Bröstoperation jan 2013 - Plastikakademin - Linköping Gunnar Kratz - Smarrig
Hej :)
Ännu en operationsberättelse läggs nu till här!
Efter att ha jobbat vaken natt mån-tis så gick jag aldrig och la mig när jag kom hem. Skulle upp mitt i natten så det kändes onödigt. Var så nervös hela tisdagen så jag nästan spydde!! Helt otroligt, kunde knappt äta. Hade fram tills dess inte varit ett dugg nervös.
Jag och min sambo la oss och sov redan krig 18 den kvällen och klev upp 23.45. Därefter inväntade vi bussen mot t-centralen som gick 04.01 och sen tåget som gick 05.20.
All nervositet hade släppt, vid det här laget var jag mest bara taggad!!
Skulle vara på kliniken kl 8 men var framme strax före halv. Några minuter innan så kom sköterskan Kerstin och hämtade mig. (Hon var för övrigt stört skön).
Bytte om till sjukhuskläder, en sjukt mjuk morgonrock och ett par hemska tofflor :P
Sedan gick vi till uppvakningsrummet och stoppade in nålen i min arm för att starta penicillin kuren! Var så ovan att ha något i armen så min fina karl fick ta på mig dom tränga sockarna jag fick! Fick även en oxynorm och panodil som lugnande.
Strax innan 9 kom Gunnar och ritade på mig, tog bilder och vi pratade igenom en massa saker samt att jag visade bilder på hur jag ville att mina vårtgårdar skulle bli i storlek :)
Fortfarande inte nervös! Sen kom narkosläkaren och plötsligt var vi påväg till OP-salen!
Haha väl därinne så fastnade dropp-slangen i min sjukhusklädsel så det tog typ 10 minuter innan vi lyckades få loss allt tjorv. Sven fick jag lägga mig ner, fick på mig världens galnaste täcken, ett på varje ben. Som en benstrumpa! Skrattade så himla mkt.
Efter det minns jag inget mer!
Minns bara att jag plötsligt var vaken och pratade med sköterska Kerstin som frågade hur jag mådde.
Sen kom min kille och där började smärtan!! Så hemsk! Frossade och hackade tänder och det gjorde ju smärtan i brösten värre. Ssk gav mig ketogan vilket blev min räddning.
Därefter släppte det lilla illamående jag haft, somnade en stund, vaknade och pratade en massa med en jättegullig tjej mittemot mig.
Jag åt en hel macka, drack saft och mådde bara fint :)
Sov sen en stund igen, i väldigt korta intervaller!
Sedan fick jag lite mer oxynorm och gick och klädde mig, sen bytte jag och min kille rum då en annan behövde sängen. Kändes dock inte stressigt alls. Alla var så jäkla bra där!
Jag gick även höra att jag piggnade till väldigt snabbt i jämförelse med många andra. Fast innerst inne tror jag det berodde på ketoganet!
Direkt efter uppvaket hade jag tydligen varit i eufori, minns det dock inte :D
Kring 16.40 tog vi oss mot tågstationen och åkte hem. Sen började min panik, då alla smärtisar började avta. Jag blev paranoid och trodde att brösten åkt åt sidan haha. Så min kille lugnade mig och tog hand om mig på bästa sätt! Han vågar dock knappt ens peta på min arm då han är rädd att göra illa mig :P
Fick sova 6 timmar på raken inatt! Sen började ryggen värka, kunde inte ens öppna sovrumsdörren för att gå på toa, och kunde inte trycka på tvålpumpen då jag tvättade händerna.
Men under dagen har allt blivit bättre. Tog panodil för ungefär 6 timmar sen och mår väldig bra! Så än så länge känns det lovande, brösten är runda för tillfället o h stenhårda. Nu håller jag tummarna för en komplikationsfri tid och ett snyggt resultat.
Så det var allt från mig! Är fortfarande lite virrig så detta blev nog en enda röra:)
Massa lycka till er andra som har operation framför er! :)
Kramar!
Jo, det är väl kanske resultatet och komplikationer man är mest rädd för..
Jag har dessutom tejp så får inte se dom förrän fredag på återbesöket.
Är en ganska stor grej att göra! Jag nojar mkt över utseendet på dom :P man vill ju inte behöva göra om!
Man får helt enkelt hålla tummarna att man är en av dom som blir nöjd direkt :) fast rädslan försvinner dock inte :) men jag hoppas och tror det kommer gå bra för dig :)