milen wrote:

Hej,

Jag förstår att du blir orolig och tycker synd om dig som känner så nu när det närmar sig. Jag har inte ens bokat konsultation och är ändå redan nervös. Det är en stor op och det finns risk för komplikationer. Men utgå från att det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra! Osmidigt av frisören att berätta om sin komplikation, tycker jag. Har också sett youtube-klipp. Ångrar att jag gjorde det. Hehe men nu efter några veckor så har jag förträngt det :)

Lycka till!

Jag lyckades också kolla youtube och fick riktig dödsångest. Till saken hör att jag har en koagulationsrubbning som gör att jag är mer blödningsbenägen än "normalt" så jag är rädd att det ska medföra komplikationer, men mina värden ser fina ut just nu och därför ska det inte vara någon fara enligt läkarna. Men samtidigt så vill jag verkligen det här. Min mage ser ut att vara 100 år, mina muskler är så delade att tarmarna väller fram när jag äter, det gör ont och är besvärligt. Brösten har försvunnit efter fyra barn. Jag hoppas ändå allt ska gå så bra det kan gå och att jag slipper hemska komplikationer

Så i onsdags gjordes min buk och bröstplastik. När jag vaknade upp kändes det som att jag ändå mådde relativt bra. Jag kom upp på toa och började må så illa. Hela natten kämpade jag mot svimningar och kräkningar. Den enda smärta jaga kände var höger bröst som hade en brinnande känsla. Sköterskorna försökte få mig att äta och härda ut mitt mående men tyvärr blev jag bara sätter. Igår blev jag skickad mer ambulans ifrån citadell till sjukhuset i Malmö. Jag hade då en stor blödning i buken och ett HB på 66, läget var allvarligt enligt kirurgen här. Jag fick blod och opererades i natt igen där det tömdes 300 ml blod ifrån magen. Nu ligger jag här på sjukhuset så stilla det går och hoppas slippa fler blödningar nu. Har lyckats få upp blodvärdet till 90 iallafall :) med facit i hand så skulle jag aldrig utsatt mig för detta, det här är hemskt och min enda tanke har hela tiden varit att mina barn inte ska förlora sin mamma :(

Jag tror att denna komplikation är relativt ovanlig men ändå hemsk. Är livrädd att börja blöda mer nu. Spolar gärna fram tiden och hoppas på snabb återhämtning. Det känns också som att personalen här på sjukhuset dömmer en, har fått frågn två gånger nu hut mycket jag betalat och varför jag utsatt mig här
Och ja varför? Inte för att ligga här och förblöda vilket dom borde fatta själva

Ska också skriva att brösten är jätte fina så allt har inte varit i onödan