Bukplastik - full - stor nov 2010 - Skånes universitetssjukhus - Malmö * - anonym

Jag har hela mitt liv varit överviktig, jag är 172 cm lång och min högsta vikt var 147 kg!!! Jag bestämde mig i 2008 efter en sen abort att det var dags att ta tag i vikten fast folk påpekade min vikt tyckte jag inte att jag var så stoor! men jag förstår det när jag kollar på foton nu, jag kan inte ens fatta att det är jag! Jag väger idag 74 kg men har varit nere i 65 men då ser jag bara sjuk ut. jag motionerade mycket, köpte en hund, ett träningskort, ändrade mina kostvanor och i november 2009 vägde jag 72 kg, det räckte. Jag hade en hängmage som jag skämdes över nåt fruktansvärt, den hängde över underlivet, hade jag jeans eller tights så syntes 4 stora valkar under byxorna, så även om jag var smal så kände jag mig stor och fortfarande överviktig. Jag fick en remiss skickad av vårdecentralen till Plastik i Malmö och efter en bedömning av deras läkare den 17 Aug fick jag ett JA!!! Jag opererades den 24 nov och dagarna innan dess kunde jag inte sova och tankarna for fram och tillbaka. Jag var först på ett info möte den 22 och fick träffa min kirurg, jag tyckte han var superbra och kände mig relativt trygg med han. Jag skulle vara på kliniken den 24 klockan 07 på morgonen för att skrivas in, träffa min kirirg och han skulle sen rita upp en massa streck på magen. Det blev en del väntande men vid 11 tiden gick det fort, jag fick ett rum, bytte om, fick en massa olika läkemedel och klockan 13 skulle jag opereras. 12.40 blev jag uppkörd till operation och dom väckte mig vid 17 tiden, men jag hade så ont så jag fick mer smärtstillande och fick ligga kvar på uppvaket till 17:45 och blev sen nerkörd till avdelningen. Jag minns att jag hade såååå ont att dom första 3 veckorna ångrade jag operationen. Det jobbigaste var dränagen, dom gjorde ont och det kändes allmänt obehagligt att gå runt med två blodpåsar. Jag hade redan bestämt mig att jag skulle börja röra mig så fort som möjligt, så redan fösta kvällen gick jag upp på toaletten. Dom tre dagarna som följde var extremt jobbiga för mig, jag kunde inte ha trosor pga av dränagen och jag ville bara hem, saknade min hund och jag har aldrig tyckt om sjukhus så jag ville därifrån så fort som möjligt. Min sambo hade dessutom rest utomlands den 25 nov och jag saknade honom något fruktansvärt. Fösta två veckorna kunde jag inte sova mer än 3 timmar per natt så jag var trött, mörbultad och svullen som en gris. På fredagen, 2 dagar efter operation fick jag ett psykiskt sammanbrott jag vet inte vad som hände blev bara trött på att allt jag gjorde smärtade något fruktansvärt, jag skrek att jag skulle hem och hotade med att dra ut dränagen. Helt idiotiskt! Speciellt med tanke på att mitt blodvärde var extremt lågt och läkarna funderade på en blodtransfusion, efter en snabb överläggning med läkarna och min mamma bestämdes det att jag skulle få medicin intravenöst för att stoppa blödningen, det vänstra dränaget var fullt med blod, och läkarna blev oroliga då man inte skulle blöda så mycket som jag gjorde. Fick nån vätska 2 ggr om dagen och på lördagen dagen efter mitt sammanbrott fick jag åka hem på permission, vilken lycka!!! Jag grät av lycka! Bara känslan av att komma hem var obeskrivlig, jag hade saknat hunden nått så otroligt men jag var så trött och skämdes då alla grannar tittade på slangarna och blodpåsarna (fast jag dolde det så gott det gick) Jag åkte tillbaka till avdelningen på Söndag morgon och sa till läkaren att jag ville åka hem och han sa att det kom så lite vätska från dränagen att jag skulle bli utskriven! Guud vad jag blec glad!!! Jag hade en fantastisk sköterska som tog bort dränagen efter 5 dagar och det kändes skönast. Första 4 dagarna hemma kunde jag inte göra så mycket jag låg mest i sängen men vissa dagar kunde jag ta mig till stan och fika med mina vänner. Jag gick ner till 67 kg efter operationen då jag inte åt av utmattning och smärtstillande. Har däremot problem med vätska i magen efter operationen och har fått gå tillbaka 3 gånger för att tömma, en gång på 800 ml, andra gången på 280 ml och en vecka sen på 500 ml. Jag ska dit nu på torsdag igen då det har fyllt på sig igen tyvärr. Har pratat med min kirurg som sa att dom tog bort 1½ kg hud, jag trodde det var max 700 gram och fick en chock när han berättade hur mycke det faktiskt var. Imorgon har det gått 4 veckor och jag börjar sakta men säkert acceptera min nya mage, detta var något jag har velat göra men efter operationen kändes det som min kvinnlighet var heelt borta, jag kan fortfarande idag bara ha träningskläder och använder gördeln dygnet runt. Jag hoppas det ska sluta komma vätska i magen då det är det jobbigaste för tillfället! Har någon några frågor eller synpunkter svarar jag mer än gärna på allt! Trevlig läsning.