Bröstförstoring okt 2013 - Akademikliniken - Stockholm Paolo Montemurro - Johannika

I går var ju den stora dagen! Fixade med descutanduschen kvällen innan och så en gång till på morgonen. Bökigt och omständigt. Huden blev torr som fiskfjäll och håret stod ut och var frissigare och torrare än någonsin. Ingen frukost, inte ens en klunk vatten fick slinka ner innan op. L körde mig till Storängsbotten och det var köer överallt och jag började bli nervös för att komma försent. Men det släppte efter ett tag och vi var framme vid halv tio, perfekt. L släppte av mig och såg ganska orolig ut. "Man ska inte operera sig om man inte behöver" sa han sorgset. Jag försäkrade honom om att det skulle gå jättebra! (Skulle det kanske ha varit tvärtom?)
Jag plingade på uppe på vårdavdelningen och möttes av en vänlig själ som visade mig runt och sen fick jag komma in på mitt rum, nr 12. Hon berättade litet om kliniken, om vad som skulle ske. Sen gick hon iväg för att skriva in mig och jag blev lämnad ensam. Då satte det stora pirret i gång! Nu var jag ju faktiskt där, om bara några timmar skulle jag opereras! Kvinnan kom tillbaka med en sportbehå som vi trasslade på runt höfterna, där skulle den sitta tills meddetsamma efter op då sköterskorna skulle dra på den medans jag sov. Sedan blev det ytterligare väntan, jag drog på mig de icke-snygga op-kläderna, en mjuk tunika och en morgonrock, och lade mig på sängen och läste litet och dåsade litet. Men var väl förmodligen lite för stressad för att somna på riktigt. Sedan kom narkosläkaren Tore in och satte sig ner för att berätta hur själva nedsövningen skulle gå till. Han kollade att jag inte druckit och ätit något och att jag inte rökt. Vilket jag inte gjort på 12 år! :-)
Han berättade litet om vilka mediciner jag skulle få och checkade att jag inte var allergiskt mot något preparat. Det är jag, tål inte penicillin, men han sa att de använde en annan sorts antibiotika så det var ingen fara. Sen gick han och det blev till att vänta en bra stund till. Men jag var ganska beredd på det efter att ha läst en massa op-berättelser här inne.

Sen kom Paolo min kirurg, vi gick till ett annat rum och tog en massa bilder, vilket kändes skitfånigt, men var snabbt avklarat. Sen började han rita på mig och skrev storleken på implantaten mitt på bröstet. 405 skulle det vara sa han. Va??? Sade jag, visst sa vi 365 vid konsultationen? Näe sa han, det var det sista jag skrev ner i min journal när vi skildes åt. Ok då, tänkte jag, det var väl så då. Sen gick jag tillbaka till mitt rum och fick väl vänta någon halvtimme till innan operationssköterskan kom för att hämta mig. Då var klockan ca 13.30.

Hon var jättekäck och rasande trevlig och frågade om allt, varför jag valt Akademikliniken och varför det blev Paolo som kirurg. Vi gick bort till operationssalen och där fanns ytterligare tre personer som hälsade mig välkommen. Vi småsnackade lite och fnissade år min snygga duschmössa som jag fått trä på huvudet.

Tore satte en andningsmask framför mun och näsa på mig och sa åt mig att andas djupa andetag in och ut. Han sa att det var syrgas som vi skulle liksom fylla mina lungor med, jag började bli ganska dåsig och plötsligt var jag borta i morfei armar.

Sen minns jag inget mer förrän jag vaknade, kände mig pigg och glad, kollade ner på brösten och såvitt jag kunde se såg de jättefina ut. En sköterska kom och undrade hur jag mådde, som en prinsessa sa jag! Efter en liten stund kom också Paolo och hälsade, han var på väg hem men ville säga hej innan han gick. Han sa att han var mycket belåten med resultatet. det är jag också! :-)
Somnade väl till lite igen, men sen bar det av upp på mitt rum igen. Småsov en stund och fick macka, nyponsoppa och yoghurt. Smakade himmelskt!

Är nu inne på dag två, har haft ont, men uthärdligt. Drabbas av plötslig trötthet då och då och inser att man tar slut ganska fort, men har varit uppe och grejat med ett å annat, ute på stan och fikat. Mår bra så här långt och är sjukt nöjd över resultatet!