Bröstförstoring aug 2014 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Meaow

När jag gick i 'väntans tider' inför min operation så uppskattade jag verkligen de som skrivit sina OP berättelser detaljerat. Eftersom att det var guld värt för mig så kanske det är det för någon annan också, så här kommer min (hyfsat ingående) berättelse för er som är intresserade!

 

Min resa började en kväll i maj, jag kom hem efter en lång dag på jobbet då min sambo säger att han har en överraskning till mig. 

-jag har bokat en konsultation åt dig.

-jaha..vad då för konsultation?

- Laser & Estetik, du ska få operera brösten. 

DEN lyckan! Det kom så oväntat då det inte var någonting vi pratat seriöst om, jag har aldrig vågat tro att min dröm om bröst skulle bli till verklighet. 

 

Resan härifrån gick relativt snabbt. Jag gick på min konsultation hos Patrik den 22a maj och bokade OP tid direkt efter i receptionen. Jag ville ha tid i augusti och fick den 8/8. Jag hade bokat tid på Akademikliniken för konsultation men jag avbokade den då jag kände att jag verkligen ville opereras på L&E. Nu installerade jag nedräkingsappar till mobilen och mitt POF-nötande tog fart. Det var min sambo som hade hittat forumet i hans sökande efter klinik (inför min överraskning..!) Gud vad jag hängde på pof! flera gånger om dagen gick jag in och kollade om det dykt upp nya trådar (det gör jag iofs fortfarande när jag har möjlighet). I början blev jag mer förvirrad än klok och periodvis funderade jag på att avboka min OP då det verkade som att alla råkade ut för komplikationer. Eftersom att jag inte tänkt på att operationen kunde bli verklighet hade jag inte heller läst så mycket om det och visste inte att det fanns så mycket som faktiskt kunde gå snett. Jag övervägde dock fördelarna mot nackdelarna och kom fram till att det var värt det -vilken komplikation jag än möjligvis råkar ut. Jag ville inte forstätta leva med mina myggbett som jag skamset försökt dölja hela mitt vuxna liv, speciellt inte nu när jag fått chansen att verkligen göra någonting åt det, på riktigt! Jag skulle äntligen slippa må dåligt och ha ångest inför bikini säsongen flera månader i förväg, slippa välja kläder efter hur mycket myggbetten syntes, och framförallt -slippa BH sex! (ursäkta uttrycket, men min sambo hade aldrig sett mig utan bh vid den här tidpunkten).

 

Dagarna innan operationen var jag löjligt lugn och förväntansfull. Jag var inte nervös öht. Kvällen innan jagade jag mina mediciner som Patrik skrivit ut tidigare samma dag, jag fick alla mediciner i flytande form och fick snart veta att det var ett (!!) apotek i hela Stockholms län som EVENTUELLT hade min medicin på lager! Jag fick som tur var tag i medicinen (som jag dessutom aldrig behövde ta..vilket var ganska surt då det gick på 1100:-) och kunde lugnt fortsätta med packningen och förberedelserna hemma. Duschade med hibiscrub, var även tvungen att duscha håret men jag flätade det direkt efter duschen och upplevde det inte alls som tovigt, som att man skippat balsam ungefär, håret höll sig däremot rent längre med hibiscrub vilket var väldigt skönt efter OP. Jag sov som en stock efter detta! 

 

Larmet ringde 04, hoppade in i sista hibiscrub duschen och under tiden gjorde min sambo kaffe. Jag var fortfarande otroligt lugn. Jag tog på mig rena kläder, tights, linne, anständiga trosor och min sambos munktröja. Nu lät jag min sambo för första gången se och ta på mina myggbett, dels för att han skulle kunna se skillnaden, men även för att jag inte skulle kunna backa ur i sista stund, nu när han sett hur fula bröst jag har.

 

Vi satte oss i bilen 06, jag tog med en vattenflaska iom att jag inte fick dricka något efter 07. Vi lämnade vår hund på dagis och åkte till parkeringshuset på drottninggatan. Vi var där nästan 2 timmar för tidigt så vi satte oss på Waynes och min sambo tog en kaffe (jag fick inte dricka något).

 

Väl inne på kliniken så gick det ganska fort. Jag har dock lite minnesluckor, måste vart mer nervös än vad jag kände av. Jag fick ett kvitto på operationen i receptionen och skrev under patientsamtycket. Sedan väntade vi tills sköterskan Magnus kom och visade oss till omklädningsrummet. Jag fick välja ett skåp och bytte om till tofflor och morgonrock.

Jag fick träffa Patrik då vi inte hade bestämt storlek ännu, jag tog det jag först blivit rekommenderad på konsultation och därefter ritade han på mig. Det tog inte många minuter och efteråt gick vi in i omklädningsrummet igen. 

Vi satt kvar och väntade i 15 minuter vilket kändes som en evighet. Jag rekommenderar verkligen att ha med någon hit, jag hade förmodligen blivit galen av nervositet om jag suttit och väntat där ensam -iklädd morgonrock och bara väntandes på att gå in till operationssalen. Magnus kom tillbaka till rummet med tabletter som han ville att jag skulle svälja -Icke! Är det någonting som ger mig panik så är det att behöva svälja tabletter.. ;). De bestämde att jag istället skulle få det intravenöst under operationens gång. 

 

Nu fick jag säga Hejdå till min sambo som skulle fördriva tiden i stan, och följa med Magnus in till action rummet. Nu kändes det på riktigt! I rummet står Patrik och pular med någonting och Ove narkosläkaren hälsar mig välkommen. De ber mig att lägga mig på stolen med morgonrocken över mig som täcke. De sätter in kanylen vilket kändes som ett litet myggstick (det ända som faktiskt kändes under hela operationen) och samtidigt satte en annan sköterska vars namn jag glömt bort "klisterlappar" på mitt lår och vid bröstbenet, om jag minns rätt, det är lite suddigt från just OP rummet. 

 

Ove säger att han sprutar in något i kanylen och jag kände någonting i armen, det gjorde absolut inte ont, samtidigt satte han en mask över mun och näsa. Han ber mig att andas djupt och jag minns att jag tog två andetag, sedan vaknar jag på uppvaket av att Magnus säger att allting gått superbra. Det första jag gör är att blicka ner på sport bhn och det första jag kläcker ur mig är 'vad små de är' varpå Magnus svarar halvskrattandes 'de är mycket större än förut!'.

 

Jag var väldigt groggy på uppvaket, kändes som en kraftig salongsberusning. De frågade om jag hade ont och jag sa att det gjorde lite ont mellan brösten, då fick jag mer smärtstillande vilket i sin tur ledde till att jag blev groggy igen! Jag mådde väldigt illa och fick även medicin mot det, jag fick spypåse i handen men jag behövde som tur var aldrig använda den! Det låg en annan tjej i samma sal som jag (bakom draperi) och under tiden jag låg där rullades det in ytterligare två nyopererade. Småpratade lite med ena tjejen som var supertrevlig! Fick in min mobil och padda, messade alla att det gått bra, det var ganska kul att läsa dessa i efterhand, hade inget minne av hälften av det jag skrivit. 

Jag hade läst mig till här på pof att man var tvungen att äta och kissa innan man fick åka hem så det ville jag göra så fort som möjligt. Jag hade dock svårt att hålla mig vaken iom att jag fick smärtstillande som gjorde mig så yr. En sköterska hjälpte mig att vingla till toan (tänk dunderfylla), och kort därefter tvingade jag i mig mina två mackor och en MER. Jag tror inte att jag egentligen var i skick för att åka hem men de hade sett min pojkvän i väntrummet så de lät mig åka hem iom att han tog hand om mig från det att jag lämnat rummet på uppvaket. Innan vi mötte upp min sambo följde Magnus mig till ett rum med en stor spegel, han hjälpte mig av sport bhn och jag fick för första gången se mina bröst. Nu såg jag att dem inte alls var så små som jag först hade trott. 'Nej, jag sa ju det' sa Magnus och jag kände mig väldigt nöjd. Jag hade läst här på pof och målat upp en bild av att de skulle vara blå/lila av alla blåmärken med ena bröstvårtan i halsen och den andra i bröstvecket ungefär. Men så var det inte, bröstvårtorna var centrerade och inte ett enda blåmärke till synes. Jag var nöjd!

Magnus tog mig därefter tillbaka till mitt skåp där min sambo väntade, det första jag gjorde var att be honom knäppa upp min bh och det gjorde han lydigt, 'är du nöjd?' frågade han, 'ja, är du?' Hans busiga leende var ett utmärkt godkännande och därefter hjälpte han mig på med kläderna och ledde mig ut, vi stannade till i receptionen och fick med oss två spypåsar till bilfärden (jag mådde galet illa). 

 

Jag vinglade mig till bilen, armkrok med sambon, likblek och spyfärdig, mitt på ljusa dagen längs drottninggatan... 

 

Vi satte oss i bilen och hämtade vår hund på dagis innan vi åkte hemåt igen. Jag halvsov på vägen hem (40minuters bilfärd) och illamåendet avtog såfort jag satte mig ner, skönt!.

 

Väl hemma så är allting lite småsuddigt igen. Jag blev placerad i soffan med kuddar bakom ryggen, vi fotade brösten och jag förstod inte riktigt att det var mina bröst på bilderna! Jag blev totalservad i tre dygn av min underbara sambo. Vi snackar alltså sugrörs förlängningar (ingenjör som han är...) så att jag kunde dricka själv fast glaset stod på bordet, fick Alvedon var fjärde timme och penicillin (med tillhörande mat) morgon och kväll, godisskålen var alltid fylld och kuddarna stuvade han om såfort jag gjorde ljud ifrån mig. Hade aldrig klarat mig utan honom!

 

Dag 2 sov jag väldigt mycket och tog det väldigt lugnt, jag hade ganska ont men det som var jobbigast var tryckkänslan. Jag gick runt lite i lägenheten men kunde inte resa mig själv. Det enda smärtstillande jag tog var Alvedon var fjärde timme, jag ville inte ta morfin förän jag kände att smärtan var outhärdlig. Jag hade aldrig så pass ont att jag behövde ta det utan höll mig till Alvedon.

Dag 3 stod jag inte ut längre -Jag ville ut! Jag hängde med min sambo till affären (tog väl 2 timmar att handla 3 produkter.. ;)). Jag hade lika ont som dag 2 men kände mig inte lika yr längre och var lite mer med i matchen. Det som gav mig panikkänsla var det konstanta trycket, som att sport bhn tryckte åt något djävulskt, fast känslan var liksom kvar även när jag tog av den..det tyckte jag var oerhört jobbigt och det fick mig att gråta av panik, just att man inte kunde bli av med trycket oavsett vad man gjorde. 

Dag 4 var jag ännu piggare, ungefär samma smärtgrad men nu hade jag vant mig. Vi åkte till stan en sväng och lunkade sakta fram. Jag hängde även med på nästan alla hundpromenader och var ute i friska luften väldigt mycket under de första dygnen, jag lyssnade dock på min kropp och tog det i mitt eget tempo. Jag försökte tänka att jag inte alls var sjuk och behövde ligga i soffan och vara ynklig, utan gick ut varje dag för att få se lite folk. Jag duschad dag 2 vilket också bidrog till att jag mådde bättre och kände mig mindre sjuk. Jag drog mig dock för att duscha brösten tills nio dagar efter OP, det var en sådan underlig känsla att ha brösten ute i det fria utan bh, det kändes som att de skulle trilla av plus att det spände och drog lite när bhn inte höll dem på plats. (Det gick dock hur bra som helst och gud vilken syn det var i badrumsspegeln ;)).

Dag 5 släppte i princip all smärta. Endast stelheten var kvar och det gjorde såklart ont när jag reste mig eller suttit still en liten stund. Härefter släppte stelheten mer och mer och nu dag 18 är den minimal i jämförelse med dag 1. Nu kan jag ligga på sidan och på rygg korta stunder utan att det gör ont eller känns konstigt, det enda är att mina bröstvårtor och huden på/kring brösten är galet ömt, det löser sig dock med plåster och bomullsrondeller! 

 

Jag är oerhört lycklig över att jag vågade genomgå operationen och känner redan nu att brösten är en del av mig. Nu väntar jag bara på att de ska gosa till sig och sjunka ner lite, jag kan fortfarande inte ta på dem utan att det gör ont men jag har ingen smärta öht i övrigt. Kan inte låt bli att snegla på mina boobies såfort jag går förbi en spegel ;). Håller tummarna för att inga komplikationer uppstår och att snitten läker ihop fint. Jag är jätte nöjd med både Patrik som kirurg, kliniken och alla gulliga sköterskor. Rekommenderar verkligen L&E. Det kändes tryggt hela vägen!