Hej pofare!

 

Opades på Reformedica i Örebro i måndags och är nu inne på dag 6 (inkl opdag.) Kunde inte vara nöjdare med bemötandet och omhändertagandet. Superproffsigt och ödmjukt. Det märks att de kan sin grej, så alla som ska opas där kan känna sig trygga! Skulle vara där kl 10 och fick direkt mina tabletter, duscha och byta om. Sedan fotas och ritas på av P-E. Strax före 11 kollade jag på klockan för sista gången inne på operationsbordet och nästa gång jag öppnade ögonen igen hade jag boobies! Vilken grej! Hela måndagen gick superbra, hade knappt ont alls, utan var mest bara stel. Smärtlindringen var nog väldigt effektiv för jag kunde ta mig själv in på toa och sedan in/ut ur bilen. Hade smärtlindringspumpar så hade aldrig någon riktig smärta i brösten, utan pumparna delade automatiskt ut morfin direkt i tuttarna vid jämna mellanrum. Toppengrej! De känns också lagom stora, precis som jag ville, men eftersom jag inte får kolla innanför förbandet är det svårt att se ordentligt. Till min kurviga kropp kommer nog 425cc se väldigt naturligt ut, vilket var det resultat jag eftersträvade. En propertionerlig kroppsform.

 

Det jobbigaste för mig har varit smärtan och stelheten i alla muskler och att mitt vänstra bröst har känts (och känns fortfarande) mer obehagligt än det högra. Vet inte om det har att göra med att jag är högerhänt och den muskeln är mer "använd"? Det är inte hela världen, men det hugger till lite ibland och känns konstigt inne i bröstet (typ inunder bröstvårtan) vid vissa rörelser. Men jag tycker att det blir bättre och bättre varje dag.

 

Min största rädsla var att ta ur smärtlindringspumparna faktiskt, haha. Vilket var en heeelt onödig oro. Det kändes inte ett smack, men fick sätta mig ned ändå för jag var så skakig och orolig över att det skulle vara smärtsamt. När det togs bort (två dagar sedan) kunde jag liksom andas ut och veta att det nu bara är att invänta läkning.

 

Jag har kunnat sova halvsittandes i sängen och i soffan, även om det varit tungt att ta sig upp på morgonen när all medicin är ur kroppen och man är stel som en pinne. Har kunnat sova hela nätterna vilket är superskönt. 

 

Hmm.. jaa. annars. Toalettbesöken har varit ett störningsmoment för mig, men det har fungerat bra ändå och har klarat mig utan hjälp tack och lov, haha! Igår kunde jag byta kläder och skölja av mig lite lätt nedtill i badkaret helt själv. Det gick itne snabbt kan jag lova, men ack så skönt efteråt. Ska ge håret ett försök strax, ska be min syster hjälpa mig. Problemet är ju att jag absolut inte får blöta ned mitt förband så tänker att jag nog kan luta huvudet över handfatet och hålla en handduk runt nacken. Så får min syster skölja håret. Mitt hår är hemskt nu, har aldrig sett så flottigt ut, haha. Men.. vill man vara fin...

 

Så, allt känns bra trots omständigheterna, tycker att jag mår väldigt bra. Det jobbigaste är förbandet som sitter åt så hårt att jag knappt kan andas stundtals och det värsta - att det skär in i huden under armarna och bak i ryggen. Hemskt!

 

Något som jag funderat på mycket på under dessa dagar (eftersom jag sökt upp mycket här på pof som jag undrat över) är hur olika restriktioner man får efter op, beroende på vilken man opas på. Jag får absolut inte röra mitt förband (den där hemskt tighta kroppsstrumpan) och den ska jag ha i två veckor innan jag sedan får en sportbh att ha i 3 månader. Jag får absolut inte blöta ner förbandet (risk för bakterier om det blir fuktigt.) Jag får inte hårdträna eller hoppa (göra något som gör att brösten skumpar) de närmsta 3 månaderna. Det står absolut inget om att jag ska massera brösten sedan, vilket många andra här skriver hela tiden om. Jag ska däremot göra en övning morgon och kväll för att inte få anspänningar i nacken och därmed behålla hållningen. Jag förstår ju att olika kliniker innebär olika restriktioner men det är ju nästan komiskt att en del kirurger ser på läkningsprocessen så olika. Medan jag knappt kan andas i mitt förband i två veckor och absolut inte får röra innanför det, får andra en sportbh från dag 1 samt order om att massera brösten. Skumt!

 

Men jag känner mig verkligen trygg med Per-Erik, han kan sin sak, efter att ha jobbat inom plastikkirurgi i många år i både Sverige och Storbritannien, såväl på lokala sjukhus som privata kliniker. Så, jag står ut med mitt förband i drygt en vecka till och väntar spänt på att få se resultatet. 

 

Vill önska alla som ska opas snart ett stort lycka till, det kommer att gå så bra!