Jojjsan wrote:

Hej,

Har liknande historia som er. Efter 4,5 vecka börjar ena bröstet läcka sårvätska…. Hoppas det ger med sig!
Oxå OP Nordiska Kliniken 8/9.

Men… Verkar vara vanligare än man tror och ändå talas det om att operationen är i princip ”komplikationsfri”.

Hur har det gått för dig? Vi får stötta varandra i detta, så sjukt jobbigt. :(

Hejsan, vet inte om någon läser men jag skriver ifall någon har liknande problem och inte vill känna sig ensam i det.
Efter att det varit rinnfritt från sårvätska ett bra tag så började det igår igen.. endast några droppar men känns jobbigt ändå. Även bröstet är fullt i vätska.
Nu har det inte runnit mer sen dess, tråkigt bara när jag tyckte att det precis började läka ihop.

Fick iallafall tid för att kolla på det på torsdag så får vi se vad dom säger!

Kikki13 wrote:

Nej va tråkigt att det är vätskefyllt igen! Tur dom kollar upp det nu, du kanske får hjälp att tömma det? Det gjorde mycket för mig. Har du kunnat tejpa nånting på det bröstet eller behöver du gå med förband hela tiden? Det kommer bli bra!

Det lät inte riktigt som att dom ville tömma det, har inte så mycket men tillräckligt för att det ska skvalpa omkring..
Nej har haft tejp på de 2 första veckorna efter op, sen har det bara varit kompress som gäller… Nu har det snart gått 3 månader haha.
Skrev till dom idag ang att ta ut implantaten, men jag har sagt så tidigare och ångrat mig så dom tyckte att vi skulle prata om det på tors. Hur länge orkar man egentligen?

Hur har det gått för dig och dina dumma komplikationer?

Det blir såklart bättre, på något sätt! =)

Kikki13 wrote:

Ja tänker att det kan bli extra jobbigt när ena bröstet är bra. Så känner iaf jag. Att man blir uppgiven för att inte allt bara gick bra. Men 3 månader är inte en lång tid med tanke på hur länge man ska ha dom egentligen. Men jag förstår fullt ut att det är jobbigt. Det går lite i vågor hur det känns.
Hoppas dom kan hjälpa dig på något sätt på torsdag så du känner att du vill behålla dom.

Just vätskan har sluta runnit för mig verkar de som för tillfället, men hela vårtgården är svart pågrund av nekrosen. Även fått sår runt om den nu. Det är de värsta för mig, att jag vet att slutresultatet inte kommer bli som jag förväntat mig. Känner mig förmodligen lika uppgiven som dig.
Men på något sätt måste de bli bra för oss båda :)

Efter besöket i torsdags så fick jag ännu en gång lite mer krafter för att orka kämpa på. Såret börjar nu läka ihop fint, men jag är beredd på att det kan spricka upp igen som sist. Vågar knappt röra högerarmen av oro att jag ska dra upp såret.
Det är tunn hud som har bildats nu i mitt hål så jag hoppas verkligen att det fortsätter så.

Åh vilken otur med nekros… Har du fått någon tid för att operera bort den ännu? Det verkar vara lite vanligare när man gör lyft. Så himla tråkigt för dig..