Bröstförstoring jan 2016 - Clinic Strömstad - Strömstad Bo Cederqvist - Noellle

Efter många års väntan var det äntligen min tur att bli med bröst, igår den 7/1 2016 klockan 15:45. Bara tre dagar innan min födelsedag. Det blev runda Mentor 250 cc coh 1, framför bröstmuskeln. Gjordes av Dr. Bo Cederqvist på Strömstad Clinic. <!--break--> Klockan ringde vid halv åtta och jag var väldigt förväntansfull när jag vaknade, inte det minsta nervös. Trots att min kirurg behövt ändra både dag och tid två gånger med kort varsel. Jag gick ut med hunden i minus 10 grader men nöjt av varenda sekund då jag tänkte att det kunde vara den sista promenaden på ett tag. När jag kom hem tog jag av mig alla smycken och piercingar och tog en noggrann dusch, även hårtvätt. Sedan fixade jag ihop en extra stor och god frukost med ägg och bacon, min sista måltid på väldigt länge. Operationen var inte förrän 14:45 och jag bor cirka 1 1/2 h ifrån Strömstad. Men eftersom vädret blev ganska dåligt under morgonen åkte vi redan vid lunch. Framme i Strömstad parkerade vi utanför sjukhuset där parkeringen var gratis och promenerade in till stan. Jag gick till Apoteket Kronan som inte låg långt bort för att köpa en läkbh. Jag fick följa med bakom disken och det blev en svart i storlek S som kostade 465 kr. När jag står i kassan får jag syn på min kirurg inne på Apoteket. Det är inte förrän då som det slår mig, att jag faktiskt ska operera mig idag. Receptionisten tar betalt och säger "Ha en ehhh.. bra dag". Efter det lite märkliga besöket på Apoteket går jag och min sambo runt och kollar lite i de butiker som fanns i centrum. Vi stannade på en pizzeria där sambon åt innan vi begav oss till sjukhuset. Det kändes konstigt att säga nej tack när servitören kom med meny, jag var ju jättehungrig. Det blev i stället några klunkar vatten och 3 alvedon. Väl inne på sjukhuset går det snabbt. Först får jag antibiotikan och sedan får jag följa med en trevlig sköterska för att byta om till en otroligt smickrande operationsrock. Tur att jag hade på mina boxertrosor! Därefter fick jag gå tillbaka till väntrummet och min sambo med en morgonrock för att fylla i min hälsodeklaration. När det var klart var det äntligen dags att gå in till operation. Först fick jag ligga och vila i ett förberedelserum eftersom de höll på byta operationssal. Det var tydligen alldeles för kallt där vi egentligen skulle vara. Efter 10-15 minuter får jag följa med till operationssalen och lägga mig på britsen. Narkosläkaren kommer in och är väldigt glad och trevlig. Han frågar om jag är hungrig, och det är precis vad jag är. Han måste ha hört min mage kurra, haha. Narkosläkaren sticker mig i armen medan sköterskan pratar lugnt med mig för att se så att jag somnar. Plötsligt ser jag hur lampan över mig börjar svaja till och jag tänker att det är nu jag somnar in. Men icke! Jag säger att det snurrar men det händer inget mer. Narkosläkaren säger att jag är svårsövd och ger mig något att andas in igenom näsan. Sedan kommer jag inte ihåg något mer. Jag vaknar av att en sköterska kör in mig till uppvaket. "Du var allt svårväckt", säger hon. Och då ser jag att det inte är samma sköterska som tidigare. Jag försöker öppna ögonen mer och säger att jag inte har problem med att sova. Vi båda skrattar och sedan kommer min pojkvän in. Han frågar hur operationen gått och sköterskan säger att det gått jättebra. Jag blir glad och lättad och försöker genast kika ner på mina nya bröst. "Syns dom?" Säger jag. Jag trodde att de skulle se större ut, eftersom de dessutom var väldigt svullna. Min sambo skrattar och säger att det ser bra ut. Sedan kommer kirurgen Bo in och känner på brösten. De var tydligen väldigt mjuka och fina. När jag vaknade var klockan kvart över 6 och den hinner bli 7 innan sköterskan Angelica kommer in och berättar om vad som gäller nu efter operationen. Det blev mycket på en gång men som tur var min sambo där och tog alla recept, piller, garanti och infoblad. Sedan hjälper båda mig att få på mig kläderna. Jag ställer mig upp och Angelica knyter om min tofs. Jag känner plötsligt att jag blir väääldigt yr, varm och känner mig åksjuk. Fick sätta mig ner och ber om en spypåse. Angelica säger att jag ska lägga mig i fem minuter så brukar det gå över. Hon ger mig en blöt handduk på pannan och efter fem minuter försöker jag igen. Det gick mycket bättre och vi begav oss till bilen. Hemresan gick fint. Hade fortfarande inte särskilt ont, mest ett tryck över bröstet. Det var svårt att ta djupare andetag men så länge jag satt still i bilen gick det bra. Jag proppade i mig nötter och choklad som jag hade i bilen. Och min efterlängtade Cola. En och en halvtimme senare var vi hemma med en påse Burger King. Jag hade helt plötsligt jättesvårt att gå från bilen då jag inte kunde räta upp ryggen utan att det kändes som stygnen skulle gå upp. Och eftersom det var så kallt ute så skakade mina bröstmuskler så otroligt mycket, aj!! Kvällen går bra. Vi lägger oss i sängen och äter upp maten. Tidigare kunde jag gå upp ur sängen själv men nu behöver jag hjälp. Jag borstar tänderna och tar två smärtstillande som Angelica sagt att jag ska ta innan jag lägger mig. Först blir jag osäker och googlar om biverkningarna, jag vill ju inte må illa. Men det står klart och tydligt att illamående och kräkningar är vanliga biverkningar. Jag har inte ont när jag sitter och ligger ned men väljer ändå att ta dem. Det ångrar jag nu! Vaknar yrvaken klockan fem på morgonen och kollar mobilen ett tag. Försöker somna om men väcker pojkvännen som får hjälpa mig upp ur sängen för att kissa. Går snabbt tillbaka till sängen då jag känner ett fruktansvärt illamående. Det försvinner när jag lägger mig och jag somnar om. Klockan 8 sätter jag på teven och kollar en stund. Sen kommer yrseln och illamåendet tillbaka. Senare på morgonen sätter jag mig på en pall bredvid sängen medan min sambo bäddar sängen. Då får han hämta en hink för jag är så nära på att kräkas. Ungefär så har det hållit på fram till 17 i eftermiddag. Jag har en hink bredvid mig och har fortfarande svårt att äta men jag får som tur är inte det där akuta illamåendet. Så jag kommer i alla fall inte äta mer smärtstillande, även om jag är ganska rörelsebegränsad. Har tagit det lugnt nu under första dagen, men imorgon ska jag börja gå mer så att kroppen vänjer sig vid rörelse med implantaten. Det värsta är att jag spänner mina muskler mer än vad jag någonsin trott under min vardag. Så fort jag spänner magen och bålen gör det väldigt ont i stygnen, medan det gör väldigt ont så fort jag råkar spänna bröstmusklerna. Förhoppningsvis går morgondagen mycket bättre, utan illamående och ett mer normalt matintag. Jag hoppas verkligen det! Och att jag snart kan få följa med ut med hunden för lite frisk luft. Just nu går jag som en sengångare här hemma, haha. Hur lång tid tog det för er med framförplacering innan den här ömmande känslan över brösten försvann? Det är ett stort tryck över bröstet och jag kan fortfarande inte andas för djupt. Och hur lång tid tog det innan det slutade göra ont över stygnen? Har tyvärr inte ens orkat ta av mig bhn och kollat på mina svullna bomber, haha. Det gör jag nog imorgon och visar er bilder. Ta hand om er sålänge tjejer! Kram.