Annons

Bukplastik - full - stor, Fettsugning (kirurgi) jun 2020 - Nordiska Kliniken - Stockholm Markus Ehrström - KSTHLM

Bild för KSTHLM
KSTHLM

Läkare Terapeut: 
OP-datum: 
måndag, 22 juni, 2020

Min berättelse

Ni får ursäkta men nu kommer en längre berättelse om min väg från övervikt, till normalvikt, corona till bukoperation och tiden därefter.
Jag har ända sedan lågstadiet varit överviktig. Har gått igenom de flesta bantningsmetoderna, Itrim, Xtravagansa, gått hos PT, varit hos dietister och lagt om min kost medmera. Ingenting har hjälpt så hösten 2016 fick jag möjlighet att genom landstinget göra en Gastric Sleeve. Operationen gick väldigt bra och på kort tid tappade jag 25 kilo och kom ner i någon slags normalvikt. Samtidigt som detta så har jag tränat. Älskar att träna. Blandar styrkepass med löpning och yoga. Träning och hälsa har blivit min högsta prioritet i livet. Det som jag däremot upptäckt och insåg i början av det här året är att det som jag uppfattat som fett som skulle brännas var överskottshud som inte går att träna bort. Alla mina timmar på gymmet syntes inte (doldes effektivt under hudöverskottet) och min rörlighet begränsades och min självkänsla fortsatte vara låg. Kanske låter ytligt men isf får det göra det.

Den 29 april gick jag för första gången in genom dörrarna till Nordiska Kliniken i centrala Stockholm. Jag hade efter lite research hittat kliniken, läst på och bokat en tid för konsultation. Träffade kirurgen Marcus Ehrström som jag gick igenom mina funderingar med och som gav en ärlig bild av vad jag kunde förvänta mig av både slutresultat som smärta och obehag. Jag fick förtroende för honom, fick en prisuppgift som omfattade stor bukplastik, fettsugning av flanker och bröst och bestämde mig och bokade på stående fot tid för operation.

Tiden fram till operationen så googlade jag mycket, läste på och förberedde mig. Jag blir sällan eller aldrig nervös och det blev jag inte denna gång heller. Efter nån vecka var jag rustad till tänderna. Hade köpt hem allt från descutan till järntabletter mm och gjort inköpslistor över vad jag behövde fylla på kyl och frys med innan operation.
Det jag funderade en hel del på var hur jag som singelkille i Stockholm skulle klara mig själv med allt från att ta mig hem från operationen, dusch och liknande. Kände också en oro över träningen. Blir ju i praktiken minst 8 veckors träningsförbud. Någonting som är en stor del av mitt liv numer. Funderade också över smärta, dränage, serum och hur det skulle vara på kliniken.

Den 22 juni var det så dags för operation. Kl 07:30 skulle jag infinna mig på kliniken. Fick snabbt ett eget omklädningsrum där jag fick ta av mig alla kläder utom kallingar och fick istället en morgonrock (anpassad för kvinnor för den var gjord för späda personer och inte en normalviktig kille), tofflor och ett fint grönt hårnät. Kirurgen kom förbi och ritade på mig och fotograferade och berätta mer om operationen och sedan kom narkossköterskan förbi och gav mig lugnande och smärtstillande. Kort därefter tog de med mig in till operationssalen där jag fick hälsa på de som skulle operera mig, la mig på operationsbordet, vi småpratade lite och kort därpå så fick jag narkos och somnade snabbt. Var otroligt förväntansfull och glad för det var en dag jag längtat efter länge.

När jag vaknade upp så låg jag i en sjukhussäng, småfrös efter narkosen och hade blivit påklädd en gördel. Ingen smärta. Sköterskorna som hade hand om mig var oerhört trevliga och hade humor och såg till att jag hade det bra. Märktes en väldigt skillnad mellan att opereras på Danderyds sjukhus där personalen egentligen från första stund bara ville att man skulle åka hem. Gick från att frysa till att svettas. Fick ett fantastiskt mellanmål på en bricka med en vas med en blomma i. Var hungrig så maten smakade superbra. Senare på kvällen blev det paj och med jämna mellanrum kom sköterskorna och såg till så att jag drack. På kvällen kom kirurgen och berättade att operationen gått bra och att jag skulle bli nöjd med resultatet.
I rummet där jag sov så var det enbart en annan patient och vi var i olika delar av rummet så det kändes privat och bra. Kände ingen smärta utan var enbart smådåsig. Fick också smärtstillande regelbundet.
Efter frukost dagen efter operationen och efter avklarat kissprov så fick jag åka hem. Ringde en kompis som kom och hjälpte mig hem. Hade varit orolig för att ensam ta en taxi med lågt säte så funderade en hel del på bästa sättet att ta sig hem. Funderade länge på tunnelbanan men avråddes av sköterskan. Beställde därför en stor taxibil (minibuss) som jag visste hade höga säten och därmed skulle vara lätt att ta sig i och ur. Gick jättebra. Det jag fruktat mest efter operationen var att jag skulle tvingas ha dränage. Detta skedde naturligtvis men hade inga besvär med det. Kom hem på tisdagen och på fredagen kunde jag med hjälp av tunnelbanan ta mig till kliniken och få ta bort dränaget. Oerhört skönt ändå att slippa släpa runt på påsarna och rädd för att man skulle fastna. För alla som oroas över dränage så är det ingen fara. Gör inte ont och inte så bökigt som man kan tro. Gjorde heller inte ont eller var så obehagligt att få det borttaget. På den tionde dagen efter operation så hade jag återbesök där de tittade så att allt läkte som det skulle och de tog bort stygnen och la om allt. Fick också en gördel nummer två (omlottvariant) som jag skulle ha tillsammans med den första gördeln.
Jag har varit en del svullen och haft serom. Det har inte gjort ont eller varit så mycket till besvär. Mer irriterande. Har egentligen inte haft någon smärta alls. Trappade snabbt av med smärtstillande och den smärta jag haft är den när nervtrådarna försöker hitta tillbaks till varandra i låret. Otroligt smärtsamt och som tabletterna inte lindrade. Frågade kliniken om jag kunde använda voltaren och det var ok. Det hjälpte vilket var en befrielse. Längst bort på flankerna där jag är sydd så fick jag också blåsor (förmodligen från tejpen) vilket gjorde att jag skulle undvika att tejpa där.

Nu när det gått 5 veckor efter operationen så kan jag konstatera att allt gått väldigt bra. Det har varit en stor operation, det är självklart att man blir påverkad av den kopplat till rörlighet osv men allt det besväret är överkomligt. Idag har jag möjlighet att enbart köra omlottgördeln men har valt att ha båda ett tag till. På måndag får jag lov att sova utan gördel vilket ska bli skönt.
Redan efter 1 vecka så kunde jag köra bil, ta kortare promenader. Jag hade utan problem kunnat börja jobba igen efter 2 veckor men skönt att kunna använda de fyra sjukskrivningsveckorna till att komma in i nya rutiner osv. Nu är jag mest orolig över att jag äter för mycket och rör på mig för lite. Försöker lugna oron över att gå upp i vikt med att det kommer finnas gott om tid till att träna bort de ev kilon jag nu lägger på mig under hösten.

Trots att jag fortfarande är svullen och inte ser slutresultatet än på kanske uppemot 11 månader så är jag supernöjd. Nordiska Kliniken har varit toppen, min kropp har hanterat operationen superbra och jag har kompisar som tävlat om att hjälpa mig (vilket jag inte behövt utnyttja).

Måste slutligen säga nåt om corona och hur de påverkat operationen. Jag gjorde min operation den 22 juni. Den 22 maj blev jag sjuk. Satte mig själv i karantän. Var rätt tydligt att det var corona med smakbortfall osv (bekräftades senare med antikroppstest) Som tur var så blev jag efter 2 veckor helt symptomfri och kunde därför med några veckors marginal fullfölja operationen. Lite onödig stress och oro över att riskera att skjuta upp operationen men nu i slutet av juli är jag opererad och har antikroppar mot covid-19 så det slutade bra.

Fråga gärna ifall du har frågor. Vet av egen erfarenhet att tankarna är många inför en operation.

Annons
Annons

Nya operationsberättelser

Annons