Bröstförstoring jun 2018 - Art Clinic Göteborg - Mölndal Peter Zachrisson - Josefina

Nu är det 24 timmar sedan jag gjorde min bröstförstoring och tänkte dela med mig av min operationsberättelse! Dagen innan operationen fixade jag hemma, tvättade, städade, handlade och lagade mat. Jag bäddade rent i sängen och fyllde den med alla kuddar vi äger för att föröka göra det så bekvämt som möjligt för mig efter operationen.

Natten till operationsdagen sov jag i sängen och min sambo i soffan, för att han inte skulle behöva skrubba sig med Hibiscrub. Jag ställde klockan på 05.00, eftersom jag hade tid klockan 07.00 och det är en timmes bilresa till kliniken. Jag vaknade pigg och utvilad av första alarmet på telefonen, hade faktiskt lyckats sova gott hela natten! Jag dubbelduschade och tog på mig helt rena kläder, väckte min sambo och så åkte vi. Var lite nervös men mest kändes det overkligt! Jag kunde inte riktigt fatta att jag verkligen skulle göra detta!

När vi kom till kliniken släppte han av mig och jag gick in själv, eftersom min sambo hade lite bråttom till jobbet. Nu var klockan 06.30 ungefär. Jag tog hissen upp, checkade in och mötte en sjuksköterska som visade mig ett bås där jag bytte om till en lång skjorta, strumpor och blå skoskydd. Jag fick kissa och sedan fick jag sätta mig i ett rum med två sängar. En annan tjej som kom samtidigt som mig hade den andra sängen i rummet. Sjuksköterskan som hade mött upp oss ställde frågor om när vi åt senast, vad vi hade för mediciner och så vidare. Efter ytterligare en liten stund kom en annan sjuksköterska (eller om hon var något annat) som satte en nål i armvecket på mig. Jag HATAR såna nålar för mina blodådror dra ofta ihop sig eller spricker så de får sticka mig flera gånger, men denna gången gick det väldigt bra! Ett stick som knappt kändes och sen var det över! Nu var klockan ca 07.00 och jag väntade på att Peter skulle komma, sedan skulle det dra igång! Jag fick ta massa piller, typ Ipren, Alvedon, morfin, nått mot illamående och nått mer. Efter en kort stund kom Peter och dubbelkollade vilka implantat jag skulle ha och ritade på mig. Jag påminde honom om att ha skulle klippa bort en liten hud-plupp på ena bröstvårtan (syns i mitt silvergalleri) och han skulle skriva ut medicin som skulle hjälpa mig att gå på toa. Jag har IBS så blir förstoppad väldigt lätt och gå i vanliga fall på toa var 3:e-4:e dag, så utan den medicinen skulle jag nog inte kunna gå på toa på två veckor eftersom man blir så förstoppad av medicinerna.

Efter vi var klara fick jag gå på toa igen och sedan visade de mig till operationssalen. Det var väldigt kallt där inne och jag fick lägga mig under ett täcke som blåste varmluft, de sprutade in något i armen på mig så jag vart sjukt snurrig, sedan satte de en syrgasmask över min näsa och mun och jag somnade långsamt.

Jag vaknade av att någon ruskade lite lätt på mig och sa "vi är klara, allt gick bra och det ser jättefint ut". Jag var otroligt groggy och hade svårt att förstå vad som hände runt om kring mig. Jag var mycket torr i munnen och bad om vatten, drack upp två stora glas på några sekunder! Jag hade inte det mista ont och mådde som en liten prinsessa, narkosen och de starka smärtstillande medicinerna satt kvar ganska länge! Jag fick macka, juice, kaffe och choklad och jäklar vad hungrig jag var! En sjuksköterska sa att jag måste försöka kissa, och hon hjälpte mig toaletten. Det var vingligt och jag kände mig väldigt svag, men hade nästan inte ont alls. Jag satt inne på toaletten i säkert en kvart, men kunde verkligen inte kissa! Alla mediciner gjorde att jag hade tappat känseln "där nere" nästen helt och kände mig verkligen inte kissnödig! Jag fick gå tillbaka till min säng och somnade om igen. Vaknade och hade ganska ont, så bad om en till värktablett sedan var jag tvungen att försöka kissa igen men det gick inte! Jag fick ställa mig i duschen och spola vatten på benen och mellan benen, för det brukade hjälpa men det funkade inte... Det slutade med att de fick tömma mig med en kateter, vilket faktiskt inte gjorde ont alls! De fick krångla lite för att få in den men det gick bra till slut!

Nu var klockan redan typ 13 tror jag, tilden bara flög fram! Dock fick jag inte lämna kliniken förrän jag hade kissat själv, så jag satt och drack mängder med vatten, vilket de sa att jag måste göra ändå för att inte bli uttorkad. De tvingade också i mig lite mer juice för att jag skulle få i mig socker... Peter kom förbi och kollade hur jag mådde och svarade på min frågor, jag fick även hans mobilnummer om det skulle vara något. Jag vart jättekissnödig igen och försökte gå på toa, men det gick inte! Det bara låste sig för mig... Då sa sjuksköterskan att jag ska gå och ta på mig mina vanliga kläder och gå på en annan toalett med lås och i en lugnare korridor för att minska pressen! När man vet att MÅSTE kissa och det står och går massor med människor utanför en olåst toalett blir man stressad och det låser sig... Men nu när jag fick lite lugn och ro kunde jag äntligen kissa, och jag var så stolt över mig själv, haha!

Nu ringde jag mamma som kom och hämtade mig, fick sitta och vänta en en stund i väntrummet men de hade väldigt sköna fåtöljer så det gjorde ingenting. Somnade en liten stund och sjuksköterskan som hade tagit hand om hela dagen kom springandes och undrade hur det var med mig, man jag var bara himla trött efter medicinerna! När mamma kom vart jag tvungen att kissa igen, och när jag gick svullnade brösten upp ordentligt och jag fick väldigt ont! När vi sedan gick de 100 metrarna till parkeringshuset trodde jag att mina bröst skulle explodera för att det så svullna!! Så tips till de som ska operera sig på Art Clinic i Göteborg; be eran skjuts köra fram bilen till entrén så ni slipper gå!

När jag kommit hem till lägenheten tog jag lite värktabletter och lade mig i soffan med massa kuddar bakom ryggen och två under knäna och kollade på tv. Min sambo gjorde mat och fick mata mig för jag klarade inte av att hålla i tallriken själv (åt i soffan). Somnade och vaknade igen vid 00.00, då borstade min sambo mina tänder och hjälpte mig till sängen där vi byggde en kuddvägg bakom ryggen så att jag kunde sova halvsittande. Han sov i soffan för att han rör sig väldigt mycket och ville inte råka slå till mig...

Men, jag skulle aldrig ha lagt mig i sängen! När jag vakande i morse (2018-06-06) hade ju värktabletterna slutat värka och jag hade mycket ont. Våran säng är väldig mjuk och det var VÄLDIGT svårt att ta sig ur den. Det kändes som tusen knivar borrades rakt in i bröstkorgen på mig när jag hävde mig upp till sittande och sedan stående. Jag satte mig på toaletten för var jättekissnödig, men kunde inte kissa för smärtan och pulsen slog i 200 så ja vart skiträdd! Gick ut i vardagsrummet och satte mig i en kontorsstol och kallsvettades som tusan, jag hann precis ropa på min sambo som kom springandes, sedan svimmade jag. Han hämtade vatten och en våt handduk som han baddade mig med så vart det bättre, tog värktabletter och la mig i soffan så nu mår jag mycket bättre..!

Herregud vilket långt inlägg det vart! Men hoppas att det gick att läsa ändå! Vill bara avsluta med att säga att Art Clinic är världens bästa klinik! Alla var jätteproffsiga, snälla, omtänksamma och man kände sig aldrig som att man var till besvär! Jag ger både mig kirurg, alla sjuksköterskor och all annan personal högsta betyg! :D

En sista grej; tänkte försöka förklara hur smärtan känns. Det finns flera olika smärtor som kommer vid olika tillfällen. Det spänner i huden på och mellan brösten, det gör inte så speciellt ont utan är mest obehagligt och finns där hela tiden. Det finns också en slags träningsvärk (jag lade implantatet under muskeln), fast tusen gånger värre än vad du någonsin haft. Den känns mest när man rör armar eller spänner magen, och den är en av dom värsta smärtorna. Den går över bröstet, i bröstmuskeln och ner under brösten, liksom i bröstkorgen (samma träningsvärk som du kan få efter ett riktigt hårt core-pass). Den tredje sortens smärta är stickningar eller huggningar i brösten, kommer ofta om man lyfter armarna eller försöker öppna/stänga saker, tvätta händerna, torka sig efter toalettbesök, klä på sig, ställa/sätta sig upp, etc... Denna smärta är den absolut värsta och jag kan bli rädd att förstöra något med läkningen när det hugger till så.... När man är uppe och rör på sig svullnar brösten upp väldigt snabbt, då drar och stramar det i hunden och känns väldigt läskigt, som att huden skulle spricka men det försvinner ganska snabbt när man satt sig ner. Den sista sorten är en slags molande smärta i brösten som finns där hela tiden, men den är inte så stark utan håller sig på kanske 2-3 av 10 :) Sedan blir man väldigt trött i ryggen av att sitta i typ samma position hela tiden...