Bröstförstoring apr 2014 - Conturkliniken - Stockholm Leif Perbeck - Vitchoklad

05.30 gick jag upp för att göra den sista Descutanduschen, kändes skönt att göra den kvällen innan också så jag visste ungefär hur lång tid det tar och att på något sätt "få in rutinen". Jag var lite törstig då jag inte fått dricka sedan 05.00 men inte hungrig alls trots fasta sedan kl 23 kvällen innan, tror det beror på att jag var så förväntansfull inför operationen.

Redan 07.15 var jag och särbon på kliniken.

Vi blev visade till patientrummet där det fanns 3 sängar med draperiet emellan, jag fick ta av mig alla kläder utom mina trosor och sätta på mig en skjorta, morgonrock och tofflor.

Jag var nervös, men mest för då de sätter in infarten (sprutgrejen som sitter på armen) då jag hatar sprutor. Tur att särbon var med och kunde lugna mig - kändes så skönt!

I samma veva fick jag ta massa piller och redan max 20 minuter efter att vi kom in på kliniken så var det dags att sätta igång.

Jag hade läst massa operationsberättelser innan och fått uppfattningen om att det snarare var vanligt att man får vänta så kände mig nästan snuvad på min väntan när de ville sätta igång direkt! :)

En sköterska följde mig till operationssalen, jag fick själv lägga mig på britsen och de satte fast elektroder på kroppen och narkossköterskan frågade lite om jag hade blivit sövd förut och hur det gick, sedan fick jag något som gjorde mig lite snurrig trots att jag redan låg ner och poff så vaknade jag upp!

Det enda jag kan komma ihåg från den första perioden efter att jag vaknat var att jag var så fruktansvärt trött.

Jag hade en handduk om min överkropp och ett täcke över, ingen operationsbh så jag kommer ihåg hur jag tittade ner på brösten och efter att jag tidigare ändrat mig angående storlek på implantaten till större och därför förberett mig på en "Åh, de är för stora"-chock så blev jag nästan besviken på att de inte chockerade mig! Konstig man är :)

Jag hade en maskin kopplad till fingret som kontrollerade att jag syresatte blodet ordentligt och då jag hade svårt att andas djupt så började den pipa som att något var fel.

Då kom en sköterska in och sa åt mig att andas djupare men så fort jag somnat in så pep den igen och så höll det på flera vändor tills hon helt enkelt stängde av den och sa att det inte var någon fara.

Efter någon timme så frågade jag vad kklockan var och det hade då gått ungefär 3-4 timmar sedan operationen påbörjades. Sköterskan ville då att jag skulle börja vakna till. Jag ville bara sova mer och mer så hon höjde huvudändan på sängen så jag satt upp och trots det kunde jag inte vara vaken utan somnade konstant till.

Sedan fick jag två ostmackor och ett glas juice och det var det godaste jag ätit någonsin!!

Sedan fick jag pröva att ställa mig upp och det gick relativt bra. Sköterskan kallade på en till och de skulle pröva ut operationsbh till mig. L passade inte så de fick ta en XL.

Jag kommer också ihåg att sköterskan i samband med det frågade mig varför jag tog en så stor storlek, varför jag ville ha så stora bröst. Inte på ett dömande sätt utan mer nyfikenhet.

Jag berättade om min viktnedgång och hon berättade då om att hon försökte gå ner i vikt också och blev imponerad över min resa. Hon var väldigt trevlig och gullig!

Kirurgen kom och tittade att allt såg bra ut och berättade sedan att jag hade så höga muskelfästen i kombination med välutvecklade inre bröstmuskler och ett så stort implantat att han bara kunde sy 2 rader med stygn istället för 3 så jag skulle få gå på antibiotika i 10 dagar om säkerhetsåtgärd efter operationen.

Han sa även att ett så stort implantat även skulle göra att jag fick väldigt, väldigt ont och att de alla var förvånade över att jag inte klagat mer och att jag borde ha en väldigt hög smärttröskel.

Vad jag sedan fick veta var 5 timmar sedan operationen påbörjats så fick jag äntligen träffa min älskade särbo! Han hade väntat och väntat och som tur var hittat en parkering väldigt nära kliniken så jag slapp gå så långt. Vi åkte förbi ett apotek och hämtade ut min anibiotika.

Han körde långsamt och säkert hem, trots det så gjorde det lite ont när bilen guppade till. Så fort jag kom hem kraschade jag och sov länge...