Klantfian wrote:

Jag har inte berättat ännu för mina söner. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Rädd för att de ska tycka jag är ytlig och för gammal för att fixa brösten nu.

Hej Klantfian, Jag har berättar för min dotter (hon är 17) vi har inga hemlisar, men så är vi ju tjejer( och hon har ju själv sett att mina tuttar försvunnit av träning). Vet att det är annorlunda med söner, min bor inte hemma så då faller det mer naturligt att inte säga nått. Han kommer inte märka nått heller:) Men försök prata med dom, förklara varför, att det är genomtänkt och att du tycker att du är värd det :)

Lysa, kloka ord!

Jag tror du får ge henne tid. Om någon av mina döttrar kommer till mig vid 22-års ålder och vill skära upp tuttarna så vet jag att jag kommer att reagera som din mamma. Man vill inte att ens barn ska behöva göra något sådant helt enkelt. Särskilt inte i så ung ålder. Så vet du att du vill detta så är det nog kanske bara att acceptera att hon inte kommer att dela din entusiasm. Inte av illvilja utan för att i hennes ögon är du säkert perfekt.

Äntligen70 wrote:

Klantfian skrev:

Jag har inte berättat ännu för mina söner. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Rädd för att de ska tycka jag är ytlig och för gammal för att fixa brösten nu.

Hej Klantfian, Jag har berättar för min dotter (hon är 17) vi har inga hemlisar, men så är vi ju tjejer( och hon har ju själv sett att mina tuttar försvunnit av träning). Vet att det är annorlunda med söner, min bor inte hemma så då faller det mer naturligt att inte säga nått. Han kommer inte märka nått heller:) Men försök prata med dom, förklara varför, att det är genomtänkt och att du tycker att du är värd det :)

Hej! Jo jag är nog inte rädd för att de ska vara oförstående utan mer tycka att jag är för ytlig. Men då op börjar nära sig är det snart dags att ta det där snacket. De är väldigt måna om mig annars så det kommer nog gå bra. :)

Jag tror din mamma är orolig att du inte gör det här för att du vill utan för att du känner att du måste vara på ett visst sätt. Och visst är det en hårfin gränsdragning det där. Jag ger inte så mycket för det där med "att jag gör det bara för min egen skull". Handen på hjärtat skulle väl ingen av oss förstora brösten om vi visste att vi skulle leva isolerade på en öde ö resten av livet. Det handlar ju i grunden om en utseendefixering i dagens samhälle, nåt annat köper inte jag. Människor når ju numera galet hög framgång utan andra meriter än ett vackert utseende som de frikostigt visar upp, gärna påfallande sexigt.
Och det är väl det din mamma menar också, att det är ett yttre tryck. 
Det mest väsentliga tror jag är att hon 1) förstår att det inte är för någon specifik killes skull du gör detta och 2) att du inte tänker ändra din stil eller ditt beteende mot omgivningen och bli nån slags uppvisningsobjekt, utan förblir den tjej de känner. Om det nu inte är din plan förstås. Jag tror många föräldrar har lättare att acceptera att en dotter med platt bröst skaffar en d-kupa än att en dotter med c-kupa skaffar en F-kupa. Det skulle jag också ha, och då faller jag tillbaka på min devis om att de blir nöjdast som inte har så mycket att förlora på en operation men mycket att vinna.
Vet

Vad bra skrivet Marina! I mitt fall är det ju jag som gjort operation och inte vet vad jag ska säga till mina yngre tonårsdöttrar, men dina ord fungerar ju fint även där!

Tuttfian, hoppas din konsultation kändes bra och att det gick bra med din mamma!

Jag har 11 dagar till op och har inte berättat för mina föräldrar. Vi bor i olika städer och träffas bara några gånger per år. De har alltid låtit mig ta mina egna val, men detta tror jag att de kommer att vara skeptiska till. Kommer inte att berätta något innan då jag inte vill ha en diskussion. I jul ska jag hälsa på dem så jag får berätta då.

Jag ringde först min pappa och sa: Nu ska jag berätta något för dig som är väldigt viktigt för mig, så jag vill att du lyssnar och om du inte håller med så får du hålla det för dig själv. Jag är vuxen och jag bestämmer i denna frågan.
Sedan berättade jag och han stöttade mig, sa inget negativt alls.. Sa samma till min mamma och det gick lika bra.
Om man är vuxen ska inte föräldrarna komma med negativa kommentarer utan stötta anser jag :) Det är så lätt att tycka och tänka.. men negativt kan man hålla för sig självt!

Till min son sa jag att mina bröst har blivit förändrade senaste åren och jag ska göra dem lite finare :) ungefär så,.
Sen jag bara berättat för mina närmaste kompisar och inga fler!