Bröstförstoring apr 2015 - Proforma Clinic - Stockholm * - Mathilda89

Äntligen var det dags för min bröstförstoring. Jag anlände till kliniken kl 12 på oeprationsdagen, väldigt nervös och förväntansfull. Jag blev mottagen av en jättesöt tjej i receptionen som visade mig till mitt rum. Hon berättade för mig att jag skulle få en rumskamrat, bad mig att byta om till morgonrock och fylla i en blankett om mitt hälsotillstånd. Sedan fick jag vänta. En timme gick, en till..sedan blev det äntligen min tur att få prata med kirurgen.

Jag åkte hela vägen från Norrland ner till Sthlm så konsulationen och operationen hade jag på samma dag för att slippa åka så mycket fram och tillbaka. Väl inne i kirurgens rum möttes jag av implantat av alla dess storlek och form och han sa direkt skämtsamt "vilken vill du ha?" innan han frågade vad jag var ute efter. "Jag vill inte ha stor bomber" sa jag till honom, "jag är ute efter proportion till min övrigt kurviga kropp." Jag är väldigt lång också vill inte på något sätt att fokus ska vara på mina bröst, jag vill endast ha proportion och är trött på att vara plattbröstad. Kirurgen tog fram ett par runda mentors-implantat i strl 375 cc och när jag testade dom under den vita tajta topen så fick jag nästan lite panik. "Gud vilka stora bröst, såhär kan jag ju inte se ut" tänkte jag när jag såg mig själv i spegeln "ingen kommer se mig, bara ett par bröst!". Jag fick lång tid på mig att testa, kirurgen försvann ett tag och när han kom tillbaka frågade han vad jag tyckte. Jag sa att de känns för stora, då sa han "bra, de kommer bli mindre väl inne i kroppen". Jag bad om att få testa 350 cc ändå och se skillnaden men bestämde mig sen att 375 cc var bra, jag ville ju inte ångra mig sen när jag väl opererat mig. Han ritade på mig och sen blev det 1,5h väntan igen på rummet. Kl var nu ca 14.30 och jag hade fastat sen 22.00 kvällen innan så min kropp bara skrek efter mat, men det var bara att härda ut. En sköterska kom in och satte plastslang i armvecket och jag kommer ihåg att jag äcklades lite av tanken av att ha den där men jag kan inte precis säga att det gjorde ont. Sen fick jag tabletter med smärtstillande och mot illamående innan de hämtade mig för operation. Jag fick gå igenom uppvaket för att ta på mig en operationsmössa och fick ögonkontakt med en tjej som låg och precis hade vaknat. Hon log åt mig och jag undrar vad hon tänkte. Hon var säkert hög men jag tolkade hennes leenede som "ja, nu ska ännu en tjej förverkliga sin dröm, vad fint, allt kommer gå bra". När jag senare själv ligger där inser jag mer och mer att hon måste ha varit väldigt hög, för jag gråter och vill bara spola tillbaks klockan och ta ur implantaten men mer om det sen. Efter jag fått operationsmössan så leds jag in i ett rum och blir ombedd att hopp upp på det smala operationsbordet med armarna rakt ut, jag har en sköterska på höger sida och en på vänster och jag uppelever att allt går så snabbt men dom är proffesionella. Jag får blodtrycksmanchett på vänster arm och typ lugnande insprutat i höger arm genom plastslangen. Jag får en iskall elektrodplatta på vänster lår, det är tur man får att stort fluffigt täcke när man ligger där! En sköterska frågar vad jag pluggar och säger sen att hon ska börja spruta in narkosmedlet och att jag kan börja bli snurrig. Jag känner efter och det känns ingen speciellt, men kort efter blir det snurrigt på ett skönt sätt och sen är jag borta.

Jag vaknar av sköterskor som pratar och en har på sig skor som låter jättemycket när hon går. Jag vaknar gråtandes, precis som när man drömt en mardöm och en sköterska frågar om det är av lycka eller smärta. Jag kan inte riktigt svara på det, tror det är båda två. Jag var lite gråtfärig innan jag blev sövd så tror att det var det som kom ut, men såklart så gjorde det fruktansvärt ont också. Det dunkade och spännde och jag kunde inte röra på mig. Sköterskan med skorna frågar om jag vill ha Cola, juice eller vatten på rummet och jag svarar Cola. Jag fick ligga på uppvaket ett tag innan det var dags att rulla in på mitt rum. Sköterskan körde sängen till dörren, och därifrån skulle jag sen gå själv till sängen som fanns inne på rummet. Jag fick panik och började gråta lite men sköterskan sa "jag hjälper dig", och med lite hjälp gick jag sen med den värsta smärta jag känt till sängen och fick hjälp att lägga mig ner. Här låg jag och grät lite men det blev bättre när man hade rumskompisen att prata med. Vi försökte sätta oss upp samtidgt och testa göra bröstgymnastik, men fyfan vad ont det gjorde. Jag testade att ställa mig upp också men började må illa så satte mig ner igen lika snabbt. Vi fick en macka och gud vad gott det var, ville gluffsa i mig din i ett naffs men det gick rätt långsamt. Sen tog jag en slurk Cola igenom sugröret som fanns i och oh my god, det var den godaste Colan jag druckit i mitt liv! Lite vila och bröstgymnastik på det och sen dags för middag (typ 22.30!) och det var så gott att få äta ett riktigt mål efter att ha fastat i nästan ett dygn. Efter middagen hasade jag och min rumskompis oss till toan och det gick bra. Nattsköterskan skulle ge oss morfin i armvecket vid 12 så att vi inte skulle ha så ont under natten. Jag sov helt okej men vaknade 05.00 av att min rumspkompis är uppe och gör lite gymnastik, så jag passar på att sätta mig upp jag med. Går på toa och tar sedan smärtstillande tabletter. Lägger mig ner igen och somnar om tills sköterskan knackar på och säger att vi kan hämta frukost utanför. Mmmmmm, vilken god frukost, jag njuter verkligen. Efter frukosten så tar en sköterska bort våra plastslangar och namnbanden man hade på handleden. Vi får ta på oss våra kläder, får information om brösten och ärren och hur vi ska göra fram tills återbesöket, sen skrivs vi ut och får lämna.

Jag åkte ensam men rekommenderar att ni som ska göra en bröstförstoring eller likandne att någon möter er och tar er hem, för det är kämpigt att vara helt ensam. Hade bara en liten handväska men även den var jobbig att ha med sig. Resan hem gick iaf bra och väl hemma har jag bara fortsätt vara uppe och röra på mig, ta smärtstillande, göra bröstgymnastik och ta det lugnt. Idag är det 5 dagar sen och jag känner att det blir bättre och bättre. Värst är det alltid när man legat still en längre tid och ska upp från liggande. Det spränger i tuttarna och man måste stretcha en lång stund innan det börjar släppa. Jag har duschat 1 gång ensam och tvättade även håret då och det gick fint. Har också varit ute på 3 promenader, den första var bara 10 min men sen har det blivit längre och längre. Bra att hålla igång blodcirkulationen och musklerna för att minska stelheten! Och jag kan säga att brösten känns inte alls för stora, jag tror de kommer bli perfekt! Just nu är det fortfarande svullna upptill och inte så mycket "hänger" ner, så de liknar strutar. Men detta är något som kommer att förändras med tiden vad jag har förstått, så det är bara att ha tålamod! :) Detta är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv!