Jag gjorde fillers i både näsan och läpparna hos bästa läkaren Dr. Dahfir. Jag är så nöjd då jag gick från en näsa med en knöl och utan någon nästipp till en helt rak näsa och han gjorde även en jätte fin nästipp och blev så sjukt nöjd!!! Läpparna blev jätte fina och bad om naturliga läppar men lite mer volym och fick exakt vad jag bad om. Känner mig så trygg med den här kliniken och den här läkaren och kan rekommendera alla att boka tid där för det bästa resultatet och ett bra bemötande!

Hej! Jag läste många operationsberättelse innan jag opererade mig därför vill jag ge tillbaka och dela med mig av mina upplevelser. Jag opererade mig igår och allt är fortfarande färsk och oprocessad. Jag har tänkt på på bröst op i flera år men första konsultation hade jag för 1,5 sedan. Det tog mig 1,5 år att smälta och bearbeta information. Vill jag det här? Klart jag vill! Första frågan jag fick: Är det storleken eller formen jag är missnöjd med? Jag ville aldrig ha stora bröst. Hade 70 C urammade bröst. Vad vill jag? Jag vill ha fylliga, fasta. Perfekta bröst! Första rekommendation var bara implantat men då var jag tvungen att lägga i större implantat ifall jag ska få den naturliga lyftet av bara implantaten. Not! Jag gick hem och tänkte. Jag är lång men ändå nätt i kroppen, kunde inte tänka mig med en stor hylla. Jag ville ändå bibehålla min ursprungliga kroppsbyggnad. Val av kirurg var självklar, jag bor i Örebro och känner Dhafir Hanoons arbete på USÖ där han bland annat opererar huvud- och halscancer patienter med komplex och avancerad lambåkirurgi. Det gick så lätt att prata med Dhafir, han tog sig tid, lyssnade och kom med förslag. Jag kännde att jag kunde ställa hur dumma frågor som helst. Men det som jag ville kunde jag uppnå med bara lyft, ankarlyft ifall jag kan acceptera ärr. Det tog mig 1,5 år att göra det med implantat 200 cc. Operationdagen Clinic Perfekta finns i centrala Örebro, mysigt litet ställe. Det kändes så rätt, allt från den trevliga receptionisten, musik i bakgrunden, ljust och väldoftande. Lugnt. Jag hade tid 13.30. Sista patienten på kliniken för 2018. Dhafir är omringad av bara positiva människor, från narkosläkare, narkossköterska Anton, op sköterskan Linda. Sedvanlig narkosbedömning med läkaren, jag fick byta om och fick infart i vä armveck. Därefter träffade jag Dhafir på hans kontor. Där tog han bilder och ritade och förklarade steg för steg vad jag ska gå igenom. Hade jag några tvivel innan så släppte jag dom då. Han är verkligen helt otrolig, precis lagom på alla fronter. Så trygg i sig själv. Det konstiga var att jag var inte det minsta nervös just denna dagen. Jag var mer nervös veckorna innan op. Det kan bero på stämningen på kliniken, så avkopplande. Jobbar själv i landstinget, men att behandlas privat är helt annat värld. Alla tog sig tid. Operationssal är inte främmande för mig men denna gången var jag själv en patient. Jag trodde att jag ska känna mig mer utlämnad och det här att släppa kontrollen har jag svårt för. Trodde aldrig att jag ska somna på dom 30 sek som narkösläkare sa. Det gjorde jag! Det kändes som att jag har slumrat till på soffan hemma, stunden efter så väckte de mig. Op tog 2 tim och 40 min. Jag var omplåstrad och hade en skön stöd Bh och skön tecke över mig. Flyttades till post op, rummet bredvid. Otroligt bekvämt, SPA känsla, det stramade under/mellan brösten så jag fick mer smärtstillande. Mysigt. Jag sov/vilade en timma till innan de kom med smörgåsar och kaffe. Så gott! Alla i teamet kom och pratade med mig. Dhafir var nöjd med operationen. Jag fick den sista information om antibiotika och smärtstillande, inte duscha just över brösten tills nästa besök om en vecka. Människor jag har inte sett mina nya bröst än, jag har bara tjuvkikat lite, så omplåstrad att jag är rädd att ta av och förstör något, de är svullna men har fin form det kan jag se. Nu hoppas jag bara att allt läker utan komplikationer. Lite ont gjorde det igår natt. Kände mig som en sköldpadda på rygg. Men medicinerna täcker smärta och idag mår jag som en prinsessa. Min upplevelse av operationen är bara positiv.

Efter att ha funderat på bukplastik under många år tog jag mig iväg på en konsultation för att höra vad som kunde göras och för att höra om det fanns några alternativ. Fick direkt ett bra bemötande på kliniken. Den där familjära känslan satt i väggarna och all nervositet man hade på väg in rann av direkt. Under konsultationen av min hängande mammamage frågade jag om hur brösten kunde bli lite gladare. Fick information kring vad som kunde göras för att uppnå mitt önskade mål. Allt kändes ärligt och proffsigt. Avslappnat och tryggt. Gick hem och berättade för maken vad jag och Dhafir pratade om. Dagen efter hörde jag av mig för att boka tid. Konsultationen var i maj. Operationen i december. Många månader av väntan.... Men så kom dagen D. Kunde knappt sova på natten. Sprang på toaletten säkert 10 ggr innan vi åkte hemifrån på morgonen. Klockan 7.30 var jag på plats. Fick träffa personalen. Sköterskor, narkosläkare, och så självklart kirurgen själv. Fick börja med att byta om. Sedan följde samtal med narkosläkaren och en sköterska satte en infart. Därefter var det dags att rita ut linjer och skriva siffror på kroppen. Dhafir förklarade ingreppet samtidigt som han ritade linjer här och där. Då var jag redo att sova. Jag slocknade på två röda och vaknade 4,5 timme senare (tror jag). Jag var rejält omtöcknad av narkosen och mådde inget vidare. Jag har lätt för att bli åksjuk vilket gör att man har svårare efter narkos. Illamående och yrsel. Smärtan var heller inte att leka med. Fick rejält med smärtstillande i infarten under dagen. Sov mest till och från. Roade mig ibland när jag var vaken med att lyssna på de andra patienterna som kom och gick från sängen bredvid. Bara jag som behövde stanna över natten. Natten kändes som den var evighetslång. Smärtan och jag var inte kompisar. Och smärtstillande gjorde att jag mådde illa. Tanken var att jag skulle gå hem vid 08 på morgonen. Men då jag fortfarande var så påverkad efter narkosen och smärtstillande inte riktigt fick någon effekt blev jag kvar några extra timmar.. runt 11-snåret åkte jag hemåt. Första dagarna var jobbiga. Mådde fortfarande dolt efter narkosen och fick inte i mig något att äta eller dricka. Sen att ta starka smärtstillande på det gjorde inte att man mådde bättre. Fick utskrivet tabletter mot illamåendet och på dag fyra började jag få i mig lite flytande föda så att tabletterna inte togs på tom mage. Därefter började det vända. Dag tre var en dag jag helst vill radera. Smärta i buken, brösten och ryggen av att bara ligga still. Och på detta illamåendet med hulkningar och försök att kräkas med nysydda magmuskler. Hela kroppen skrek i protest! Men när det väl gav med sig började kroppen, smärtan och jag att samarbeta. Dränaget plockades bort på dag 4 ( julafton). Vilken hjälte som möter mig på kliniken på julafton innan Kalle Anka för att ta bort dränaget! Stor eloge till Dhafir! Patienten går alltid först. I morgon har det gått två veckor sedan operationen och jag blir mer rörlig och piggare för varje dag. Klarar mig på Alvedon morgon och kväll. Magen känns som ett lock som är påsytt. Skum känsla. Men känseln börjar komma tillbaka här och där. Brösten är hårda och ömma men inte lika känsliga för tryck som första dagarna. Nu kan man röra armarna utan att det gör ont. Det ömmar fortfarande lite på sidorna där han fettsög för att snygga till helheten. Blåmärkena är nu gula och gröna och på väg bort.