Har du funderat så länge på detta tycker jag att du ska göra det! jag har velat i flera år också men nu jäklar!

Sen det som händer, händer! Då får man ta tag i det då.

Jag mår jätte dåligt av mina bröst och kan inte längre ha det så. Jag vet inte hur du känner men pga av det så vågar jag göra detta nu. Det värsta som kan hända är att man mår dåligt igen. Men som jag skrev innan. Då löser sig vad som än händer!

Jag tycker du ska tänka positivt:) att inget händer mig hihi :)

PimPi wrote:

Viljaviljaxx wrote:

Känner igen mig, absolut! Hade varit så säker och glad fram till betalningen två veckor före op. då började jag noja. Jag som är så målmedveten och alltid tar genomtänkta beslut... Blev jätteförvånad av min egen nervositet och tveksamhet.

Sista veckan innan op var skitjobbig. Det snurrade tusen tankar och jag visste helt plötsligt inte alls vad jag ville ha för storlek, form osv. Var också orolig för att jag skulle tycka sämre om resultatet på de nya Boobsen än jag tyckte om mina naturliga bröst som jag ändå gillade i all sin hängighet.

Två dagar innan höll på att avboka alltihopa och var beredd på att förlora de 50 00 det skulle kostat mig. Dagen innan, och då hade jag mailat kirurgen ett par gånger och fått lugnande svar på mina frågor och farhågor, lugnade jag mig helt och tänkte att jag får lita på mina beslut kring storlek och val av klinik och kirurg och sedan lita på kirurgens kompetens. Då kändes det bara roligt igen.

Så nu har jag gjort det och det känns himla kul! Känner i magen att Boobsen kommer bli skitsnygga och storleksmässigt passar mig perfekt. Samma storlek som innan barnen faktiskt :)

Kanske bara är något man ska ta sig igenom. Alltid bra att tänka till ett varv till tror jag. Vad är du orolig för egentligen? Varför gör du förstoringen? Det tror jag är jätteviktigt att veta för då kan man alltid gå tillbaka och veta sin egen anledning som man är trygg i. 

Men du kan ju också tänka att trivs jag inte så kan jag plocka ur dem.

 

Hoppas det kan hjälpa lite att veta att det är fler som blir skakis när det närmar sig.

Så jätteskönt för dig att du känner att det blev bra till slut! Det är väldigt betryggande att höra att andra också har haft funderingar om det är rätt eller inte och sen gått igenom det och blivit nöjda. Igår kväll kändes det helt rätt med operationen men nu på morgonen känner jag mig osäker igen.:-/ Det känns plötsligt som om mina bröst blivit större?? Hur som helst vill jag fylla upp mina lite ledsna urammade tuttar och få finare figur då jag har breda höfter och lår. Nä,jag är värd mitt finaste jag!:-)

Du kommer bli så snygg! Leva livet och vara ditt finaste jag! Så mycket man kan göra med träning och bra mat, men med brösten kan man faktiskt inte göra något själv, så why not?! Inte för att jag måste eller avskyr mina bröst utan för att det går och jag kan..... det är ju faktiskt himla kul att vi lever på en plats och i en tid där det är möjligt. Tror det utgångsläget är fantastiskt, var i alla fall för mig.  

Uppdatering, mig själv 2.0;) 

Viljaviljaxx wrote:

PimPi wrote:

Viljaviljaxx wrote:

Känner igen mig, absolut! Hade varit så säker och glad fram till betalningen två veckor före op. då började jag noja. Jag som är så målmedveten och alltid tar genomtänkta beslut... Blev jätteförvånad av min egen nervositet och tveksamhet.

Sista veckan innan op var skitjobbig. Det snurrade tusen tankar och jag visste helt plötsligt inte alls vad jag ville ha för storlek, form osv. Var också orolig för att jag skulle tycka sämre om resultatet på de nya Boobsen än jag tyckte om mina naturliga bröst som jag ändå gillade i all sin hängighet.

Två dagar innan höll på att avboka alltihopa och var beredd på att förlora de 50 00 det skulle kostat mig. Dagen innan, och då hade jag mailat kirurgen ett par gånger och fått lugnande svar på mina frågor och farhågor, lugnade jag mig helt och tänkte att jag får lita på mina beslut kring storlek och val av klinik och kirurg och sedan lita på kirurgens kompetens. Då kändes det bara roligt igen.

Så nu har jag gjort det och det känns himla kul! Känner i magen att Boobsen kommer bli skitsnygga och storleksmässigt passar mig perfekt. Samma storlek som innan barnen faktiskt :)

Kanske bara är något man ska ta sig igenom. Alltid bra att tänka till ett varv till tror jag. Vad är du orolig för egentligen? Varför gör du förstoringen? Det tror jag är jätteviktigt att veta för då kan man alltid gå tillbaka och veta sin egen anledning som man är trygg i. 

Men du kan ju också tänka att trivs jag inte så kan jag plocka ur dem.

 

Hoppas det kan hjälpa lite att veta att det är fler som blir skakis när det närmar sig.

[snip]

Så jätteskönt för dig att du känner att det blev bra till slut! Det är väldigt betryggande att höra att andra också har haft funderingar om det är rätt eller inte och sen gått igenom det och blivit nöjda. Igår kväll kändes det helt rätt med operationen men nu på morgonen känner jag mig osäker igen.:-/ Det känns plötsligt som om mina bröst blivit större?? Hur som helst vill jag fylla upp mina lite ledsna urammade tuttar och få finare figur då jag har breda höfter och lår. Nä,jag är värd mitt finaste jag!:-)

 

 

Du kommer bli så snygg! Leva livet och vara ditt finaste jag! Så mycket man kan göra med träning och bra mat, men med brösten kan man faktiskt inte göra något själv, så why not?! Inte för att jag måste eller avskyr mina bröst utan för att det går och jag kan..... det är ju faktiskt himla kul att vi lever på en plats och i en tid där det är möjligt. Tror det utgångsläget är fantastiskt, var i alla fall för mig.  

Uppdatering, mig själv 2.0;) 

Precis så tänkte jag också! Alltså att man kan göra mycket åt sin kropp med träning och bra kost, men inget av dessa kunde på något sätt förändra mina bröst till det bättre. Tvärtom! När jag började träna 4 - 5 gånger i veckan blev brösten bara ännu mindre, och till slut kvarstod nästan bara bröstvårtor... Men nu - NU! - har jag äntligen vackra bröst som harmonierar med min tränade kropp. : )

Jag kände inte så alls. Jag tänkte så klart på konsekvenserna, men hade samtidigt en sån stark känsla av att ibland måste man våga för att vinna nåt.. Man kan ju inte bara gå kvar i sitt gamla missnöje för att det känns tryggt. Ibland måste man blunda och hoppa och hoppas på det bästa. Men det beror så klart på hur pass missnöjd man är.. Ju mer missnöjd man är ju mindre har man att förlora.

PimPi wrote:

Hej allihopa!
Jag har bokat in en bröstförstoring den 28 maj och idag ska kalaset betalas så det är dags för det slutgiltiga beslutet (att verkligen göra operationen och inte bara gå och fundera på det!!!).
Grejen är att jag är så sjukt nervös! Jag har varit helt skakig hela dagen för att jag vet att jag ska betala in pengarna. Är så rädd att jag ska ångra mig! Samtidigt vill jag ju inte ångra mig, jag vill ju ha resultatet...
Hur hanterade ni det här? Eller var det inga problem för er? Är det för att jag är så gammal? För tio år sen kanske det inte hade vart något problem men jag blir ju mindre och mindre impulsiv med åren. Eller så är du kanske för att allt ska betalas nu, ingen handpenning eller så..

Pimpi, ville bara säga att nu är jag opad å klar. Inget drama alls här. Narkos funkade utmärkt å ingene blues för mig. Känner mig på riktigt gott humör å det tror jag du med kommer göra. Verkligen smidigare än jag trodde! Jag vill bara önska dig lycka till!

Väldigt glad att jag valde 245cc istället för 280cc dessutom. Naturligt å bra! Kram på er!!

Ja, Jonas sa efteråt att han var lättad att jag valde 245cc då jag fått kanter annars, så det kändes ju bra. Jag är livrädd för fotbollslooken näml hehe.. Men alla vill vi ju olika. Nu sitter jag på hotellrummet å väntar på pojkvän som hämtar mat. Känns hur odramatiskt som helst. De jag pratade med dom också var nyopade mådde också prima. Är så nöjd hehe... Bra om du känner stöd. När skulle du opas? Lägg gärna ut bild!