Bröstförstoring feb 2016 - Akademikliniken - Stockholm Paolo Montemurro - Cloy

Ligger just nu inne på "mitt rum" på Akademikliniken och tänkte dela med mig av min operations berättelse. Jag har varit så otroligt maxad nervös de senaste veckorna och nästan vart övertygad om att jag kommer dö av narkosen eller vakna upp med obeskrivliga smärtor. De har verkligen vart en tuff tid. Jag har velat gjort detta i så många år men när det blev såhär verkligt blev lyckan omgjord till nervositet. MEN! Det har visat sig att ha vart helt i onödan. Här kommer min berättelse: Jag gick och la mig vid elva tiden igår, bar in båda barnen till min säng just in case of...så nervös var jag. Känns inte som jag har sovit över huvudtaget inatt och har säkert vaknat 20 gånger utan att överdriva. . Vaknade klockan 6 av klockan och gick upp och hoppade in i duschen. Kloclan 7 tog jag bilen till Akademikliniken och var där 7:15. Tjejen i receptionen hönvisade mig en trappa upp och på en gång kom en sköterska ut och hämtade mig, trots att jag var tidig fick jag ett rum direkt. Hon berättade att det var två personer framför mig så jag skulle få vänta några timmar. Skönt tyckte jag eftersom min hjärna skrek spring men mitt hjärta å själ sa att jag skulle stanna, detta har vart en dröm så länge så jag ville verkligen inte låta rädslan stoppa mig. Efter en timme kom en helt underbart gullig narkosläkare in och berättade hur allt skulle gå till och lät mig ställa frågor. Berättade att jag var absolut livrädd för att inte vakna upp men han lugnade mig och sa att detta är förmodligen den mest övervakade stund jag kommer vara med om. Och OM något skulle hända skulle jag vakna upp 2 minuter efter dom slutat ge narkosmedlet så det var verkligen inget att vata orolig för hävdade han. Det kändes lite bättre. Sen efter en timme till kom Paolo och skulle rita på mina bröst. Jag berättade återigen att jag var väldigt nervös men han har ett sånt lugnt och seriöst sätt att vara på att jah ändå blev lite lugnare, men fortfarande panikslagen. Haha. Kan inte förklara hur nervös jag vart men det har vart maxat verkligen. Sen rätt som det var knackade det på dörren och en sköterska kom och hämtade mig. Han ledde mig till operationsrummet och där inne kände jag på en gång att jag inte kommer fixa detta men ändå la jag mig på britsen. Jag kunde inte hålla inne tårarna utan började gråta och berättade hur extremt nervös jag är. De lugnade mig och sa att det är helt normalt. Jag fick en nål in i armen där sköterskan berättade att där kommer narkosläkaren se till att medlet åker in. Han berättade att det kan svida när medlet åker in och det kan sticka lite i kinderna men deg är absolut ingen fara. Jag sa okej och tårarna fortsatte rinna. Jag hörde att sköterskan sa "nu är det klart för dig att börja" och vet att jag tänkte att okej, snart kommer dom säga att dom börjar fylla på medlet å efter kommer jag få jätte ont. Narkosläkaren började fråga vart jag bodde och jag svarade, rätt som det var kände jag ett extremt lugn och kände mig inte ett dugg ledsen längre, snarare glad. Sekunden efter kände jag mig yr och påpekade detta. Jag förstod inte att det var narkosmedlet, trodde inte att dom hade börjat, men sekunden senare öppnar jag mina ögon och möts av kirurgens ansikte som berättar att allt gått jätte bra. WHAT!? Är jag klar? Fattade absolut ingenting men tittade ner och såg mina nya fina bröst. Lyckan jag kände då är helt obeskrivlig. Jag berättade att jag inte ens förstod att jag blev sövd och dom berättade att när man är sådär nervös som jag var brukar dom inte säga det för att undvika mer panik, det fick bli som en liten happy suprise. Å det blev det verkligen! Visst känner jag ett tryck över bröstet men hade föreställt mig det absolut värsta å detta var verkligen å gick verkligen tusen gånger bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Så här ligger jag nu med min andra bricka med kaffe och smörgås och mår som en Gud. Jag är så otroligt glad och stolt att rädslan inte stoppade mig och älskar redan mina nya boobies. Smärtan kommer säkert bli värre de kommande dagarna men det gör ingenting, det här är såååå värt det. Bästa upplevelsen, bästa personalen, godaste smörgåsarna och nöjdaste patienten. Tack Akademikliniken och Paolo montemurro för en helt felfri upplevelse såhär dag 1 :-)