Skalfasader

I praktiken är “skalfasader” ett samlingsnamn. Det som skiljer behandlingar åt är framför allt material, tillverkningssätt och hur mycket utrymme man behöver skapa genom slipning i emaljen.

1. Konsultation, analys och design (gäller ofta både porslin och komposit)

Första steget är en konsultation där tandläkaren går igenom munhälsa (tandkött, kariesrisk och hur du biter), dina utseendemässiga önskemål och om det finns alternativ som ger ett bättre resultat eller är mer skonsamma. På vissa kliniker gör man en fysisk modell eller digital planering så att du kan se en förhandsbild och justera innan något görs permanent.

2. Porslinsfasader / keramikfasader (labb- eller CAD/CAM-framställda)

Det här är den klassiska varianten när man pratar om porslinsfasader.

• Man skapar plats genom minimal slipning i emaljen (storleken varierar mellan patienter; vissa kliniker anger exempelvis mycket små nivåer, men tandens utgångsläge styr vad som behövs). Syftet är att tanden med fasaden ska kunna bli naturlig i tjocklek och inte se bulkig ut.
• Därefter tas avtryck/scan, fasaderna tillverkas hos tandtekniker/labb och man provar in dem innan de limmas/cementeras med starkt adhesivt material.
3. Kompositfasader (direkt på tanden)

Kompositfasader byggs ofta upp direkt i munnen och kan därför i många fall göras snabbare (ibland på ett eller få besök). De kan vara ett sätt att prova en förändring mer stegvis, eller när man vill hålla nere kostnaden. Nackdelen är att komposit generellt har lägre färg- och slitstyrka än porslin och att underhåll/ompolering kan behövas oftare.

4. “No-prep” / slipningsfria skalfasader (ultratunna fasader)

Vissa marknadsför porslinsfasader utan slipning, inklusive vissa typer som ofta nämns internationellt, t.ex Lumineers. Idén är att bevara emaljen och undvika borr/slip, men det passar främst när man ska justera form och mindre färgskillnader. Om man behöver maskera mörk emalj, korrigera sneda tandpositioner, eller “minska volym”, är det ingen bra lösning.

Slipningsfria fasader fasas ju inte ihop med den underliggande tanden och det kan innebära ökad risk för sämre kantanpassning och tandköttsproblem. Det finns också en risk att man upplever att tänderna ser för tjocka ut och ev att fasaden inte håller lika bra.

Du får oftast bäst förutsättningar för ett stabilt och naturtroget resultat när:

• Din munhälsa är stabil: inga pågående kariesangrepp, inga obehandlade tandköttsinflammationer/parodontal problematik, och du kan hålla en noggrann hygien runt tandköttskanten. (Skalfasader täcker inte “sjuk tand”; de kräver friska förutsättningar).
• Problemet sitter i färg/form – inte i stora bettavvikelser: Skalfasader kan kamouflera mindre ojämnheter, men vid tydliga bettfel (t.ex. uttalat överbett) rekommenderas ofta tandreglering i stället, t.ex. fast apparatur eller aligners som Invisalign.
• Du har realistiska mål: En vanlig fallgrop är att vilja ha “perfektion” som istället blir onaturlig. En mer levande form- och färgdesign tenderar att se mer verklighetstrogen ut.

Du kan vara en sämre kandidat (eller i vart fall behöva förbehandling) om du till exempel:

• Gnisslar/pressar tänder (bruxism) eller har en bettsituation där framtänderna utsätts för mycket belastning. I sådana fall kan en bettskena nattetid bli aktuell, eller så väljer man annan lösning.
• Har mycket stora fyllningar i framtänderna, kraftigt slitage eller så lite kvarvarande tandsubstans att en fasad inte får bra fäste – då kan en krona eller annan rekonstruktion vara mer hållbar. (Detta avgörs vid din undersökning).
• Behöver en stor färgmaskering på kraftigt mörka tänder – då kan materialval (och ibland annan protetik) bli avgörande.

• Fördelar jämfört med kronor (helkrona): Skalfasader kräver normalt mindre borttagning av tandstruktur än kronor eftersom man bara arbetar med framsidan i stället för att omsluta hela tanden. Det kan vara ett mer "konservativt" alternativt när tanden i grunden är frisk nog.
• Fördelar jämfört med kompositfasader/bonding: Porslinfasader/kermaikfasader brukar vara mer färgstabila och mer motståndskrafitga mot missfärgning över tid plastbaserade alternativ.
• Förderlar jämfört med blekning: Skalfasader kan dölja missfärgningar som inte svarar på traditionell tandblekning, eftersom fasaden täcker tandytan.
• Nackdelar jämfört med tandrelgering: Om grundprobleemet är tandposition/bett (t.ex överbett eller större snedställning) är skalfasader ofta en kamouflage-lösning, medan tandreglerinng adresserar orsaken.
• Nackdelar jämfört med "no-prep": Om man måste skapa plats för att undvika tjocka tänder blir behandlingen delvis irreversibel (d v s det kan inte göras ogjort, i och med att emalj slipas ner). Slipningsfria fasader kan vara skonsamma när man vill göra små, additiva förändringar (t.ex. bygga ut en liten tand eller stänga små glipor). Men om tänderna redan är “fulla” i konturen eller står långt ut, och man egentligen behöver skapa utrymme genom slipning eller tandreglering, kan resultatet bli bulkigt med sämre konturer vid tandköttet.
• Nackdelar över tid: Skalfasader håller inte “för evigt” – de kan behöva bytas, och komposit behöver ofta mer underhåll än porslin.