Hej,
Du lyfter en intressant observation, och jag tror att förklaringen är en kombination av historiska, organisatoriska, ekonomiska och kulturella faktorer.
I Sverige har ortognatkirurgi (käkkirurgi för att korrigera käkarnas position) traditionellt varit starkt förankrad inom den offentliga sjukvården och har i första hand betraktats som en funktionell behandling för bettavvikelser, sömnapné, tuggproblem eller kraniofaciala deformiteter. Därför har behandlingen huvudsakligen utförts av käkkirurger på universitetssjukhus snarare än inom privata estetiska kliniker.
I länder som USA, Sydkorea, Spanien och Italien har utvecklingen delvis varit annorlunda. Där har ansiktets skelettala proportioner i högre grad kommit att betraktas som en estetisk fråga, och det finns en större privat marknad för avancerad ortognatkirurgi, genioplastik, käkvinkelkirurgi och andra former av facial skeletal surgery. Särskilt i Sydkorea har detta utvecklats till en egen subspecialitet med stark koppling till estetisk ansiktskirurgi.
En annan viktig faktor är utbildningsstrukturen. I Sverige är plastikkirurgi och käkkirurgi två relativt separata specialiteter. Många plastikkirurger har begränsad exponering för ortognatkirurgi under sin specialistutbildning, medan käkkirurger ofta arbetar inom sjukhusbaserade verksamheter där fokus ligger på funktion snarare än estetik. Detta har historiskt skapat ett visst avstånd mellan disciplinerna.
Kostnaden spelar sannolikt också en betydande roll. Dubbelkäkskirurgi (DJS) är en omfattande operation som kräver avancerad planering, narkos, sjukhusresurser och ofta multidisciplinärt samarbete med ortodontister. För en patient som primärt söker estetisk förbättring kan kostnaden bli avsevärt högre än för exempelvis ett hakimplantat eller en genioplastik, vilket begränsar efterfrågan.
Dessutom finns en tradition inom skandinavisk estetisk kirurgi att eftersträva den minst invasiva behandling som kan uppnå patientens mål. Om en patient har en mild till måttlig retrusion av hakan men i övrigt god funktion kan många kirurger anse att ett hakimplantat eller en genioplastik är proportionerliga lösningar jämfört med en full ortognatisk operation.
Samtidigt ser vi idag en gradvis förändring. Internationell kunskap om luftvägar, ansiktsharmoni, profilanalys och långsiktiga funktionella effekter av käkarnas position har blivit betydligt mer tillgänglig. Allt fler patienter efterfrågar därför en analys av den underliggande skelettala anatomins betydelse snarare än enbart behandling av en enskild estetisk detalj. Det är sannolikt en av anledningarna till att intresset för ortognatkirurgi och avancerad ansiktsskelettkirurgi ökar även i Europa.
Det är dock viktigt att komma ihåg att alla patienter med en tillbakaliggande haka inte nödvändigtvis är kandidater för DJS. I många fall kan problemet vara isolerat till underkäken eller hakan, och då kan mindre omfattande ingrepp vara fullt rimliga alternativ. Nyckeln är därför en noggrann analys av ansiktets skelettala struktur, bettfunktion, luftvägar och patientens estetiska mål innan man väljer behandling.
Med vänlig hälsning,
Dr. Matteo Amoroso
Specialist i plastikkirurgi