Bröstförstoring okt 2013 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - missR

 

Konsultation

Fredag 13e sept hade jag en konsultation, drog med mig min mamma och ett öppet sinne då jag läst så mycket här så jag typ blev yr av information, ville ha råd och info som passade just mig och min kropp. Jättetrevlig lugn reception, väntade inte länge innan vi fick gå in till Örjan. Första intrycket kändes bra. Fick berätta vad jag ville, sa väl något i stil med: "Jo jag har gått ner väldigt mycket i vikt, ca 50 kg nånting, hade tuttar förut, men nu har jag bara hemska hängande hudpåsar och vill ha tillbaks lite tuttar och lyfta men att det ska se naturligt ut och passa mig i kroppen! Har inte behov av för stora då jag vill vara bekväm och är väldigt aktiv och så."

 

Han ställde frågor, sen fick jag visa brösten. Var så oerhört jobbigt då bara mamma sett dom i det här skicket (inte ens när jag varit intim har bh'n åkt av..) men försökte tänka att de snart är ett minne blott. Han studerade noga och mätte och funderade och mätte lite till i tystnad. Plötsligt gick han med bestämda steg och hämtade en tight t-shirt för mig att prova och ett par inlägg från hans stora byrå med massa inlägg på och satte dom där mina bröst skulle vara så drog vi ner t-shirten och jag fick kolla i spegeln. Kändes så konstigt med tuttar fast på en smal kropp! De kändes i början oerhört stora men ändå väldigt bra. Tänkte: "Nu ska du inte bli så glad och hetsig över att du snart har tuttar och överdriva för får du för stora kommer du kanske ångra dig sen! Tänk nu igenom detta.." Sa till Örjan att de kändes lite för stora för mig, han sa ärligt och rakt att han inte alls tycker det och den storleken passar mig jättebra. Berättade att de minskar när jag placerar bakom muskeln och frågade vad jag tyckte om formen och mjukheten. Jag bad att få prova bara lite mindre, sagt och gjort, och de mindre kändes då faktist väldigt fake och passade inte alls! Så konstigt men han hade rätt och mamma höll också med nu. Han blev nöjd att jag ändrade mig. Han undrade varför jag ville göra lyft och jag ville inte ha häng sa jag, men det trodde han jag inte behöver göra för det ska nog bli fint och naturligt utan. Blev så förvånad! Enda risken han kunde se är att jag kan tycka bröstvårtornas placering är lite för lågt, men bara en risk och de kan jag slippa kanske. Jag frågade om jag då kan göra ett lyft senare, och han sa att då får jag vänta 6 månader för slutgiltiga resultatet, jag berätta att jag inte tycker det är så stort problem och gärna då lyfter efter gravididet/amning så får se hur jag väljer sen att göra. Kändes skönt att slippa ankarärr nu i alla fall! Ville bara gå hem med inläggen och t-shirten för det kändes bara så rätt och ville inte vänta! Så det blev 400cc Moderate Plus Profile (375 på ena bröstet som är lite mindre) och de är så runda och fina och jag frågade om jag kanske får en sån där fin sideboob då jag inte är mycket för urringningar och de sa han att det jag kommer få, och "det kommer passa linnet du har på dig" vilket var ett med lösare armhålor men täckt ända fram till halskragen. Blev så glad då den modellen är mitt favoritplagg för jag har smal överkropp och att nämnde det gjorde ju att jag kände mig väldigt förstådd och trygg. Lite mer snack om op, komplikationer och annat jag typ visste, sen ville vi boka tid! Jag tänkte dec först, men nu skulle ja aldrig kunna vänta så länge då det kändes så bra, så blev 31 okt! Eftersom Örjan visste jag jobbade med musik ville han jag skulle mejla någon spellista jag gärna ville lyssna på under operationen, tyckte det var så kul. Men glömde tyvärr göra det då jag jobbat så mycket och inte haft tiden..

 

Innan Op

2 veckor innan op fick jag sms om att sluta med mediciner med acetylsalicylsyra. Dagen innan ett sms om att inte äta 6 timmar innan op. Hade typ stenkoll redan men uppskattar ändå såna detaljer och alla sms direkt efter bokade tider. Dagen innan var en städ-tvätt--fix-dag. Otroligt rastlös, åt inte särskilt mycket heller förutom sista 2 timmarna innan det var fasta som gällde hehe, och den natten sov jag knappt. Inte så bra innan en operation..

 

Operationsdagen

Skulle vara på plats 7.45 Torsdag den 31a Okt, så mamma väckte mig vid 5.30 och descutan-duschade mig igen (även kvällen innan fast då håret också) och sen tog ja på mig de bekvämaste kläderna ja hade och vi bilade iväg mot Sthlm, bor en timme ifrån så var framme 7.30, hitta parkering var lite knepigt men fick en fin ruta tillslut bakom huset och 60 kr för ett dygn var nice!

 

Väl därinne fick jag gå till mitt rum typ direkt byta om till morgonrock och ta det lugnt med mamma. Örjan kom kanske 40 min efter och ritade på mig (och luktade kaffe och macka hahaha, det var lite jobbigt då jag var så trött och cravade koffein..) sen kom en narkossköterska och pratade lite och hon ställde lite allmänna frågor, gick igenom min hälsodeklaration, gav mig tabletter och sen somnade jag som en liten bebis i mitt rum tills jag blev väckt av en koordinator runt 11-nånting och det var dags för op, så ett besök på toa och sen promenerade jag in i op-salen efter en puss av mamma. Var ju nervös och förväntansfull men eftersom jag var så trött tänkte jag bara på att lägga mig och sova haha, bra metod ändå. Koordinatorn och narkossköterskan fixade lite därinne med mig och la mig på den sköna britsen med utsträckta armar och ett varmt tjockt täcke på och höll på slockna innan de ens satt in morfin hihi. De hade på lite skön musik i bakgrunden, jag tipsade om ett bra album i samma stil och de blev glada och satte på det, ställde lite frågor sen fick jag lite narkos, blev sådär skönt varm och slocknade direkt till skön musik.

 

Uppvaket och jag mådde faktist helt ok, inte sådär illamående och rastlös som jag brukar vara. Lagom drogad och smärtfri och sov mest. Mumlade till koordinatorn under något uppvakdå det tryckte enormt och jag inte fick så bra andning att "jag kanske borde meddela att har ptsd och adhd och kan typ få panikattacker eller typ få för mig att jag är superpigg..och eftersom ja har tryck på bröstet så kanske de kan framkalla något, så ville ba säga till ifall att ja blir lite weird" (nu i efterhand tänker jag ju hur weird det där lät så som jag utryckte det?!) men min syresättning var top notch och de hade koll på allt. Minns knappt när jjag rullades in på mitt rum men Vid 14-tiden vaknade jag därinne och FY VILKEN SMÄRTA.  Kunde inte andas, sånt tryck och kramp och jag var ju typ förlamad. Jag tänkte typ vad i helvete, det här förväntade jag mig inte?! Läst lite om andras upplevelser i forumet men det där var ju helt sjukt, jag förstod ingenting, var det något fel på min bröstkorg eller? Var i chock typ. Fick citodon och alvedon, men kunde inte dricka eller äta. De var på mig om det för det skulle göra mig piggare såklart men jag kunde inte alls och fick panik av tanken att göra något annat än bara andas lugnt och fint och tänka positiva tankar typ.

 

Mamma kom inte långt efter och hjälpte mig dricka med sugrör. Jag viskade när jag väl sa några ord för kunde inte få fram ordentligt tal. Däckade emellanåt, ville bara vila. Narkossjuksköterskan kom och berätta om bröstövningar jag måste göra en gång i timmen. (raka händer fram, uppåt och sedan när jag är ute ur sängen lite lätt bakåt) men jag klarade inte det. Försökte allt jag hade men det var verkligen hemskt när händerna skulle upp, började gråta av krampen och sa till sköterskan att jag inte alls brukar vara en sån mes och har hög smärttröskel som fan men det känns så omöjligt just nu.. Men hon var hård med att det är jätteviktigt och krampen släpper då. Rätt sträng sådär men seriös och sa att jag ska fortsätta tills jag klarar det vilket jag gjorde till slut när jag övertygat mamma att ta och hjälpa mig hur jävla ont jag än fick, såklart blev smärtan sen bättre efter den tortyren ;)

 

Örjan kom och kollade in brösten nångång också och ställde lite frågor, jag frågade om den överdrivna smärtan och han sa att desto starkare och spänd bröstmuskel desto mer smärta för vissa och han tyckte jag hade en väldigt spänd och stark muskel och trodde på mig med min smärta så det var skönt med bekräftelsen att jag inte larvar mig och överdriver typ, faktist haft problem med en överdriven träningsvärk som kan hålla i 1-2 veckor sen jag gått ner de sista 15 kilona typ, så det var väl lite samma grej nu kanske, trots att jag är väldigt vältränad.. Kanske någon näringsbrist, är ju gastric bypass-opererad..

 

Mot kvällen kom en äldre rar kvällssjuksköterska in och presentera sig och sa att jag måste kalla på dom för att gå på toa snart och röra mig, hon blev orolig för jag inte drack eller åt, så tryckte på min lilla larmgrej efter en stund, svimfärdig av smärta av att komma upp men tur man har starka magmuskler och hon tog i ordentlig i axlarna så det gick bra. Satt på toa med öppen dörr och sköterskan utanför, svimmade visst av en stund därinne och hon kom typ och väckte mig med min cola i handen, jag mumlade att jag inte dricker läsk för mitt knasiga blodsocker och hon sa att det är exakt vad jag behöver. En liten zip och rätt snabbt mådde jag faktist bättre och klarare. Inne på rummet fick jag mer smärtstillande och sov. Vaknade titt som tätt och tvinga i mig små sippar av vatten varje gång. 

 

När nattsjuksköterskan sen kom, rätt ung kvinna som var så oerhöööört gullig och go. Ville att hon skulle hänga i mitt rum resten av kvällen bara och göra mig på bra humör! Hon öppnade behån och kollade och helvete vad det gjorde ont, men passade på att kolla ner och jag tror jag gapade lite av glädje över de två välformade tuttarna jag såg! Hon var orolig för min smärta och icke intag av vätska/föda och bytte till morfin direkt i armen och extra dropp som hjälpte nåt så oerhört, lyckades dricka 2 glas vatten med sugrör och kollade på tv. Hon kom in ytterligare en gång och frågade om mat, sa att det var okej om jag kände för käka lax typ 3 på natten, eller kaffe eller godis! Så snäll och klappade en på huvudet, jag kände mig så omhändertagen. Jag ville verkligen äta, men kunde bara inte. Somnade vid 02 och vaknade vid 5, Tog tramadol och alvedon som hjälpte och gjorde mig så hög och lagom smärtfri så kunde klä på mig och gå på toa. 

 

Dagen efter/Hemgång

Såg att frukosten var framme och jag hade lovat mamma, personalen och mig själv att äta ordentligt nu när jag gått över 24 timmar utan mat, tog lång tid att försöka bre en macka och fixa en kopp kaffe men gav inte upp. Fick ta liten paus vid frukostvagnen och dricka lite äppeljuice och var ju så hög så tror ja blundade till ståendes en stund.. Mötte en supersöt pigg och glad tjej där som tog frukost och blev pyttelite avis på hur hon verkade full med energi, men det smittade ändå av sig faktist, är ju bara tillfälligt det här! När jag nästan var klar såg jag en annan tjej som verkligen såg ut att inte må bra och kämpade sig mot toaletterna och jag förstod henne så väl stackarn.. Tog nån timme att äta men satt på sängkanten och åt en stor rågmacka och kaffe med mjölk. Mådde så mycket bättre efter givetvis. Mamma kom med bilen lite sent då hon kört fel men satt skönt i receptionen med en god kopp kaffe den söta receptionisten fixade, bokade återbesök och vi hämtade ut medicin i apoteket mittemot och körde hem med lite godis och gott i bilen. 

 

Hemma

Väl hemma har allt gått bra då jag bor hemma och mamma och pappa hjälpt mig under helgen, men senare under fredagen så började svullnaden och oj vad svullen jag blev!  Från magen ända upp till halsen, tappade typ känseln i armarna och de domnade bort väldigt ofta. I flera dagar kunde jag inte använda armarna och sitta vid datorn förutom se filmer typ. Fick sova sittandes typ med en massa kuddar och få hjälp upp varje morgon då det var det pinigaste och svullnaden gjorde mig så svag. 3-4 dagar efter drabbades jag av en hemsk migrän i 2 dagar och fick åka till akuten tillslut, där fick jag oxycontin, primperan och sumatriptan och det bröt av smärtan i huvudet och hjälpte såklart bröstsmärtan med och sen käkade jag bara alvedon efter det, efter en vecka gått så slutade jag med alla medicinerna. Försökt promenera/röra på mig i bästa mån och gjort bröstövningarna ofta. Svullnaden går sakta ner och är väl bara lite kvar nu, fluffig nu av allt vilande och godis jag unnat mig men det försvinner nog så fort jag är lite mer läkt. Ärren svider och brösten sticker till här å där och ibland hugger, ibland får jag kramp i armhålan. Igår var jag helt slut men idag har varit jättebra och 11 dagar har gått, knappt nån smärta förräns jag oaktsamt försökt mig på knäppa jeans vid lunchtid, fick som ett hugg i brösten med efterföljande kramp, gjorde så ont i flera timmar. Sånt man glömmer att tänka på när man mår bra och tror man kan göra allt igen. Får bli leggins och mjukisar månaden ut i alla fall he he..

 

Trots all denna smärta jag haft och min svaga kropps reaktion är jag så otroligt lycklig att ha gjort detta. Storleken är så perfekt! Formen är rund och fin och vågar knappt röra dom men petat lite och det känns bra, bröstvårtorna åker lite upp allteftersom också vilket är positivt, brösten har inte satt sig riktigt än och är fortfarande svullna så har tålamod. Kan varmt rekommendera både Proforma Clinic och Örjan Gribbe, haft en skön magkänsla sedan första intrycket och hoppas det fortsätter i bra takt, och önskar er alla som läser inför er op stort lycka till med allt! <3 Nu ska jag sänka mina kuddar för första gången och sussa.. Godnatt!