag tittade bara jättesnabbt, tyckte de såg helt sjuk ut satte snabbt på mig sport bh:n igen!

Vi skulle lämna rummet mellan 8:30-9:00 så vi klädde på oss och packade ihop våra saker. Sen kom Calle in och ville titta på brösten (eftersom han inte hade gjort det kvällen innan) Önskade oss lycka till och "vi ses på återbesöket om 3 veckor"

Vi gick ut till väntrummet och satte oss ned och väntade på våra pojkvänner som skulle komma och hämta oss. Tillslut kom dom och vi gav varandra en kram och sa att vi skulle höras (vi blev vänner genom facebook) 

Hade svårt att sätta mig i bilen, han hade kört bilen ända in på gården så jag behövde iaf inte gå långt iallafall  Han tog mitt leg och skulle gå och hämta mina recept på apoteket som var mittöver gatan, men såklart så fanns de inte ngt recept, så han fick gå upp igen till proforma och säga till om det. Dom bad om ursäkt och skulle åtgärda det så fort som möjligt. Vi fick åka hem utan tabletter. Hemresan gick bra men de var lite jobbigt i "gupp" och i svängarna. 2 timmar senare fick jag sms att nu gick det att hämta receptet. Så min sambo fick åka iväg igen till apoteket där vi bor. 

Första dagen låg jag på soffan hela tiden med massa kuddar under ryggen och under knänen. Kändes helt ok. Tog 2 citadon var 5-6 timma och så penicilin som jag skulle ta 3 ggr om dagen i 1 vecka. 

När barnen kom hem från förskolan (1,5 år och 5 år) sen på eftermiddagen så undrade de om jag var sjuk. Jag sa att jag hade ramlat med min cykeln och fått styret in i bröstkorgen, så de skulle vara väldigt försiktiga med mamma 

Inga frågor blev det på det så det var skönt. 

Ursäkta för låång op. berättelse men jag gillar att skriva