Bröstförstoring jun 2016 - Art Clinic Göteborg - Mölndal Peter Zachrisson - Fjäril123

Den 28/6-16 var det dags för min operation! Hade duschat med Descutan morgon och kväll dagen innan op och en gång på morgonen på operationsdagen. Hade ställt klockan på 04.30 men försov mig till 05. Trodde ALDRIG att jag skulle försova mig en dag som denna men det var ett tydligt tecken på att jag inte var nervös :)
Hoppade in i duschen och tog sedan på mig rena kläder. Drack lite kaffe trots att 05.00 var senast jag fick dricka något. Drack bara några munnar så tänkte att det nog inte var så farligt.
Väckte sedan sambon och barnen och så åkte vi runt 06.
Kom till Art Clinic strax innan kl 07.00, registrerade min ankomst i receptionen på 6:e våningen och fick sitta och vänta i väntrummet. Efter mindre än 5 minuter kom en sköterska och ropade mitt namn. Sedan fick jag en sjukhusskjorta, morgonrock och ett par höga strumpor att ta på mig inne i ett omklädningsrum. Bytte om inne i omklädningsrummet och fick låsa in mina kläder och skor i ett skåp med lås. Väskan tog jag med mig med mina värdesaker.
Följde med sköterskan, fick väga mig med den TUNGA morgonrocken på mig och sedan gick vi till en stor sal med flera "rum" med skynken. Det var alltså inga väggar utan bara draperier. Sköterskorna hade sitt öppna "kontor" i mitten av salen. Jag fick mitt "rum" på en gång och fick veta att jag var först ut för operation. 
Sköterskan tog blodtryck på mig, satte in en venkateter i min högra arm och sedan fick jag en härlig blandning av mediciner som jag skulle svälja i mindre än ett halvt glas saft. Det var drygt 6-7 olika tabletter i olika former och färger. Bland annat penicillin, 2 alvedon, Ipren, oxynorm, oxycontin. Narkosläkaren kom också och hälsade, en kvinna i dryga 50-55 års åldern.
En stund efter tablettintaget kom Peter Zachrisson, min kirurg, och hämtade mig. Vi gick in till hans mottagningsrum och han började mäta och rita på mig. Han tog också förebilder, innan han ritade och efter. Han gav verkligen ett proffsigt och lugnt intryck!

Under hela den här resan från förberedelse, konsultation och operation har jag knappt varit nervös. Och det förmodligen för att jag har velat detta så länge och förberett mig mentalt. Detta sa jag även till Peter och tror att det kändes bra för honom med att jag var så säker på mitt beslut.

Direkt efter vi var klara på Peters rum kom en sköterska och hämtade mig. Nu var det dags! Vi var på väg in i operationssalen. Vid dörren in till salen stod en annan sköterska och välkomnade mig och öppnade dörren. Sa till båda sköterskorna, med glimten i ögat, att jag tyckte nästan att dom var för trevliga. Dom skrattade och sa "kan man verkligen vara för trevlig?" :) 
Jag fick hänga av mig morgonrocken utanför operationssalen och gick in i min sjukhusskjorta. Första tanken var att operationssalen var så stor! Wow! Och vilken lampa ovanför sängen. Fick en känsla av att jag skulle åka upp i rymden som jag också sa till sköterskorna. Jag fick ta av mig skjortan och lägga mig på sängen. De la sedan skjortan över min kropp, en kudde under knäna och sen la de på ett varmt täcke som var av nån uppblåsbar pappers-/plasttyp. Dom band även mina ben runt sängen så jag inte skulle röra mig så mycket eller ramla ner från sängen under operationen. 
Sen kom en ny sköterska och tittade på vad Peter hade skrivit på mig, alltså vilket märke och storlek på implantat jag skulle ha. 
Sen sa en sköterska att nu ger jag dig en shot så du kommer snart känna dig lugn och go. Det var den skönaste känslan verkligen. Jag var glad, eller snarare lycklig, lugn och gött snurrig. Sen sa sköterskan att nu somnar du nog inom 30 sekunder och jag svarade "Fan va gött!". Det var det sista jag kom ihåg.

Jag vaknar senare i mitt "rum" och mår fantastiskt bra. Förmodligen hög på morfin :) Efter en stund kommer en sköterska och frågar om jag vill ha lite saft eller Cola  men jag svarar att jag hellre vill ha vatten. Tänkte att jag ska ju inte dricka sånna onyttiga saker så vatten blir bra. Känner mig trött och sover i korta omgångar, sen får jag ringa på sköterskorna fler gånger för jag är så fruktansvärt torr i munnen. De får hålla vattenglaset med sugröret åt mig.
Peter kommer och tittar till mig och berättar att operationen gått väldigt bra och att dom tagit bort lite av min egna vävnad för att jag inte ska få "dubbelbröst". Alltså att min egna bröstvävnad lägger sig ovanpå implantatet. Han frågar hur jag mår och jag svarar att jag är så jävla glad trots att det gör så himla ont. Han skrattar, klappar mig på armen och säger lycka till med allt så ses vi på återbesöket om 9-12 månader. Sen säger han även att jag ska på återbesök om en vecka men får då träffa en sköterska som ska kolla på brösten och ta stygnen.

Börjar känna mig sämre och mår lite illa. Ber om en spypåse men jag klarar mig precis från att spy. Hela munnen vattnade sig men jag ville verkligen inte spy så försökte tänka på annat och det gick! Sen kom jag på att det kanske skulle vara bra med lite saft ändå. Och så fick jag mackor med. Men jag tror saften gjorde susen för mitt mående! Jag tror jag drack 4-5 glas saft. Behövde nog lite socker helt enkelt :)
Strax innan 12 ville dom att jag skulle gå och kissa. (Hemgång var beräknad från kl 12.) Jag fick hjälp av två sköterskor till toaletten och gick in och pinkade. Det gick bra och sköterskorna stod utanför toaletten och hjälpte mig de 5 metrarna tillbaka, haha! När jag sedan satte mig i sängen i mitt "rum" började jag må riktigt dåligt. Kände att nu spyr jag! Sköterskan sa att "oj, nu blev du lite blå om läpparna". Så hon hjälpte mig ner i sängen och gav mig dropp. Vilket verkligen hjälpte! 

Vid 13.15-tiden tog dom bort droppet och gav mig sedan info och mediciner att ta med mig hem. Sen hjälpte en sköterska mig till omklädningsrummet så att jag fick byta om till mina kläder och hjälpte mig ner till baksidan av huset där min sambo och barnen väntade. 
Vi åkte iväg och stannade vid Coop för att handla lite. Jag stannade dock i bilen.
När vi kom hem så hjälpte min sambo mig in i huset. Det tog ca 3-4 minuter sen var jag tvungen att spy. Tog sedan en oxynorm och gick och la mig. Vaknade senare av att min sambo hade lagat mat, spagetti och köttfärssås. Mådde så illa av matoset att jag spydde men kände ändå att jag var tvungen att äta. Åt väldigt lite och gick och la mig igen. 

Igår hade det gått två veckor sen operationen och jag är så glad att jag gjort detta! Sån härlig känsla trots all smärta. Ska bli så kul att se utveckligen på mina nya kompisar!