Fråga kirurgen

Hej!

Du kan själv prova att nypa ihop hud och fettväv ovanför bröstmuskeln och jämföra tjockleken mot samma nyp på magen. Om du har mer vävnad över bröstet än över buken kan det tyda på att du har en onormal fördelning och att en operation av gynekomasti kan vara aktuell.

Om du nyper/palperar över vårtgården och känner vävnad som är hårdare än över övriga bröstet talar det också för gynekomasti.

I mer uttalade fall eller vid större asymmetri ska en utredning ske via vårdcentralen och den kan omfatta blodprovstagning samt remiss för ultraljud och/eller mammografi.

Om du inte har uttalad gynekomasti kan du direkt boka tid till en privat specialist i plastikkirurgi med erfarenhet av tillståndet.

Operation kan sedan bli aktuellt och omfattar då i regel fettsugning och/eller körtelresektion.

Lycka till!

Mvh,

Dr Karl Bremer

Hej!

Om din fråga gäller en bröstförstoring med implantat och utan bröstlyft, så påverkas inte förmågan att amma alls. Undantaget är om snittet placeras i vårtgårdskanten. Då kan en påverkan ibland ses. Detta snitt är dock ovanligt numera.

Om du senare blir gravid och ammar håller sig det kosmetiska resultatet av bröstförstoringen oftast förvånansvärt bra under förutsättning att man exempelvis inte har ett betydligt högre vikt än innan graviditeterna.

När jag träffar en ung kvinna som funderar på bröstförstoring innan graviditet brukar jag visa bilder på patienter som jag opererat innan amning och där jag av olika anledningar träffat dem igen många år senare efter genomgångna graviditeter.

Mvh,

Dr Karl Bremer

Hej!

Det är en väldigt bra fråga och jag tror att det beror på att det finns lite olika filosofier kring ansikte och halskirurgi.

Jag tycker personligen att det är olyckligt när alla patienter erbjuds samma typ av operation. En skicklig ansiktskirurg bör kunna erbjuda ett spektrum av behandlingar,från mindre halsplastiker till ett komplett deep plane face och neck lift . beroende på vad patienten faktiskt behöver

Anledningen till att många svenska plastikkirurger ändå utför dessa operationer under narkos är framför allt att det ger goda kirurgiska arbetsförhållanden och hög komfort för patienten.

.

Narkos: När jag pratar om narkos syftar jag dessutom på intravenös anestesi och inte gasnarkos. Denna typ av narkos är ganska lätt och ger vanligtvis en snabb återhämtning .Dessutom utförs ofta med en larynxmask i stället för en endotrakealtub, vilket gör anestesin mindre belastande för patienten.

Sedering: Vid sedering används enbart intravenösa läkemedel som administreras av en narkosläkare, medan patienten andas spontant. För många mindre ingrepp är detta ett utmärkt alternativ och används i stor utsträckning internationellt

Däremot jag ser inte stora fördelar att operera med sedering.

.

En annan sak är att operera helt i lokalbedövning. Det kan absolut vara en fördel hos noggrant utvalda patienter men det passar inte alla. Lokalbedövning kan begränsa de kirurgiska möjligheterna, särskilt om dissektionen behöver bli mer omfattande eller om patienten upplever obehag under operationen.

Det viktigaste är därför inte om operationen görs i lokalbedövning, sedering eller narkos, utan att rätt teknik väljs utifrån just din anatomi och dina mål.

Det krävs därför en klinisk fysisk undersökning för att avgöra vilken teknik som sannolikt ger det bästa och mest hållbara resultatet.

Hej!

Din oro är helt rimlig. Klitoris och området runt klitorishuvan är mycket känsligt, och därför tycker jag att man inte ska se klitorishuvplastik som ett “litet tillägg” som bara görs av estetiska skäl utan en noggrann plan.

En klitorishuvplastik innebär normalt att man tar bort eller formar om överskott av hudveck runt klitorishuvan, inte att man opererar i själva klitoris. När ingreppet görs försiktigt, ytligt och med god anatomisk förståelse brukar risken för bestående känselförlust vara låg. Men den är inte noll. Det finns en vetenskaplig studie från 2015 på 37 patienter som specifikt undersökte känselproblem efter klitorishood-operation, och de kunde inte påvisa några statistiska skillnader (författarna heter Placik & Arkins, och den är publicerad i tidskriften Plastic & Reconstructive Surgery). Jag tycker därför inte att man kan uttala sig om hur många procent risken är. För egen del har jag inte stött på problemet med långvarig, permanent känselnedsättning hos någon av de patienter som vi har haft.
Men möjliga problem är till exempel minskad känsel, ökad känslighet, ärrstramhet, obehag vid beröring eller att för mycket hud tas bort. Just överkorrektion är något man ska vara särskilt försiktig med, eftersom det kan vara svårt att rätta till. Överkorrektion kan leda till att klitorisvävnaden blir för mycket exponerad och att det känns obehaglig med skav etc.

Jämfört med en vanlig blygdläppsförminskning ligger klitorishuvplastik närmare de mest känsliga strukturerna. Det betyder inte automatiskt att den är farligare, men den är mer tekniskt känslig och kräver större försiktighet. En bra princip är att hellre göra lite för lite än för mycket.

Det finns, såvitt jag känner till, ingen separat svensk utbildning för klitorishuvplastik eller ens för intimkirurgi. Däremot bör kirurgen ha tydlig erfarenhet av intimkirurgi och kunna förklara exakt vad som ska tas bort, vad som ska lämnas orört, hur känseln skyddas och vilka risker som finns. Det är också rimligt att fråga hur ofta kirurgen gör kombinationen blygdläppsförminskning och klitorishuvplastik, och hur komplikationer hanteras.

Ett gott tecken är om kirurgen inte försöker sälja in ingreppet, utan också kan säga när man bör avstå eller göra en mer begränsad korrigering. Om du känner dig osäker är det helt rimligt att be om ett nytt samtal, eller en second opinion, innan du bestämmer dig.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi
Plastikakademin

Linköping

Hej,

Menar du få godkänt av Landstinget så blir det svårt då de utför bröstförminskningar av mindre omfattande grad liksom reduktion i könsbekräftande syfte eller för att minska cancerrisk. Att ta bort bröstkörtelvävnaden är oåterkalleligt men görs av olika anledningar utan de ovan nämnda tex vid smärttillstånd. Att avlägsna bröstvårtorna bör diskuteras i detalj under en konsultation då det spelar roll för framtida funktion samt rent utseendemässigt.

Rent tekniskt är det inga svårigheter med ett sådant ingrepp men skall utföras av van bröstkirurg.

MVH Angelica Hagelberg

Hej!

Det är en bra fråga. Preservé har fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden, och det är lätt att få intrycket att det är en helt ny typ av implantat. Det är det egentligen inte. Preservé är framför allt en operationsmetod där implantatet placeras framför bröstmuskeln genom ett relativt kort snitt, med målsättningen att påverka vävnaderna så lite som möjligt.

Implantatet som används är Motiva Ergonomix2. Det är ett mjukt silikonimplantat som är utformat för att ändra form något beroende på kroppsläge. När man står upp blir det något mer droppformat, medan det blir rundare när man ligger ner. Tanken är att implantatet ska följa kroppsrörelser och den egna vävnaden mer naturligt.

Vilka passar då bäst för Preservé? Enligt min uppfattning är det framför allt patienter som önskar en måttlig förstoring, vanligtvis upp till omkring 280-300 ml, som har tillräckligt med egen bröstvävnad för att täcka implantatet och som vill undvika att bröstmuskeln påverkas. Metoden kan också vara bra för personer med en aktiv livsstil eller för den som vill ha ett kortare ärr. Eftersom vävnaderna sannolikt påverkas mindre finns det också skäl att tro att implantatet kan bli mer stabilt över tid, men där behövs fortfarande längre uppföljning innan man kan dra säkra slutsatser.

Preservé passar däremot inte alla. Om man önskar större implantat, har mycket tunn egen vävnad, nedsatt hudelasticitet eller ett större hudöverskott är andra metoder ofta mer lämpliga. I de situationerna kan placering bakom bröstmuskeln och/eller ett traditionellt bröstlyft ibland ge bättre förutsättningar för ett bra och hållbart resultat.

Vi ska också komma ihåg att bara för att det finns en möjlighet att lägga in mjuka implantat med den här ”ballongmetoden” som Preservé innebär, så betyder inte det att de mer traditionella metoderna eller annat såsom t ex att gå via armhålan plötsligt har blivit dåliga. Man ska därför inte känna det som ett nederlag om man inte är en lämplig kandidat för Preservé även om man skulle vilja, eller som att man får en dålig bröstförstoring bara för att man blir opererad på det traditionella sättet.

Det är också viktigt att komma ihåg att Preservé inte är det enda sättet att lägga ett implantat framför bröstmuskeln. Det finns andra mjuka implantat som också fungerar väl framför bröstmuskeln, och valet handlar därför inte bara om implantatet utan minst lika mycket om patientens anatomi och vilka förutsättningar som finns.

Jag har många patienter som frågar om Preservé, och min egen erfarenhet är att jag gillar Preservé och tycker att metoden fungerar bra hos rätt patient. Samtidigt ser jag den inte som en universallösning. Precis som med all plastikkirurgi handlar det om att välja rätt metod till rätt patient, snarare än att en metod skulle vara bäst för alla.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej,

De flesta patienter tycker detta är jobbigt i någon mån.

Jag brukar börja med att fråga efter vad du vill uppnå och vad det är som stör dig. Det rent estetiska eller även om det finns funktionella hinder som skav av underkläder eller problem vid samliv eller sportaktivitet.

Sedan brukar jag be att få se efter hur det ser ut och detta gör jag med patienten stående. Du drar ned underkläderna och jag har handskar på mig och drar vid behov lite i vävnaderna för att uppskatta hur mkt som önskas förminskas.

När du sedan opereras görs det i gynstol men då är du sövd.

Alla ser olika ut och det som kanske skiljer mest är storleken av det yttre blygdläpparna som har förmåga att omsluta de inre. Har man mer volym i det yttre går det lättare att "stoppa in " de inre men har man små yttre går detta ej.

Sedan berättar jag vidare vad som händer på opdagen, hur ont det kan förväntas göra, återbesök efter 1v samt risker och förväntat resultat.

Det du kan tänka på är att vi plastikkirurger är mkt vana vid att träffa människor som på något vis är missnöjda med en kroppsdel och att vi gör detta dagligen.

Vänliga hälsningar, Angelica Hagelberg

Det man ibland ser tex på stranden där många navlar vandrar förbi och som gör att man tittar till en extra gång är de som blivit för stora.

Bra är att fråga hur just den kirurg som du valt brukar göra navlar och vad denne föreslår i ditt fall.

Om man efterlämnar lite "hull" tycker jag det är lättare att få en naturlig navel som kan bilda ett djup, dvs bli lite indragen. Här är det fint att göra ett upp och nervänt V för då blir det inget synligt ärr i navelns nedre del. Är man mkt smal passar detta mindre bra och då är det kanske lättare att göra en rund form som sys ned mot djupet i alla väderstreck.

Mycket hänger också på hur diskreta ärren blir. Har man otur kan det bildas tjocka pigmenterade ärr och då kanske det behövs laserbehandling av dessa.

Placeringen däremot skall inte sklija sig från där naveln satt från början då man i de flesta fall kvarlämnar stjälken och bara låter den "titta ut ur ett nytt hål".

Hej! Det här är en typ av fråga som, när den ställs, oftast kommer från media och journalister. Det är bra att media intresserar sig för den här typen av frågeställningar, eftersom vi i branschen tycker att det är viktigt att vi har en seriös diskussion om den här typen av frågor. Självklart kan man även som privatperson och patient ha den här typen av funderingar, och därför är jag glad att du tar upp detta.

Det här är en typ av fråga som, när den ställs, oftast kommer från media och journalister.

Jag kan förstås bara svara för hur jag själv arbetar, men jag vill tro att de flesta specialister i plastikkirurgi resonerar på ett liknande sätt.

En plastikkirurgisk konsultation är inte i första hand ett beställningsarbete där patienten väljer en förändring på samma sätt som en frisyr eller en tatuering. Patientens önskemål är alltid viktiga, men det första vi behöver bedöma är vad som är medicinskt säkert, tekniskt möjligt och rimligt att genomföra.

Det innebär att man ibland säger nej. Det kan vara om ingreppet innebär en orimligt hög risk, om vävnaderna inte klarar det önskade resultatet, om förväntningarna inte går att uppfylla eller om ytterligare kirurgi sannolikt skulle försämra situationen snarare än förbättra den. Det handlar alltså inte främst om att kirurgen ska avgöra vad som är estetiskt rätt eller fel. Om vi i alltför hög grad skulle låta vår egen smak styra vad som är acceptabelt, skulle vi också gå utanför vårt uppdrag.

Samtidigt finns det förstås en gräns. Om önskemålet är så extremt att det inte är medicinskt gångbart eller om det finns tecken på att en operation inte skulle hjälpa patienten på ett rimligt sätt, behöver man avråda. Ibland kan det också vara klokt att avvakta och låta patienten fundera vidare innan något beslut fattas.

Min erfarenhet är dock att de allra flesta som söker till en plastikkirurgisk klinik är vanliga människor med vanliga och realistiska önskemål. De söker sällan extrema ideal. Ofta handlar det snarare om att minska ett besvär, återställa något efter graviditet, viktnedgång eller sjukdom, eller att förbättra något som påverkar självkänslan och livskvaliteten.

Här tycker jag också att medier och journalistik ibland kan ge en sned bild. Extrema önskemål och ovanliga fall får naturligt nog större uppmärksamhet än de många vardagliga konsultationer där en patient har ett genomtänkt och rimligt mål. Det kan skapa en föreställning om att estetisk plastikkirurgi främst handlar om jakt på extrema skönhetsideal, medan verkligheten oftast är betydligt mer nyanserad.

Säkerheten och den medicinska bedömningen måste alltid komma först. Därefter försöker man tillsammans hitta en lösning som ligger så nära patientens önskemål som möjligt, utan att lova något som inte går att uppnå.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Plastikakademin, Linköping

Hej och tack för en bra fråga. Det här är något som många män funderar över, särskilt när bröstet inte minskar trots träning och låg fettmängd i övrigt.

Det går att få en viss uppfattning själv, men inte att avgöra helt säkert i spegeln. Om man är relativt slank men ändå har en fast, tydligt avgränsad vävnad som putar bakom vårtgården talar det mer för en större andel körtelvävnad. Fett brukar kännas mjukare och vara mer jämnt fördelat över bröstkorgen. De flesta har dock en blandning av båda.

Valet av metod beror därför på hur mycket som är fett, körtelvävnad och eventuellt hudöverskott. Fettsugning är ofta ett första steg. När man pratar om ”fettsugning” så är det viktigt att man som patient förstår att det har hänt mycket på teknologifronten de senaste åren, och att man därför tar reda på vad just den klinik man vänder sig till använder för metoder.

Fettsugningen kan nämligen kombineras med tekniker som underlättar fettsugningen och sedan hjälper huden att dra ihop sig vilket vi ofta gör genom att först mjuka upp vävnaderna med VASER (ultraltraljud) och efter fettsugningen göra en huduppstramming med QuantumRF (radiofrekvens). Om en fast körtelvävnad trots detta finns kvar bakom vårtgården kan den ofta tas bort genom ett mindre snitt i kanten av vårtgården. Vid ett stort hudöverskott kan man dock behöva göra ett mer omfattande ingrepp.

En undersökning hos en plastikkirurg är ofta vad som krävs för att få en så bra uppfattning som möjligt och välja den mest lämpliga metoden. Vi använder också på vissa patienter ultraljud för som ett komplement om det är svårt med en vanlig undersökning ”med händerna”.

VIKTIGT: Om förändringen är nytillkommen, ensidig eller förenad med en knöl, smärta eller vätska från bröstvårtan bör man först kontakta vårdcentralen för medicinsk bedömning.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping