Bröstlyft - Ankarlyft jan 2017 - Citadellkliniken - Landskrona Helena Sveinsdotter - Zaraa

18 oktober var det min tur.....va riktigt nervös dagen innan kunde inte sova alls. Hade ställt klockan på 5. Gick upp gav min lille pojke välling sen så körde min sambo oss till min mamma då hon skulle passa vår son.

Vi körde i ca 1 timme sen var vi framme halv 8. Vi fick vänta en liten stund sen kom sköterskan Birgitta och tog hand om mig ställde lite frågor och gick igenom hälsodeklarationen. Sen visa hon in oss på rummet och jag fick duscha med en gång.

Efter det kom en sköterska med tabletter som jag tog. Den beska shoten skulle verka lugnande men det kände jag inget av......kort därefter kommer Helena och hämtar mig till sitt rum pussar min sambo och går iväg.....hon ritar och ritar :-)

Sen bär det av till operationssalen där narkospersonalen redan står och väntar. Inte ens nu är jag speciellt nervös. Men när dom väl lägga mig i stolen så började jag svettas. Helena höll hela tiden min hand. Sen kände jag mig bara trött sen sov jag. Jag lovar det var ingen fara alls.

Jag vaknar sen med en in i helvete smärta Helena kommer fram o lyssnar på lungorna men säger inget eftersom Järva rätt groggy.

Senare på mitt rum vrider jag mig i smärta hon kommer in och berättar att hon olyckligtvis kommit åt att skära i lungsäcken. Denna smärta är värre än att födda barn och föda barn gjorde jag utan smärtlindring.

Den natten var den värsta på mycket länge fick morfin intravenöst var 1 1/2 timme.

Dan efter hade Helena bokat akut tid på röntgen i lund. Jag tog mig ditt med nöd o näppe med hjälp av min sambo. Väl där röntga dom och det blev konstaterat att jag hade 2 cm mer luft än man ska ha....inte så konstigt jag knappt kunde andas. Han sa att jag var ung och frisk och skulle fixa detta sj så vi åkte hem.

Väl hemma ringer det och jag svarar läkaren igen. Han sa att han sett fel det var inte 2 cm mer luft utan 6 och tidigare så han att gränsen går ca vid 2 innan dom dränerar på luft. Oj.......han sa att jag nog skulle komma tillbaka och läggas in men jag va så trött och hAde så ont så jag undra om jag kunde avvakta. Han tyckte väl egentligen inte det men så att blir det värre så kom med en gång.

Nu e det dagen efter ligger här i soffan full med oxynorm har skit ont och har jättesvårt att andas. Vi får hoppas detta lägger sig.......att det inte blir värre.

Och brösten dom ser ut att vara fina dock lite små men dom "trillar" väll fram lite sen.

Nu har ni fått en liten inblick i min operationshistoria.........