Bröstförminskning jan 2017 - S:t Görans Sjukhus (Capio) - Stockholm * - Liten vs Stor

8:30 skulle jag vara på plats. Jag var så nervös. Jag lämnade barnen på förskolan samt skolan tillsammans med min man och sedan åkte vi in. Jag fick vänta en liten stund för jag var lite tidig, sedan var det bara till att kasta in sina saker i ett skåp och byta om till senaste modet på st Göran. Jag fick ha på mig lårhöga strumpor, landstinget trosor, en skjorta samt en morgonrock. Det fanns som tur var en tv i väntrummet för jag fick sitta en liten stund. En narkossk kom och gav mig en mugg med piller för smärta samt illamående, hon satte en nål och gav mig även betapred iv. för att minska riskten för illamående. Jag pladdrade på om hur hungrig jag var så hon kom ut till väntrummet med en liter varm buffrad glucos. Varje kvinnas dröm :D

Nu rullade allt på, kirurgerna kom och ritade på mig och frågade vad jag hade för förväntningar. Jag var ärlig och sade att jag bara vill få mindre bröst och bad dem göra det som de är bäst på.

Nu fick jag gå och kissa och sedan gick jag och ännu en narkossk till operationsrummet. Där var stämmningen på topp och det var mkt skratt. Det gjorde mig väldigt lugn och avslappnad. De skojade en del om att jag var för lång för britsen och mina fötter stack ut. De satte min skjorta bakofram och la på mig två olika täcken, en filt och en av plast som de hade ett rör kopplat till som blåste in varmluft för att hålla mig varm. Inom kort såg jag in i ett par väldigt vackra ögon och somnar gott.

När jag vaknar kollar jag innanför skjortan på en gång och ler lyckligt när jag ser att jag har fått min operation.

Jag ligger och slumrar på uppvaket när jag får telefonen av ssk och jag blir väldigt förvånad över att min man frågar mig hur jag mår. Klockan är helt plötsligt 15:00 och han är orolig över att inte ha hört av mig.

Nu börjar jag röra på mig, jag går upp och kissar, äter lite smörgåsar och bestämmer mig för att sova kvar. Vår barnvakt har blivit sjuk och jag vill inte åka hem själv.

Vilket är tur. Vid 18 när jag vaknar upp efter ännu en sovtur så är mitt vänstra bröst sprängfyllt och jag har ont. Jag får en fin linda som ska pressa ner svullnaden. Det ger resultat. När kirurgjouren kommer och kollar mig så  har svullnaden gått ner lite, inte allt men tillräckligt för att kirurgen ska känna sig nöjd och jag lindas på igen. Denna gång riktigt hårt. Så hårt att mina bröst inte gör ont alls men däremot började mitt diskbråck leva rövare. Jag sov inte många minuter den natten. Men det var en natt värd att offra för att slippa sövas och gå in för att tömma bröstet. Det var det som skulle kunnat hände om de ej lindat.

Klockan 11 dagen efter operationen mår jag jättebra och åker hem. Jag är förbannat trött men mår kanon!