Bukplastik - full - stor, Fettsugning (kirurgi), Bröstlyft jan 2017 - Strandkliniken - Stockholm Oya Kocabalkan - bustuss

Nu är operationen gjord, kom in till kliniken kl 8 på morgonen och fick byta om till morgonrock och tofflor. sköterskan satte drop och berättade lite kort om vad som skulle hända under dagen. Sen fick jag träffa narkosläkare, han frågade lite och berättade lite mer om hur det skulle gå till, fick också lite tabletter, alla var enormt trevliga och gulliga.

efter en stund fick jag träffa dr oya och ställa lite sista frågor samt att hon ritade på mig, efter det fick jag lägga mig på operationsbordet, jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle se hur långt jag kunde ränka innan jag somnade... 10, 9 ,8.... men jag han inte ens börja ränka innan jag var borta!

När jag trodde att jag vaknade för första gången, visade sig att jag vaknat ca 30 min tidigare och varit helt vild, sparkat slagits och skrikit att de inte fick röra mig osv... ops! de hade fått hålla i mig flera stycken för att jag inte skulle slita upp alla sår. När jag sen vaknade "på riktigt" mindes jag bara svagt att jag paddlat lite med fötterna, he he.

hade väldigt ont i magen första 2 timmarna och fick MYCKET morfin, brösten känner jag knappt av, Efter de första timmarna la sig smärtan och övergick till att knappt märkas förren jag rör mig. fick en liten titt på brösten när de la om bandagen, såg jätte fint ut. magen fick jag se först dagen efter.

Det värsta som sen hände var under natten, jag hade under dagen fått tabletter i en lite mugg, som jag tog svalde alla på en gång med lite vatten, inga problem, fick dessa muggar typ var 3: timme. när de sen bytte till nattsköterska så gav hon mig en ny mugg med tabletter som jag skulle ta nån gång mellen 2-4 på natten, jaha sa jag och och kollade inte så mycket närmare på muggen....

när jag sen vaknade på natten i mörkret och halsar i mig tabletterna, tar en klunk vatten och sen.... aj aj aj, wtf, nått sitter fast i halsen, känns som om jag har svalt ett rakblad!! först panik... sen inser jag att jag kan andas, fortfande lite panik men försöker lugna mig själv med att du kan andas, du kan andas... men förstår inte vad det är som har hänt? har tabletten ställt sig på högkant i halsen? gör ondare och ondare, försöker svälj ner och hålla mig lugn, men det går inte... ringer på sköterskan, och då förstår jag att jag har ju svalt tabellerna med staniolet på!!

hon får koppla bort droppet och hjälpa mig till toaletten försöker där att hulka/ dra upp tabletten igen, det värsta är att desto mer jag håller på desto djupar skär den in i halsen, men när jag stoppar ner fingarna så långt ner i halsen det går, så får jag tag på hörnet av förpackningen, och efter mycket om och men får jag upp den den, tillsammans med massa slem och massa blod! allt hulkade var ju inte direkt skönt för magen kan jag säga, man kan ju knappt skratta eller hosta.

Vi är båda väldigt lättade, och en annan tjej som sov brevid mig kom upp och var orolig.

Det var förstås ingens "fel" jag är både irriterad på mig att jag inte kollade noggrannare innan jag svalde dem, och irriterad på dem att de inte har samma rutiner, dag som natt, har man fått ett sånt glas kanske 5 gånger redan utan staniolet kvar, ja då förväntar mig sig inte det när man det 6:e gången ska ta dem i mörkret mitt i natten.

Det och att jag var så vild när jag vaknade ur narkosen gjorde att jag blödde ganska mycket från dränaget, jag fick vara kvar några timmar extra så de fick se att det avtog, har ockå fått salt brist, och behöver äta salttabletter, resorb och äta så salt mat som möjligt.

Det sjuka är efter en så "stor" operation ändå, så är det halsen som gör ondast!