Bröstförstoring mar 2017 - Akademikliniken - Stockholm Paolo Montemurro - Jenjen

Efter att jag hade varit gravid och ammat 3 barn samt gått upp och ner i vikt så var det enbart tomma påsar kvar av de tidigare lagom fylliga brösten som satt där de skulle.
Jag har tidigare tyckt att de som frivilligt opererar sig är konstiga men jag kom alltså själv till den punkten.
Efter att ha mått dåligt framför spegeln i nåt år så började jag läsa mer om bröstförstoring och till slut fick jag med min min man på tåget.

Först sökte jag som utbildningspatient till Akademikliniken men fick då till svar att jag inte skulle platsa som utbildningspatient då det var för mycket häng.
Jag bokade ändå in en vanlig konsultation för att få ett närmare omdöme om det skulle räcka med enbart implantat då jag inte vill göra ett lyft pga ärren.
Jag bokade även konsultation hos Patrik Höijer på Nordiska kliniken samt kom med som utbildningspatient hos Charles på Victoriakliniken.

Efter den första konsultationen, hos Paolo på Akademikliniken så beslutade jag att boka operation där.
Paolo sa att det kommer inte att bli ett perfekt resultat om jag inte vill lyfta men att det skulle se bättre ut än vad det gjorde.
Han var ärlig och berättade alla nackdelar med mitt val, både att inte lyfta samt att sätta implantaten framför muskeln men förstod min synpunkt och gick med på mitt val.
Jag fick som minst välja på 410 cc men provade även 445 cc.
Jag vill inte ha några bomber så jag var ganska säker på att det skulle bli den mindre storleken.

Jag bokade tid för operation innan jag ens hunnit gå på de andra konsultationerna dels för att det passade bra i kalendern och dels för att jag litar på att Paolo kommer göra sitt bästa.
3 veckor senare var det alltså tid för operation.
I början hade jag ångest över valet, drömde mardrömmar och mådde dåligt men sen lyckades jag förtränga operationen till dagen innan.
Usch då blev det riktigt jobbigt.

Det blev nog riktigt verkligt först när jag skulle duscha mig med Descutan.
Jag gick och la mig tidigt för att få lite sömn men det var väldigt svårt att somna och sen kändes det som om jag sov 10 min i stöten under hela natten.
Däremellan drömde jag mardrömmar om operationen. Sen var det morgon...

Jag hade tid kl 7:30 och hade planerat att åka kl 6.30 med tanke på att det kan vara köer i rusningstrafiken in till stan(bor i förorten)
Gick upp och Duschade i descutan . Jag var sjukt nervös, det märktes på magen, andningen och typ i hela kroppen.
Jag var inte beredd på det här!

Kom fram till kliniken strax efter kl 7 och anmälde mig i receptionen, där blev jag ombedd att gå upp en våning och sätta mig i väntrummet.
I väntrummet satt redan 3 andra patienter som blev inkallade före mig men jag behövde ändå inte vänta längre än 5-10 min.
En sköterska kom och ledde in mig till mitt rum.
Jag fick dela rum med en till tjej som skulle operera sig.
Fick reda på att jag skulle bli först ut vilket kändes jättebra då jag var så jobbigt nevös så vet inte om jag hade klarat mer väntan.
Bytte om till en vit rock och gjorde mig hemmastadd i min säng i väntan på operationen.

Först kom narkosläkaren och pratade lite, ställde frågor om hur jag mår och om jag är frisk.
Sen kom Paolo och jag fick följa med honom. Han ritade och fotade samt att vi pratade snabbt om hur det skulle bli.
Paolo rekommenderade de större implantaten då de skulle fylla ut bäst så jag tog hans råd, får hoppas att det inte blir för stort.
Paolo berättade att om 15 min är det min tur.
Shit vad nervös jag var!
Sedan kom en sköterska med bh som jag skulle prova. Jag undrade vart mina tabletter var som jag hade hört att man skulle få innan. Jag behövde verkligen lugnande. Till slut kom narkossköterskan med tabletter samt pratade en del med mig och ledde in mig till operationssalen.

Jag fick lägga mig på britsen och med armarna rakt ut. De frågade hur jag mådde och jag var ärlig och sa att det är jättejobbigt att jag är väldigt nervös. Blodtrycket var ändå bra fast jag skakade i benen och försökte profylaxandas för att lugna mig själv.
De berättade hela tiden vad de gjorde, att de sätter in en infart, att jag får dropp som de sedan kommer fylla med sömnmedel.
Jag han se att kirurgen(tror jag) kom in och sedan berättade narkosläkaren att de satte på sövningsmedlet, att det kan sticka i kinderna och sen minns jag inget mer.
Det var skönt att de sövde mig fort då jag verkligen mådde dåligt.

Vaknade av att någon sa mitt namn, då var jag på uppvaket.
Jag vaknade men orkade inte ha ögonen öppna. Jag förstod inte riktigt vart jag var då jag hörde att det var någon kille som låg bredvid så jag frågade om jag hade fått nya grannar och då berättade personalen att jag låg på uppvaket.
Så fort jag bara rörde på nån kroppsdel så snurrade allt, det var inte skönt. Jag var livrädd för att behöva spy och må illa.
Jag hade ganska ont i ryggen och i snitten när jag vaknade samt kände trycket så jag fick nån tablett och efter en stund kändes det bättre.
Hörde hur personalen pratade om lunch så undrade vad klockan var, den var redan 11.
Jag hade sovit i 1,5 h där...vet inte hur lång tid operationen tog och har inte riktigt koll på när den började.

Jag var sjukt trött men fick åka ner på rummet och vila där istället, yrseln började avta. Slumrade till hela tiden men vaknade till väldigt lätt också.
Iom att tjejen bredvid hade med sig sällskap så pratade de en hel del. Inte högt så det skulle störa i normala fall men ändå så jag vaknade.
Personal var in till både mig och den andra tjejen titt som tätt så jag kunde inte vila lika mycket som jag önskade.

Paolo kom in och berättade att operationen hade gått bra men att jag hade varit lättblödande samt blött en del så att jag nu hade ett förband över bröstet samt skulle äta nån extra medicin.
Han berättade också att han tror att resultatet kommer att bli bra trots mina förutsättningar och det hoppas jag verkligen.
Iom. att jag har förband över brösten så vet jag inte hur de ser ut än.
Förbandet gör det väldigt stort men det känns tomt där under så är rädd för att det inte blev bra ändå.
En sköterska hjälpte mig av med bh:n och visade det som gick att se och ser typ bara ett par bröstvårtor som sticker ut.

En sköterska kom och väckte mig och undrade om jag ville fika men jag orkade inte just då. Kunde dock inte somna om sen så beställde ändå in fikat.
Efter det försökte jag sova igen men blev väckt titt som tätt och när jag ändå inte lyckas få sova som jag vill så tänkte jag att det är väl bättre om jag slutar försöka sova och åker hem istället.
Det var helt ok då jag redan hade druckit, kissat och ätit samt pratat med Paolo.
Jag fick 2 alvedon och all information och kontaktuppgifter innan jag åkte hem. Sen var det bara att vänta på min man som fastnade i köerna men som till slut kom.
Vi hämtade barnen från fsk på vägen hem.

Jag har hela tiden sen jag kom hem haft ont i ryggen samt i snitten men det blir bättre med tabletterna dock så är det riktigt jobbigt att bara ligga på rygg då jag tror att det är därför jag får så ont i ryggen.
Bh:n sitter också tight över snitten så det skaver men så kanske det ska vara.
Jag tar alla tabletter så ofta jag får men har fortfarande ont och är trött.

Idag var jag ute på en liten långsam promenad för att få röra lite på mig men jag vågade inte gå så lång, det var ju liksom igår jag opererades.
Imorgon ska jag antingen åka till kliniken och få bort förbandet eller så kan jag göra det själv.
Det kan vara bra att få en extrakoll hos kliniken men ändå skönt att inte behöva åka iväg så jag får se hur det blir.

Jag längtar tills jag kan få ta en lite närmare titt på boobsen.