Bröstförstoring jan 2017 - Citadellkliniken - Landskrona Tuve Mårtensson - Poppygirl

8.00 var jag på Citadellklinken. Anmälde mig i receptionen och frågade om jag kunde få ett eget rum innan jag satte mig ned i väntrummet. En kort stund senare kom receptionisten fram till mig och sade att hon ordnat ett eget rum till mig. Satt och väntade ca 30 min och såg andra som satt och väntade och skulle opereras. Sedan kom en skjukskötersta och ropade mitt namn. Jag kände mig jättenervös och osäker på storleken. Vi gick in i ett rum och hon gick över alla uppgifter om mig. Det var bestämt 240cc lågprofil, men jag frågade henne om jag fick prova 250 mellanprofil igen eftersom jag legat vaken och nojjat mig om storlek hela kvällen och natten innan. Det fick jag. Vi gick till ett annat rum och hon ordnade fram lite olika implantat och en behå. Jag provade och bestämde mig för 250cc. Kändes lite bättre efter att ha ändrat stolek.

     Därefter visade den jättegulliga sjuksköterskan mig till ett rum med säng och dusch. Det var framlagt morgonrock, handduk och tofflor. Jag klädde av mig och vi provade ut en behå. Sedan hoppade jag in i duschen och skrubbade mig med hibiscrub. Jag kände mig jätteskakig och tänkte att det här är sista gången jag tvålar in mina egna små bröst. Därefter hoppade jag in i morgonrocken och lade mig på sängen. Strax därefter kom hon in med medicin. Det var lugnande och någon värktablett. Det behövdes verkligen så nervös som jag var. Sedan knackade hon på strax därefter igen och sade att: "Nu är Tuve här!". Oj, då var det bara att ta sina saker med sig in i hissen, en våning upp till rummet där jag skulle vakna upp sedan. Alla sköterskorna jag mötte på vägen till rummet, var så gulliga och log mot mig. Lade mina kläder i skåpet och han precis sätta mig på sängen när Tuve kommer in. Jag hörde du hade bytt storlek, sade han. Ja, det känns mycket bättre nu efter bytet, sade jag. Så var det inget mer med det. Han sade att det var dags, att jag skulle låsa skåpet och sätta fast nyckeln i morgonrocksfickan. Jag blev mer och mer groggy. Jag följde med Tuve till ett rum, där han ritade på mig, sedan följde han mig ner för trappan till operationssalen. Det var bäst att hålla mig i räcket och han sade att jag skulle gå på de den breda delen av trappan eftersom jag började bli yr från det lugnande.

     Väl inne i operationssalen var en kvinnlig och en manlig narkosläkare/sköterska. Det var bara att klä av sig morgonrocken och lägga sig på britsen. De satte in nål i armen och tog blodtryck och jag frågade om blodtrycket varpå den manliga förklarade jättegulligt för mig vad siffrorna när man tar blodtryck står för. Han sade också att när jag vaknar kommer jag inte känna smärta eller någonting, bara ha det skönt. Jag skrattade för jag trodde han skämtade. Den kvinnliga sade att nu kommer det kännas som att du har druckit 2 stora flaskor champange och sprutade in ngt i armen på mig. 2 sek senare sa jag ja så här berusad tror jag aldrig att jag har varit...sen minns jag inte mer.

     Det nästa jag minns är att jag drömde om min hund, att vi var tillsammans på en äng, men att något annat kom närmare och närmare...röster...förstod inte först var jag var, att jag hade drömt. Sen efter ett tag förstår jag. Tänk han skämtade inte...jag hade inte ont någonstans! Kände mig bara så otroligt trött. Ville bara somna in igen och drömma mer.

     Sedan var jag inne på rummet och sov ganska mkt till. Blev tilltittad av jättesöta sköterskor. Fram mot sen eftermiddag fick jag smörgås. Jag var nyfiken och bad att få titta mig i spegeln och fick hjälp av en sköterska. Shit, vad stort det såg ut! Gulp! Låg och hade ganska mkt ångest över storleken. Mådde ganska illa. Ringde en kompis och nojjade. Började känna av lite smärta fram mot kvällen och bad om lite mer smärtstillande till natten. Var mer hungrig, men kunde inte äta ngt mer pga illamåendet. Fick ångest och ringde efter sköterskan. Sade till henne att jag oroade mig om att det var för stort. Hon tröstade lite. Kunde dock sova hela natten på rygg. Var lite orolig att jag inte skulle orka med tågresan hem dagen efter. Nästa morgon blev jag väckt med frukost och fick vänta innan Tuve kom. Vi gick fram till spegeln tillsammans och han berättade hur behån och bröstbandet skulle sitta. Allt hade gått bra. Jag sade att jag oroade mig om storleken och han svarade att det brukar kunna bli bra när man från början tycker det känns lite stort. Därefter fick ligga kvar ganska länge på rummet så jag slapp sitta i väntrummet innan jag skulle ta taxi kl.10 till tåget. Men sista halvtimman satt jag i väntrummet. Hade inte ont, och kände att det skulle gå bra. Det enda var att jag mådde illa, men inte så kraftigt att jag inte skulle klara tågresan. Jag ville bara hem och sova hemma.

     Allt gick bra, och det visade sig att Tuve hade rätt. Jag blev jättenöjd med storleken även fast det i början inte alls kändes så. :-)