Det har nu gått drygt 3 veckor sedan min korr, mina snitt läker än så länge fint(tror att jag ev kommer behöva fixa till ena bröstvårtan som är sne men det e så svårt att veta redan nu).

Jag har varit väldigt ledsen över att de inte gjorde ett ankar- eller lollipoplyft eftersom jag gärna hade velat ha bröstvårtorna lite högre upp och jag tycker fortfarande att huden är lite för stor för implantatet.

Men Karl ringde mig härom dagen ock förklarade för mig varför de valde att "bara" göra ett vårtgårdslyft och ta bort hud i bröstvecket. Under op såg de/ansåg de (till deras glädje) att de skulle få ett fint resultat utan att vara tvugna att göra det vertikala snittet, tydligen är det ganska stora risker med ett vertikalt snitt på någon med mitt utgångsläge..

Jag har ju bara två tomma hudpåsar och framförplacering, och om de hade gjort ett snitt rakt ner från bröstvårtan hade det blivit väldigt stort tryck och påfrestan på det snittet av själva implantatet (jag har ju ingen bröstvävnad mellan implantatet och huden). Det som kan hända då är att snittet inte orkar hålla ihop och det spricker upp och implantatet kommer ut...

Karl berättade att han under sina år som kirurg har sett två patienter som råkat ut för detta, så även om det inte är vanligt kan jag förstå och lättare acceptera varför de valde att göra som de gjorde. Nu hoppas jag bara att brösten inte förändras till det värre utan håller sig som de är...

Jag tycker de ser ut som ett par ganska fina naturliga bröst på en snart 34:årig kvinna som fött och ammat två barn

Jag lägger in lite gamla bilder också så ni kan se skllnaden från innan första op, efter op 1, tills nu efter op 2 (som förhoppningsvis var min sista på länge)

Kram