Bröstförstoring okt 2011 - GPC Göteborgs Plastikkirurgiska Center - Göteborg Christer Lindqvist - nyatuttisar

Jag har alltid varit missnöjd med mina bröst då dom alltid varit väldigt små. Klart att det har gått i perioder när

det jag varit mer missnöjd och andra perioder när jag inte brytt mig. Fast det har alltid funnits där att jag gärna

hade velat ha större bröst. I januari 2011 började jag träna mer regelbundet och det var ju inte ett + för brösten

utan dom krympte ju mer då. Tråkigt eftersom jag tycker det är så snyggt med bröst.
 

Jag pratade med mina föräldrar och bokade tid för konsultation. Jag och min kirurg kom då fram till att 240cc

var ett bra alternativ. Runda implantat under muskeln för att få ett så naturligt utseende som möjligt. Jag

gick hem och tänkte på saken och ringde och frågade om jag inte kunde ta 260cc istället. Det är inte mycket

skillnad men det skulle kännas bättre att ta lite större. Det var helt okej så vi bokade ett operationsdatum. 

10 oktober, då var det dags...

Jag kan inte beskriva nervositeten jag hade dagarna innan operationen. Jag kunde börja skaka av tanken på

att jag snart skulle ligga på operationsbordet. Allt som fanns i mitt huvud var knivar, blod, narkos och smärta.

När dagen kom och jag åkte till kliniken var jag väldigt nervös och jag fick tårar i ögonen då och då. Herregud,

vad har jag gett mig in på? Jag blev väl omhändertagen och fick ta på mig en morgonrock och lägga mig på

en brits. Fick dropp som var till för att jag skulle få vätska och få lite energi. Sedan kom narkosläkaren och

frågade mig lite frågor inför narkosen. Han frågade om det var något jag undrade över och det var det ju såklart.

Kan det hända att man blir sövd och sover men ändå känner smärta? jag har hört att det har hänt. Han förklarade

lungt att det har hänt men det är vid operationer när man får muskelavslappnande under operationen. Det

får du inte idag sa han och jag kände mig genast mycket lugnare. Efter det gick jag en liten kopp med tabletter,

någon var smärtstillande och någon var lite lugnande. Jag kände inte av så mycket av dom tabletterna.

När jag legat en stund kom Christer, min kirurg in och frågade mig om jag var nervös. Det var jag såklart men

han talade med mig på ett sätt som fick mig att känna mig trygg och lugn. Han fotograferade mig och ritade

på mig. 260cc bakom muskeln via armhålan var det? Ja, det stämmer!

Jag fick vila en liten stund till innan jag fick gå via toaletten och sedan in i operationsrummet. Där

stod ett operationsbord och flera människor var där inne. Bland annat narkosläkaren och några sköterskor

och så Christer. Jag fick lägga mig ner och jag kände att jag var nervös igen men narkosläkaren talade

lugnt med mig och berättade vad han gjorde. Han satte på några små saker på mitt bröst och mina axlar

som var till EKG tror jag och sedan satte han fast en klämma på mitt finger för blodtryck eller något sådant

och sedan sa han att jag kommer snart att somna in försiktigt. Helt plötsligt vaknade jag upp och det första

jag gjorde var att titta under täcket. Wow, jag har bröst!!! 

Jag kommer ihåg att jag satte mig upp och började leta efter min kamera men då kom en syster och sa

att du behöver nog sova en stund till Sandra. Jag somnade om och vaknade sedan igen. Sjuksystrarna kom

och tittade till mig då och då och jag mådde riktigt bra. Helt klar i huvudet och jag mådde inte illa eller något.

Jag låg där och vilade och efter ett tag fick jag fika i form av vatten, kaffe och en smörgås. Gott! Var riktigt

hungrig. Jag kanske ska berätta hur det kändes, jag hade ju läst andras operationsberättelser innan och som

många skriver så kändes det som att någon satt på bröstet på mig. Det var ett väldigt tryck men det gjorde

liksom inte ont. 

Christer kom in och tittade till mig och sa att allt var bra. Min pojkvän kom senare och hälsade på mig. Han

tog lite bilder på mig där jag låg helt hjälplös. Sedan fick jag stiga upp och ta på mig kläderna och börja röra

mig hemmåt. Allt kändes bra tills vi stod i receptionen och jag skulle boka tid för ett återbesök. Då började

det snurra till i huvudet och jag fick sätta mig en stund. Det gick över ganska fort och så var det inget mer

med det. Återbesök om en vecka och så åkte vi hemmåt. En lyckad operation helt enkelt!!

Det roligaste var ändå att jag sa till min mamma innan operationen att jag behöver något som jag kan se

fram emot när jag klarat operationen och kommer hem där på kvällen på måndag. Jaha sa hon, vad? Hmm,

jag har varit sugen på Pizza länge sa jag, det kan vi väl äta då? Jo, sa hon det kan vi väl men jag tror inte du

kommer vara sugen på Pizza så utan du kommer nog ha ont och vilja ligga ner. Nejdå sa jag, en Pizza kan

jag få ner och mycket riktigt. När jag kom hem ringde vi och beställde Pizza och utan problem åt jag upp hela

Pizzan och satt ett bra tag vid bordet och pratade. Måndagen hade varit en riktigt lyckad dag! Hoppas att det

fortsätter såhär nu!!