Åh ja, det har du nog rätt i! Det tänkte jag inte på! :( Jag vet inte riktigt varför, bara vetskapen av det ger mig en obehagskänsla.. och när jag nämnde det för sambon sa han att han kände samma sak.. Jag är helt enkelt rädd att vi ska tänka på det, och att det ska göra att tuttarna (jag) blir mindre oattraktiva. Svårt att förklara känslan. Det är nog barajag som är känslig. Det har hela mitt liv varit min största rädsla att förlora en del av mig själv. Då har jag väl mer tänkt på att förlora ett finger, en fingertopp, en tå, en arm, ett ben, ett bröst, eller annat. Men jag applicerar lite den känslan på det ingrepp som Patrik rekommenderar. Tyvärr. Hatar att jag känner så, för det vore ju en väldigt bra och smidig, och långsiktig lösning.... Vet bara inte om jag kommer kunna "släppa det" ... :( Tack för ditt svar iaf! <3

Vinna wrote:

Många kloka inlägg ovan. Om du känner sån olust över att förlora vävnad så låter det inte som något för dig kanske? Är det storleksskillnden som du vill åtgärda? 50 låter rätt lite, eller? Det står i din profil att du vill byta inplantat framöver, kan du inte välja ett litet större plantat på ena sidan så du får jämnstora då?

Hej! Jag vet att jag hade 80cc skillnad tidigare med implantat, (V)350/(H)430, samt sedan (V)430/(H)510 innan jag hade dessa jag har nu, då upplevde jag en stor skillnad, men åt "andra hållet", och det skulle isf bara varit 30cc skillnad mellan dem. Det alternativet finns nu med, att jag har ca 80 cc skillnad. Men jag är rädd att det enda bröstet ska upplevas mycket större på bröstkorgen, som det gjorde innan nämligen. Det såg skevt ut. 50 cc skillnasd finns tvärr inte i den storleken jag har nu. Annars hade jag valt det. Jättesvårt. Vad tror ni upplevs som större skillnad, 50cc naturlig vävnad, eller 30 cc mer implantat?

Jag kommer ta antingen 675 eller 755, eller ett av varje, men det trodde inte kirurgen skulle bli så bra, då jag testat den skillnaden innan. Är helt gråtmild här hemma över alla beslut. Vet inte vilket av dessa jag ska välja, inte heller hur jag ska åtgärda skillnaden. Han verkar verkligen vilja ta bort lite vävnad, och jag överväger det, trots allt. Men jag skulle nog inte klara av att berätta det för min sambo, av rädsla att han kommer tänka på det när han tar på miig. Jag tror att en del av den jobbiga känslan över det, är att jag är rädd att han ska känna så för mig, även om det kanske bara är jag som känner så, så tänker man ju automatiskt att den andre också gör det... Ni vet vad jag menar. Och jag tror faktiskt att han skulle göra det, iaf till en början. ... Önskar att jag hade facit i hand och visste ens hur jag själv skulle känna. Vill inte känna mig stympad!

Tack för ditt svar Vinna! :)

Han stöttar mig i precis allt, världens underbaraste kille har jag! Men han önskade att jag helst inte ska göra "mer än nödvändigt" pga risk för att tappa känsel och amningsförmågan osv, och bara för att jag själv tycker att det känns "äckligt", och har nämnt det för honom, blir jag rädd att han kanske anammar den synen, om ni förstår, kanske undermedvetet, och att det blir jobbigt! Jag oroar mig säkert i onödan, borde oroa mig mer för mig själv, jag vet ju att han älskar mig oavsett vad, men det är ju inte samma sak. Jag skulle känna obehag om han opererat bort en del av sin kropp, säg ett finger, men jag hade ju inte älskat honom mindre och inte heller varit mindre tänd på honom .. Hoppas jag makes sense öht.:)