Bröstförminskning sep 2013 - APS Artistic Plastic Surgery | Carlanderska - Göteborg * - Gullis

Klockan ringde 05.30 och jag praktiskt taget flög upp ur sängen! Uppspelt, förväntansfull, nervös och glad på samma gång. Jag tog min sista descutan-dusch och passade på att titta och klämma på mina bröst en "sista gång" haha :) Det var som att ta farväl av en gammal vän, men sorgset var det inte, jag avslutade mitt adjö med: bye bye boobies! 06.30 kom taxin och hämtade upp mig, skickade lite sms till vänner och familj och fick massa kärlek och pepp tillbaka. När jag kom in på Carlanderska hämtade en sköterska mig i ett väntrum där jag hade satt mig. Jag fick byta till operationsoutfiten (enormt sexig) och låsa in mina väskor i ett skåp. Därefter var det dags för min häslokontroll, blodpropp, dropp och lite tabletter (tror det va lugnande och nåt mer, minns inte). Kirurgen kom in strax efter halv 8 och frågade om min bakgrund till operationen. Han frågade vad jag ville ha för storlek, jag svarade då den storlek som kirurgen på Sahlgrenska föreslog: fyllig B liten C-kupa. Detta ansåg även denna kirurgen vara proportionerligt för mig. Han ritade på mig och tog bilder från olika vinklar. Jag hade en oro för resultatet, nämligen att mina bristningar på ovansidan av brösten kommer framhävas och att brösten får ett "påsliknande" resultat. Han förstod min oro och förklarade att bristningarna kommer minska i storlek och att brösten kommer spännas ut, så några påsar kommer jag inte få. Det kändes tryggt att prata med kirurgen, han var otroligt trevlig och lättsam. Min sköterska kom tillbaka och vi hann prata lite till, jag fick några tidningar som jag trodde jag skulle hinna bläddra igenom, men icke! Nu var det alltså dags för strax därefter kom två narkossköterskor in. Allt gick på löpande band men det kändes aldrig stressat. Tvärt om, jag hann aldrig bli nervös! Narkossköterskan frågade om allergier mot metaller, plast, gummi osv. De rullade iväg mig mot operationssalen där jag fick en fin mössa :) Operationssalen var ganska liten, jag hade föreställt mig ett rum som i Grey's Anatomy ;) väl där fick jag hoppa upp på britsen och lägga mig ner. Det fanns även två sjuksköterskor i rummet som skulle assistera kirurgen. Den ena narkossköterskan satte på blodtrycksmätaren runt armen och den andra förberedde narkosen. De sa att jag skulle få lugnande och därefter skulle jag sova som en stock. De sa att jag skulle fokusera på tankar som gör mig glad, för då drömmer man oftast om det under narkosen. Jag tänkte genast på min älskade familj och framförallt mina brorsbarn. Jag fick ett värmetäcke på mig och tillsammans med mina härliga tankar var jag lugn och mådde bra. Därefter satte dom i narkosmedlet och så började blicken att flacka, på två sekunder sov jag :) En kvar senare... Eller nä, men efter vad som kändes som en kort nap så var jag på väg in till uppvaket. Jag pratade om bäckenben (menade ett sånt där man kissar i) för jag ca otroligt kissenödig. Jag pratade om Justin Beiber och hörde hur sköterskorna fnittrade åt mig :) men varför just beiber?! Måste ha sett honom i någon artikel eller bild oå nätet innan op:n haha. Jag hade tydligen försök resa mig upp och gå hem men jag hade såklart ett entourage med sköterskor som höll ner mig. Såhär gjorde jag när jag hade sövts sist också, ville liksom inte stanna lägre, var färdig och skulle hem, hög som ett hus ;) Jag hade en 6-7a på smärtskalan och fick smärtstillande. Den otroliga tröttheten la sig som ett tjockt moln över huvudet och sitter i skrivandets stund fortfarande i. Jag orkade inte vara vaken eller sova, detta va ganska jobbigt men slutligen slumrade jag. Jag var ju som sagt väldigt kissenödig så efter en kort stund var det dags. Två sköterskor ledde mig till toaletten och höll i mig hela tiden. De tyckte att det va jättebra att jag ville upp så tidigt efter operationen, detta är ett gott tecken. Efter ca. 1-2 timmar var jag såpass pigg att de bestämde sig för att rulla in mig på avdelning och till mitt rum, rum nr 10. Ett helt eget rum med TV. Jag ringde min pappa som asgarvade åt min "lilla" morfinkick! Nu är klockan 14 och jag har äntligen fått in lite saft på rummet. Saft har aldrig smakat så bra som nu :) Sköterskorna är hur gulliga som helst. Jag får beröm när jag gått på toa haha, som sagt, det är bra när man är uppe och rör sig. Innan jag sövdes fick jag två armband med en liten kula på, detta hjälper till att förhindra illamående då tjejer oftast råkar ut för detta efter narkos. Jag har inte mått illa någonting vilket känns skönt. Just nu är smärtan 3-4 så jag ska snart be om smärtstillande. Droppet sitter kvar men jag lyckas klämma åt slangen hela tiden hehe. Jag har små och vad jag hittills set, jättefina bröst! Så fina att jag började gråta när sköterskan undersökte dom. Lyckan är obeskrivlig, en för tidigt julklapp, ett nytt liv som väntar! Som flera sagt tidigare, varade gjorde jag inte det här tidigare?! Nu väntar jag på besök från mina bästa vänner och imorgon får jag åka hem :) det blir korta besök för mer orkar jag inte. Bara att skriva denna berättelsen har tagit musten ut mig :) Uppdatering om tillfrisknandet följer för den som vill läsa :) men till alla er som väntar på operation, oroa er inte, ni är i goda händer för dom hör människorna kan detta! Nervös ska man vara men på ett positivt sätt :)