Bukplastik - full - stor jan 2017 - Polarkliniken - Umeå Anders Nilsson - elm010

21a november, 05.45 åker jag och mamma till Umeå från lilla Örnsköldsvik.

Jag har kollat kontot ungefär 347 gånger för att se att jag verkligen har rätt summa att betala med, kommer ha 90:- kvar i digitala tillgångar efter betalningen, men det kommer gå bra.

Lyckades få till en löneförhöjning igår, så allt känns positivt.

 

07.20 är vi framme, vi har hittat rätt trots att vi inte riktigt var vi skulle, typ fjärde tvärgatan norr från andra bron och sedan till vänster. Nåja, fram kom vi.

 

Vid tjugo i åtta blev vi less och kände på dörren, den var öppen så vi gick upp och väntade utanför klinikens inre dörr. Strax kom det ett par sjuksköterskor och öppnade för oss.

Jag blev lite intervjuad, och vi fick vårt fina rum. Jag fick en elsäng och lite droger: 2gram alvedon och 10mg oxycontin (som är ett slags morfin). Toaletten var också

mysig, det märks att de är måna om sitt intryck. Fina handdukar, lyxig tvål och doftljus.

Morgonrock och tofflor var allt jag hade på mig när jag gick till nästa rum klockan 08.45, pre-operativa rummet där jag fick ligga på en kors-brits och jag fick en rosa nål i armvecket. 

Den gjorde ont, jag avskyr att bli stucken, det gör så himla ont.

Jag fick det vita medlet, propofol, som gör att man blir tung och varm och somnar, kommer ihåg att jag också får betapred, kortison.

 

När jag vaknar är jag iskall om tår, fingrar och näsa. Kommer ihåg en sköterska som masserar mig mellan ögonbrynen och på näsan, somnar om och vaknar i omgångar.

Vid 13-tiden börjar jag få ett tidsbegrepp igen, har inte ont men mår illa i omgångar, får ondansetron mot detta. Under kvällen följer de mitt Hb, blodvärde, som ligger stabilt kring 125.

 

Blir inte hungrig, men mamma köper oss en kebabrulle som vi delar på. Precis när hon kommer in i rummet vid 19-tiden med rullen märker jag att jag inte mår så piffigt,

ligger och flämtar och märker att jag har hög puls samt är kallsvettig. Ber henne hämta personalen som kommer och tar tryck och puls och saturation. 108/90, 120 och 100%, brukar ha 170 i övertryck annars.

Får ringer-acetat som snabb infusion vilket hjälper upp trycker.

Blodtrycksfall är sånt som jämt kommer med stora operationen och uppstår för att kroppen förlorat mycket vätska. Man flämtar som en fisk på land eftersom kroppens celler

inte får tillräckligt med syre eftersom trycket är för lågt och då galloperar istället hjärtat för att försöka få ut så mycket syre som möjligt till cellerna.

Allt lugnar ner sig och natten igenom knaprar jag sakta men säkert i mig kebabrullen.

Under natten har jag ett glukosdropp som går, det går subkutant, under huden, som jag märker för att fingrarna känns så svårböjliga.

 

Efter blodtrycksfallet ser sköterskorna att jag blöder genom bandaget på vänster sida, de lägger därför förband där och stöder upp med en korsett jag egentligen skulle få dagen efter.

Under natten blöder jag genom detta.

 

Vid 11-tiden den 22a ska de lägga om mig ordentligt, har tagit min första promenad innan dess och försökt kissa (men kunde inte), på britsen i omläggningsrummet blir jag kallsvettig 

och får lägga mig ner. Hon skalar av mig korsetten och bandagen, det har knappt blött nåt i dränaget, men det har blött igenom vid sidan  av. Hon hämtar doktor Anders.

Tycker min mage ser ganska fin ut.

Anders och sköterskan spårar upp såret där det blött och finner en liten sårhåla där det samlats gammalt blod, med gemensamma krafter trycker de ut ca 3dl gammalt blod, det

är lättflytande och därför blandat med sårvätska, så det är inte enbart blod som rinner, och det är vi tacksamma för.

 

Nytt Hb tas, visar på 93, jag ska stanna till eftermiddagen/kvällen. Vid 15 tar de nytt Hb, jag fryser lite och de tycker jag ser blek ut. Hb 85. 

Doktor och sköterskor tycker det känns osäkert att jag stannar kvar hos dem och remitterar mig till kirurgakuten, får åka ambulans för första gången i mitt liv. Mamma följer efter i sin bil.

Blir inlagd på Urologen, skrattar åt det trots att det drar i magen, det finns kirurgplatser där. Under natten tar de venöst Hb (på kliniken tog de kapillärt, dvs i fingertoppen) var sjätte timme. Och

de byter drän, från bälgdränet jag hade från klinken till ett mer aktivt drän.

Vid morgonronden har jag stabiliserat mig lågt på 75 i blodvärde. Blir beordrad att stanna i sängen, kan fortfarande inte kissa. Under natten har de med ulraljud försökt se vad som står i blåsan,

men det tejpade ärret har varit för tjockt.

Efter morgonronden får jag tappa mig själv på ca 3,5 dl urin, sedan får jag komma upp på en annan kirurgavdelning, nu är det mer inriktat på plastikkirurgi, får dela sal med 4 tanter.

 

Har det faktiskt ganska bra.

Har inte ont alls, mest bara lite träningsvärk i axlar och rygg, måste ju gå som en tant som tappat rollatorn.

Att rulla ur sängen är en liten utmaning, men det går ju fint :)

Var ner till kiosken en vända, på vägen upp i hissen blev jag fasligt trött. Är ganska trött överlag.

 

Blödningen har stannar hyggligt, allt kommer bara i dränaget nu, och jag har blivit insatt på järntabletter.

Kom också på den briljanta idén att trycka i mig grova smörgåsar med messmör och dricka apelsinjuice till. Messmör som innehåller mycket järn tas bäst upp i tarmen med hjälp av c-vitamin.

 

Dr. Anders på polarkliniken sa att det inte är så ovanligt med blödningar på oss som haft stor mage som feta, och sedan krympt. Allteftersom magen vuxit har vävnaden utvecklat mer

kärl, och när dessa då skärs av vid bukplastiken kan koagulationen rubbas lite.

 

Systrarna på polarkliniken är väldigt gulliga och Anders ger ett mycket bra, lugnt och harmoniskt intryck. Har hellre en lite sävlig man som skär i mig än en som har bråttom.