Blomma88 wrote:

Vad tråkigt att känna så. Sen kanske inte så konstigt sin ni säger,att det blir tungt med så mycket framför. Hoppas det blir bättre för dig, dit för ju viktigt attman kan blir nöjd

Ja precis. De blir tyngre och tyngre ju mer de åker ner, så att säga..

Absolut. Det är viktigt att man kan leva ett normalt liv och att också bli nöjd. Helt riktigt.

Jag hoppas innerligt att det ska sluta bra! Det tror jag det gör. *tycker jag lidigt tillräckligt nu*

Marina wrote:

Jag hade typ 490 cc framför.

Ja, jag har en tråd du kan läsa i om du vill; http://www.plastikoperationsforum.se/forum/kropp/brostforstoring/jag-tar....

Okej.  

Åh, tack för länken. Ska ta och kika på den.

Jag vill inte såga någons dröm om framför placeringen eftersom det är så otroligt individuellt. Det enda jag kan säga som är "sant" (tror jag - min sanning iaf) är att man aldrig kan komma ifrån missnöjet om man tror det.

För min del: Fördelen med bakom var att de satt som smäck. De guppade mindre. Var fasta.

Jag kunde springa utan att få ont.
Kunde vara utan BH och känna mig jättefin.
De hängde inte ner sig så snabbt.

(Om man var ute efter en mer "operad look" så gav bakom muskeln mer den stilen.)

Framför man får mer mjuka bröst. Mer "naturliga".
Dock inte kul när man har stora inlägg.. De är som "överallt" och ganska snabbt också.

Idag känner jag mig som ett par pattar..de kommer liksom "hej här är jag! tjohoo kolla på mig!" De kommer mer ut ur kroppen nu med framför placeringen och de tar plats på ett annat sätt i kläderna. Svårt att förklara. Det är nog för att de inte är på plats. Utan nu har jag verkligen stora "naturliga" tuttar. (enligt mig).
Jag kan inte ha för tight sportbh utan att göra brösten illa. Det gör mer ont i brösten nu - på ett annat sätt. Och så var det från början.

Kom ihåg att det här är mina upplevelser. Ingen absolut fakta som gäller allt och alla.

För mycket handlar ju om tycke och smak - så länge man inte har komplikationer.

Okej. Tillbaka till det jag tänkte berätta:
Jag har haft kapsell i bägge brösten - den ena försvann och den nya kom i samband med placeringsbytet.
Hurraaa!! . . .  Fantastiskt!
Alltså inget jag personligen kan säga att någon av placeringarna varit bättre än det andra just gällande kapsell.

Det var alltså samma problem, men ett nytt problem med framför var/ÄR att jag inte kan jympa alls så som jag önskar pga seromet. *GAAAAH*

Jag tänker bara att ju mer jag mixtrat och grejat med tuttarna ju mer har kroppen sagt "Nehe du! Nu får det vara nog!" 
Och att vara i någon form av läkningsfas ständigt i en ca 6års period gör säkert sitt.

*funderar*

Tänker att om man har sina orginal bröst och då vare sig stora eller små - dvs att man gör en helt ny operation så är det säker en annan sak att lägga inläggen DIREKT framför. Det verkar vara flest nöjda tjejer med den varianten. (..bara de inte sen får storleksnoja och ska in där igen och greja! ..*pheeew*..)

Kanske är det det som är det bästa man kan göra, lägga inlägg framför på en gång...? ..bara mina spekulationer.
Bästa sättet att undvika alla komplikationer är väl om man låter bli helt..förstås.

*funderar mer*

Ibland ser det nästan ut som att (kall fakta här); har man väl börjat få problem med brösten och placeringen så är det liksom "kört" hur man än gör i fortsättningen.. (hua! sa jag det där verkligen!!? vad bitter jag lät, hehe! inte meningen. ).
 

När jag ser tillbaka på bilder på mina bröst och hur jag velat uppnå ett resultat jag troligvis aldrig skulle ens kunna få, så känns det tragiskt.
Nästan patetiskt av mig.
Som ni ser/märker kan jag inte riktigt motivera varför någon annan skulle göra något av de här varianterna. Kan bara säga vad som kändes mest "bra" för mig.

Jag tycker du har fina bröst - om du kan låta bli och inte lider jättemassa - snälla låt bli att operera dig. <3 <3

Rosenknopp wrote:

Men alltså varför får man det från början?? alltså serom? Vad är orsaken till det? Oj ännu något som jag måste googla som en tokig på! 

 

Jag lider verkligen med dig!  Vad jobbigt att behöva ha det på det viset och behöva "trycka ut" vätska på sig själv låter helt absurt!!! Är det ingenting som läkarna kan få bukt med då?? Så att det inte kommer igen menar jag. 

Förstår att du inte vill ha det så! Hur länge har du haft detta? Lite många frågor på en gång men jag tycker helt klart du ska vända dig till en SERIÖS kirurg som bryr sig om dig även efter operation! 

Snälla inte behöva lida med mig, nu ska vi se framåt! <3 Det kan ju bara bli bättre ju. Nu är botten nådd. 

Men tack snälla för omtanken. <3

Kroppen gör som den vill även om läkarna säger åt det dumma seromet att sluta... Usch, jag vet . . . jag har inga svar på just VARFÖR min kropp inte tycker om inläggen på muskeln. (om det nu är det som gör det hela så känsligt).

Hittade lite text som känns seriöst förklarat:
 

Hematom/Serom

Ett hematom är en ansamling av blod i en kroppshålighet och ett serom är en ansamling av blodserum (i detta fall runt implantatet eller runt incisionen, snittet) hematom och serom som uppstår efter en operation kan bidra till infektion och kapselkontarktur. Svullnad, smärta och blåmärken kan uppkomma. Om ett hematom uppstår är det vanligen inom kort tid efter operationen, men det kan också komma när som helst efter en skada på bröstet. Medan kroppen absorberar mindre hematom och serom, kräver större sådana att man sätter in dränage för ordentlig läkning eller så öppnar man upp såret och tömmer ut hematomet . En implantatruptur kan uppkomma vid dränering om implantatet skadas under ingreppet.

-----

Sen att jag fortsätter ha det nu efter mitt senaste ingrepp för 3-4 år sen är väl mindre festligt..

Oh Marina, <3 <3 jag läste om din berättelse inatt...alltså man blir bestört och väldigt tagen.  
Det finns inga ord till det - bara att man inser att det här kunde ha hänt vem som helst och att ingen människa går säker.

Även att dessa komplikationer kan komma när som helst. Behöver inte bara vara i början eller vid ett byte.

Dock ökar risken för komplikationer ju mer man "grejar" med op´n.

Det är en form av "styrka" man besitter när man hamnar i en situation man MÅSTE kämpa sig igenom. Även om man själv inte ser det som en styrka då man är mitt i det just där och då. Det är för man inte har någt val.
Man kan se det efteråt möjligtvis.

Motivationen till att kämpa vidare är väl att man ska bli "nöjd", eller ja, få ett resultat man kan stå ut med - helst av allt bli glad utav.

Sedan kommer en form av kamp med en själv också, att förlåta sig själv att man tagit en del beslut som man trott varit "bra"/"bättre". 

15år är väldigt länge.. - en fördel är att man idag efter alla turer har större kunskap om sig själv och en del behandlingar. Och framförallt alla dessa förbannade komplikationer.

Jag funderar nu att verkligen försöka lyssna på min intution eller vad jag nu ska kalla det för. Och då är det så att ett par anatomiska känns lockande i dagens läge.

Vet tok lite om nack och fördelarna med olika former av implantat, -egentligen. Men den intuitionen som jag känner inför implant-valet är att mindre och fastare bröst som jag kan se på även när jag är 45 och må bra.

Bröst som kommer passa min kropp även mer långsiktigt.

(hahaha! nu förutsätter jag att en massa positiva saker skall komma ur denna kommande op.)

Trevlig helg till er alla!