Fråga kirurgen

Hej! Det enkla svaret är att båda metoderna har sin plats – vad som ger mest för pengarna beror på hur du väger återhämtningstid mot hur stor förändring du vill se.

Fettfrysning (kryolipolys) har sin största styrka i att det är helt icke-kirurgiskt. Du slipper bedövning, operationssår och kompressionsgördel, och kan gå direkt tillbaka till jobbet eller vardagen efteråt. För en person med begränsade, isolerade depåer kan 1–2 behandlingar ge en fin och subtil förbättring till en betydligt lägre instegskostnad än en operation. Det man behöver ha med sig är att resultatet sker gradvis under några månader och att fettmängden i den behandlade zonen brukar minska med runt 20–25 procent per omgång.

Vill man däremot behandla större, sammanhängande partier – som både mage och sidor – krävs det ofta flera munstycken och upprepade behandlingar. Då kan den totala summan över tid närma sig kostnaden för en operation.

Fettsugning är ett kirurgiskt ingrepp med allt vad det innebär: du behöver planera för några dagars vila, blåmärken samt att bära ett kompressionsplagg under den tidiga läkningsfasen. Fördelen är att man kan behandla hela bålen som en sammanhängande helhet i en och samma sittning och ta bort en betydligt större volym på ett mer förutsägbart sätt.

Ställ dig därför frågan vad som är viktigast för dig: enkelheten i att slippa återhämtning efter kirurgi (fettfrysning), eller att få en mer märkbar konturförändring i en och samma procedur (fettsugning)?

Hej Beatrice!

Det är en mycket klok och vanlig fundering du har. När vi åldras förlorar ansiktet naturligt volym i djupet, vilket gör att huden kan upplevas lösare och att konturer som hamsterpåsar framträder tydligare.

När man talar om ”fettransplantation fullt ansikte” innebär det inte att fettet läggs som en jämn matta över hela ansiktet. Ansiktets fett är uppdelat i specifika anatomiska utrymmen på olika djup. Kirurgiskt arbetar vi därför alltid selektivt med mycket tunna kanyler och placerar små mängder fett i just de fack som tappat volym – oftast i mellanansiktet, tinningarna eller längs käklinjen. Att kalla det ”fullt ansikte” syftar helt enkelt på att man ser till helheten och behandlar flera av dessa områden samtidigt för ett harmoniskt resultat, snarare än att bara fylla ut ett enskilt veck.

När det gäller just hamsterpåsar är det viktigt att skilja på volymförlust och slapphet i vävnaderna. Eget fett är ett fantastiskt verktyg för att återskapa fyllighet och kan kamouflera ojämnheter. Däremot kan inte fetttransplantation i sig lyfta eller strama upp vävnad som har sjunkit ned. Om tyngdpunkten främst beror på att hud och stödjevävnad tappat sin spänst är ett kirurgiskt lyft det som återställer anatomin, medan fettet fyller ut.

Du ska inte behöva oroa dig för att dina ansiktsdrag ska förändras. Hela grundtanken med en modern fettransplantation är att återställa det som tiden tagit bort, precis där det fanns tidigare. Resultatet ska ge ett piggare och mer utvilat intryck, utan att förändra vem du är eller skapa ett överfyllt utseende.

Boka gärna en konsultation hos en plastikkirurg för att titta på dina förutsättningar framför spegeln. Då kan ni i lugn och ro känna på vävnadens elasticitet och avgöra om volymåterställning, lyft eller en kombination ger det mest naturliga resultatet för just dig.

Hej,

Vanligt är att kliniker erbjuder någon slags 3D-mätning och min fd kollega Dr Paolo Montemurro har publicerat en rad artiklar i ämnet bla denna som jag skickar med länk till. Den visar en 85% patientnöjdhet av 3D bilden när det gäller att förutsäga slutgiltig storlek och form. I nyare publikation i Aesthetic Surgery Journal har han vidare diskuterat vikten av att inte enbart lita på bilden utan att faktorer som mätning av bla bröstbas och att hudens elasticitet ändå väger tyngst. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24076673/

Personligen gör jag både 3D mätning i de fall det fungerar( blir mindre bra vid hängiga förhållanden) och test med sizers i bh.

Vänliga hälsningar Angelica

Hej,

Det kan absolut vara möjligt att göra en stor bröstförminskning från ungefär G-kupa till ett betydligt mindre bröst. Däremot går det inte att garantera att slutresultatet blir exakt en B-kupa.

Kupstorlek är svår att översätta till en bestämd bröstvolym i milliliter, eftersom kupan är beroende av thoraxomfånget och dessutom varierar mellan olika BH-märken och modeller. En B-kupa på en smal bröstkorg motsvarar därför inte samma volym som en B-kupa på en bredare bröstkorg. Vid planeringen är det mer relevant att utgå från kroppens proportioner, bröstens bredd och hur litet bröst som kan skapas med en bra och säker form.

Det som främst begränsar hur mycket bröstet kan minskas är blodförsörjningen till bröstvårtan och vårtgården. Vid en vanlig bröstförminskning lämnas dessa förbundna med bröstet genom en vävnadsbrygga, en så kallad pedikel, som innehåller blodkärl och nerver. Ju längre bröstvårtan behöver flyttas och ju mer vävnad som avlägsnas, desto större kan påfrestningen på blodförsörjningen bli.

Även bröstens naturliga bredd, mängden hud, hudkvaliteten och den kvarvarande vävnadens möjlighet att formas har betydelse. Om man gör ett mycket brett bröst alltför litet kan resultatet bli platt eller oproportionerligt, trots att en stor volym har tagits bort. Tidigare bröstoperationer, nikotinbruk och andra faktorer som påverkar cirkulationen kan också begränsa möjligheterna.

Vid de flesta stora förminskningar kan bröstvårtan flyttas med bibehållen pedikel. Ett fritt transplantat av bröstvårta och vårtgård kan bli aktuellt vid mycket stora och tunga bröst, särskilt när bröstvårtan behöver flyttas en mycket lång sträcka eller när blodförsörjningen annars bedöms vara osäker. Då lossas bröstvårtan helt och återplaceras som ett hudtransplantat.

Ett fritt transplantat möjliggör en större förminskning men innebär viktiga nackdelar. Känseln blir vanligen kraftigt nedsatt eller försvinner, amning blir inte möjlig och vårtgården kan få förändrad färg, form eller projektion. Metoden används därför endast när den bedöms nödvändig för att kunna genomföra operationen säkert.

Om målet är ett så litet bröst som möjligt är det viktigt att säga detta tydligt vid konsultationen. Efter undersökning och mätning kan man bedöma hur stor förminskning som är realistisk, om bröstvårtan sannolikt kan bevaras på en pedikel och vilken form som kan uppnås utan att säkerheten äventyras.

Du är hjärtligt välkommen till mig på en konsultation för en individuell bedömning och för att diskutera vilka möjligheter som finns utifrån just dina förutsättningar. 🩵

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi och Allmänkirurgi

Hej,

Tack för din intressanta fråga. Ja, autoaugmentation i samband med
bröstlyft utförs även i Sverige, även om benämningen och den exakta
operationstekniken kan variera mellan olika kirurger. Jag utför själv
bröstlyft med autoaugmentation och du är hjärtligt välkommen till mig
för en konsultation.

Vid ett vanligt bröstlyft avlägsnas överskottshud, bröstvävnaden formas
om och bröstvårtan flyttas till en högre position. Vid en
autoaugmentation använder man dessutom patientens egen befintliga
bröstvävnad, ofta från den nedre delen av bröstet, och flyttar den uppåt
för att skapa mer fyllighet och projektion i bröstets övre del. Vävnaden
formas som en intern vävnadsflik och fästs högre upp i bröstet. Man
tillför alltså inget implantat, utan omfördelar den volym som redan
finns.

Metoden passar bäst när det finns tillräckligt med egen bröstvävnad att
arbeta med och när problemet framför allt är häng, tomhet upptill och
att den befintliga volymen har hamnat långt ned. Den kan vara särskilt
intressant för den som tycker om sin nuvarande bröstvolym men önskar en
högre, fastare och mer samlad form utan implantat.

Måttet 27 cm från halsgrop till bröstvårta talar för att ett tydligt
lyft kan behövas, men måttet i sig avgör inte vilken teknik som är
lämplig. Vid konsultationen behöver man även bedöma bröstens bredd och
volym, graden av häng, bröstvårtornas position i förhållande till
bröstvecket samt hudens kvalitet och elasticitet.

Autoaugmentation skapar inte ny volym. Om brösten är mycket tömda efter
graviditet eller viktnedgång, eller om man önskar en tydlig och varaktig
fyllighet i den övre bröstpolen, kan den egna vävnaden ibland vara
otillräcklig. Då kan ett mindre implantat eller fetttransplantation vara
ett alternativ. Fetttransplantation kan även kombineras med
autoaugmentation för att förstärka vissa områden, men mängden fett som
kan läggas in vid ett och samma tillfälle är begränsad och en del av
fettet absorberas.

På kort sikt kan brösten efter operationen sitta relativt högt och
kännas fasta. Under de följande månaderna lägger sig svullnaden,
vävnaderna mjuknar och brösten får en mer naturlig form. Det slutliga
resultatet bedöms därför först efter flera månader.

På längre sikt påverkas resultatet av samma faktorer som vid andra
bröstlyft: hudkvalitet, bröstens tyngd, viktförändringar, graviditet,
hormonella förändringar, genetik och det naturliga åldrandet.
Autoaugmentation kan ge en fin förbättring av den övre fylligheten, men
den ger inte samma långvariga eller tydliga övre pol som ett implantat.
Vid tunga bröst eller mycket eftergivlig hud finns även en risk att
vävnaden med tiden sjunker ned igen.

Fördelen är att man kan få ett fylligare och mer format bröst utan
implantat och utan implantatrelaterade risker. Begränsningen är att
resultatet helt beror på mängden och kvaliteten på den egna vävnaden.
Det går därför inte att avgöra om autoaugmentation ensam är tillräcklig
utan att undersöka brösten.

Du är hjärtligt välkommen till mig på en konsultation. Då kan vi bedöma
om ett bröstlyft med autoaugmentation är lämpligt för just dig och även
diskutera om det bör göras ensamt eller eventuellt kombineras med
fetttransplantation eller ett mindre implantat.

Hej! Det är en mycket bra fråga som många funderar över. Det korta svaret är att lymfsystemet påverkas lokalt och tillfälligt, men att det i princip alltid återhämtar sig.

Vid en bukplastik påverkas de ytliga lymfkärlen i huden och underhudsfettet, medan det djupa lymfsystemet inte påverkas. När vävnaden lossas kapas mikroskopiska ytliga lymfbanor i bukväggen. Det är just därför det är normalt att samla vätska och vara svullen – särskilt nedtill ovanför ärret – under de första månaderna. Rent kirurgiskt dissekerar vi ovanpå muskulaturens hinna (fascia). Ned mot pubisregionen och ljumskarna håller vi oss medvetet ytligare för att inte störa de större lymfbanorna och körtlarna.

Kroppen bygger successivt upp nya mikroskopiska lymfvägar (kollateraler), så det ytliga systemet återhämtar sig i princip alltid. Bestående skador eller kroniskt lymfödem är extremt ovanligt vid en korrekt utförd bukplastik.

Däremot tar biologin tid: det är helt förväntat att svullnaden varierar över dygnet och kan sitta i under 6 till 12 månader innan lymfflödet fungerar helt normalt igen. Det är också därför kompressionsgördeln är så viktig under den tidiga läkningsfasen, för att hjälpa till att hålla vätskan borta medan systemet kopplar om sig.

Sammanfattningsvis behöver du inte oroa dig för bestående lymfskador, men du behöver ha tålamod och ge kroppen ordentligt med tid att läka ut svullnaden helt.

Hej! Utifrån det du beskriver låter du som en god kandidat för en bröstförminskning. Att du lyckats gå ner från 75 till 56 kg är en fantastisk bedrift, och din stabila normalvikt i kombination med dina brösts storlek och fysiska smärtor i axlar, nacke och rygg gör att en operation har goda förutsättningar att ge avlastning i din vardag. Med dessa mått och besvär kan du dessutom ha goda chanser att uppfylla regionens medicinska kriterier för en offentligt finansierad operation, så det kan vara värt att börja med att be en vårdcentralsläkare om en remissbedömning om du vill undersöka den vägen.

När det gäller din ålder och PCOS är det inget som hindrar en operation. Vid 19 års ålder och efter en stabiliserad viktnedgång har bröstkörtelvävnaden i regel vuxit färdigt. PCOS kan ha bidragit till körteltillväxten i tidiga tonåren, men diagnosen i sig påverkar varken operationssäkerheten eller sårläkningen så länge du är frisk i övrigt och vikten hålls stabil.

Din oro för nekros av vårtgården och bröstvårtan är fullt förståelig att känna inför en operation, men statistiskt sett kan jag lugna dig: total nekros är en extremt sällsynt komplikation, särskilt hos en ung, normalviktig kvinna som inte röker (risken ligger långt under 1 procent). Vid en modern bröstreduktion skärs inte bröstvårtan loss, utan den flyttas uppåt på en bevarad vävnadsstjälk med intakta blodkärl som försörjer området. Cirkulationen kontrolleras kontinuerligt under operationen så att förflyttningen inte riskerar att påverka bröstvårtan. Det som är något vanligare är små, ytliga sårglipor i T-korsningen under bröstet eller mindre fettnekroser på djupet, men det läker kroppen i regel ut komplikationsfritt med enkel sårvård.

Så länge du är icke-rökare har du med din ålder och fysik bästa tänkbara biologiska förutsättningar.

Lycka till!

Hej! Det korta svaret är att det i dagsläget i princip är amerikansk framtidsmusik – och framför allt en metod med stora biologiska och medicinska begränsningar som inte används som klinisk rutin i Sverige idag.

Tanken på att ”banka” sitt eget fett låter tilltalande i teorin, och i bland annat USA finns det kommersiella bolag som erbjuder nedfrysning. Problemet är att mogna fettceller är extremt sköra. När fett fryses ner och tinas upp dör en stor andel av cellerna, vilket gör att överlevnaden (graft take) vid en senare injektion blir avsevärt sämre jämfört med färskt fett. Att injicera fett där många celler gått under ökar dessutom risken för inflammation, oljecystor, förkalkningar och hårda knölar under huden. Dessutom lyder långtidsförvaring av human vävnad under mycket strikt lagstiftning (IVO/Läkemedelsverket), vilket inte är godkänt eller tillämpat för privat estetisk kirurgi här.

Den goda nyheten är att du inte behöver frysa något fett i förväg. Även efter en mycket stor viktnedgång har de allra flesta kvar tillräckligt med små fettdepåer (exempelvis på insida lår, flanker eller nedre delen av magen) för att hämta det som behövs. För ansiktet rör det sig om väldigt små volymer (mikro- eller nanofett), vilket enkelt kan skördas i lokalbedövning vid samma tillfälle som det ska användas. För en rumpförstoring (BBL) krävs det däremot så stora mängder levande fett att nedfryst fett ändå hade haft svårt att räcka till i praktiken.

Mitt råd är därför att inte stressa över fettbankning, utan fokusera helt på din viktnedgång och dina nya vanor. När du har nått din målvikt och varit stabil där i minst 3–6 månader kan en plastikkirurg bedöma dina förutsättningar och flytta färskt, levande fett i en och samma operation med betydligt högre säkerhet och bättre resultat.

Lycka till!

Hej och stort grattis till en fantastisk viktresa – att gå ner 45 kg är en enorm bedrift för hälsan, och 72 kg vid 168 cm (BMI ca 25,5) är ett fint utgångsläge inför en bukplastik.

Din läkare har helt rätt: sex månaders stabil vikt är guldstandarden, och det finns två medicinska skäl till det. För det första vill vi att kroppen ska ha lämnat den aktiva, nedbrytande (katabola) fasen och återfått sin metabola balans. En stor bukplastik kräver massor av energi och byggstenar för att läka ihop ordentligt. För det andra vill du inte riskera att fortsätta gå ner i vikt efter operationen, eftersom det kan leda till att huden töjer ut sig och blir slapp på nytt.

När det gäller specifika risker efter stor viktnedgång med GLP-1-analoger (som Ozempic) handlar det framför allt om två saker: näringsstatus och narkos.

Vid snabb viktnedgång med aptitdämpande mediciner ser vi ofta att patienter förlorat en del muskelmassa och riskerar att ha dolda brister på protein, järn eller viktiga vitaminer. Inför en operation med så pass stora sårytor som en full bukplastik ökar näringsbrist risken för sårglipor, infektioner och långsam ärrläkning. Använd därför den här stabiliseringsperioden till att fokusera på styrketräning, näringsrik mat och ett högt proteinintag. Be gärna din vårdcentral ta ett enkelt blodstatus och kontrollera järn- och proteinnivåer.

Den andra faktorn är narkossäkerheten. Eftersom Ozempic fördröjer magsäckens tömning krävs ett uppehåll inför operationen för att magsäcken ska vara helt tom vid sövning. På Estetiska Institutet tillämpar vi tre veckors paus av GLP-1-läkemedel före ingrepp i narkos för att minimera risken för aspiration.

Sammanfattningsvis: ha tålamod med stabiliseringsfasen. Låt kroppen landa på sin nya målvikt, stärk upp muskulaturen och boka därefter in en konsultation för att planera operationen i lugn och ro. Resultatet blir både säkrare och betydligt mer hållbart på lång sikt.

Lycka till!

Hej! Du är långt ifrån ensam om detta – pubertetsgynekomasti drabbar upp emot hälften av alla killar i tonåren på grund av tillfälliga hormonsvängningar.

När det har gått tre år är dock chansen att det försvinner av sig självt låg. Efter mer än 1–2 år omvandlas körteln ofta till fast bindväv (fibros), och den typen av vävnad försvinner inte oavsett hur du tränar eller hur kroppen förändras i slutet av puberteten.

När det gäller operation får privata kliniker enligt svensk lag inte utföra estetiska ingrepp på någon under 18 år, men just gynekomasti kan i vissa fall betraktas som medicinskt motiverat att åtgärda. Vid svår gynekomasti kan patienter få hjälp via den offentliga vården.

Mitt råd är att boka en tid på vårdcentralen redan nu för en bedömning, prover och eventuell remiss till sjukhusets plastikkirurg.

Skulle regionen neka operation har du tiden på din sida: när du fyller 18 kan du vända dig till en privat klinik. Själva operationen är ett etablerat rutiningrepp som tar bort körteln permanent och återställer en plan bröstkorg.

Stort lycka till!