nybörjaren wrote:

 

Annapanna skrev:

 

 

nybörjaren skrev:

Detta har jag grubblat på mycket också! Jag opererades för mina tubulära bröst för 14 år sedan, och satte in implantat. Då blev jag sjukskriven, och när jag kom tillbaka stirrade min dåvarande chef på mina tuttar i TVÅ ÅRS TID! Helt galet. Det stod "bröstoperation" på intyget.. Jobbar nu på ett företag där det pratas mycket. Vill byta ut implantaten. Men just på det stället där jag jobbar är vi en liten och tajt grupp, vi pratar om allt. Jag skulle aldrig kunna vara borta två veckor utan att alla blev oroliga, de skulle fråga en massa. Sen skulle vissa av dem dessutom säkert fråga "vad fan har hänt med dina tuttar nu då?" Men tanke på detta har jag bestämt mig för att berätta alltihopa, strax innan.

Usch vad jobbigt. Vilken (om du ursäktar mig) trög chef du verkar ha!.. Då är det nästan bättre att ställa frågan när man får tillfälle.
Du får se det som en komplimang :) Du blev ju säkert jättefin efter op!
Svårt det där när det snackas. Vi har bara två killar på två avdelningar, resten tjejer/kvinnor. Så mycket snack känns det som... Jag själv försöker gå min egen väg lite mer. Hoppas att de respekterar mitt beslut och inte gör det tuffare än det redan är! Har ännu inte bestämt mig hur och vad jag ska säga.. Kanske inte berättar om bröstlyftet utan bara bukplastiken. Är samtidigt trött på att man ska behöva be om ursäkt för sig och skämmas!..
Vad är det som får dig att vilja byta dina implantat, om jag får fråga? :) Tack för att du berättade om din erfarenhet.

 

 

Ja detta var ju min förra chef, hon var hemsk på alla sätt.. Min nuvarande är jättebra, och jag kommer nog berätta alltihopa. Att jag opererades pga missbildning (så får hon väl googla tubulära bröst om hon känner för det) och satte in implantat som måste bytas ut. Vill byta dem dels för att det känns bra att byta ut materialet efter så lång tid, och dels vill jag nog ha liiite större!

Usch, vad trist :( Förstår inte mig på somliga..
Men vad skönt att din nuvarande chef är bra!
Det låter som att hon kommer förstå! :) Och vilken lättnad för dig att kunna berätta.
Du skulle ju kunna ju nämna din tidigare chefs sätt att agera (att det var tufft för dig) och nämna din uppskattning för er relation - att du känner förtroende nog för att berätta om det här. Då vill hon (förhoppningsvis) vårda det! Något jag hade uppskattat som chef iaf.

Hursomhelst - o​m man har förståelse av sin chef/kollegorna så blir allt lättare och det ger nog ett bättre stöd än man tror. Vi tillbringar trots allt större delen av dygnet på våra arbeten.
Lycka till med allt! Tycker att du är grym!!
Du kan ju ta upp tråden igen när det närmar sig, om du känner för det - så följs vi åt! :)

SnowY wrote:

Jag berättade det, jag jobbar på Region i Östergötland inom slutenvård psykiatri. De flesta vet nog och är jätte glada för mig, får mycket stöttning faktiskt! Och då är jag ny på jobbet.

Åh men wow! Vad skönt med ett sådant stöd. Precis det man önskar sig!
Och det säger verkligen gott om arb.platsen och kollegorna! :)
 

nybörjaren wrote:

Tack Annapanna! :-) Jamen absolut, vi får följas åt i detta! Jag tänkte berätta för EN kollega rätt snart tror jag, skulle kännas bra att mjukstarta lite. Lycka till själv!

Åh, spännande! Håller tummarna. :) 
Du får berätta hur det gick sen!! 
Måste vara skönt att få berätta för någon, allt blir ju mer påtagligt! :D

Lysa wrote:

Hej
Jag pratar helt öppet om mina planer kring operation med mina kollegor. Har tränat intensivt ett år för att stödja upp min kropp på bästa sätt men vissa saker kan man inte göra något åt mer än operera. Tror generellt att man måste prata mer öppet om olika plastik ingrepp för att legitimera dessa som en del i samhället. Det finns alltid människor som tycker och tänker en massa saker om ingrepp på kroppen och i dessa diskussioner tycker jag alltid det är lika intressant att försöka ta reda på vad deras åsikt grundar sig i. Ekonomi? Naturlig skönhet? Rädsla? Avund? Andra människors åsikter och värderingar kring operationer får stå för dem och jag lägger tillbaka åsikterna hos dem. Vill jag ha snyggare bröst och en platt mage är det mitt val. Har vi ett vårdsystem i vårt samhället där detta är möjligt och att det ger oss tillåtelse att vara hemma så kan man utnyttja det. Anser de att det är ett överreklamerat problem och att det inte ska vara möjligt får de ge sig på regelverket där det kan förändras och inte ge sig på enskilda individer.
Min chef är införstådd i mina tankar, vad hon egentligen anser vet jag inget om, men jag upplever henne inte nedlåtande. Eller så har jag helt enkelt bestämt mig, att inte ta över hennes åsikter och värderingar utan fortsätta leva öppet i mitt val och fortsätta diskutera detta jag så måste.

Lycka till tjejer och med de operationer ni tänker/planerar göra eller har gjort! Våga vara stolta över de beslut ni tagit och all tid, kraft och energi ni lagt ner i det.
Lysa

​
Tack för väl valda ord och härligt pepp! Kan inte hålla med dig mer!! Är ett viktigt ämne att lufta och sluta skämmas över! ​Starkt och bra. Allt gott till dig! Och lycka till med dina framtida beslut över DIN kropp och för din hälsa! <3 

Ingise wrote:

Jag har berättat för några på jobbet om att jag ska göra bröstförstoring, vi har dock ny chef som börjar ordentligt nästa vecka och bara sett henne kanske 5 min totalt så hon är lyckligt ovetandes än.. Kommer nog bara säga att jag ska operera mig, har ju dock ingen op-tid än då jag ska på konsultation imorgon;-)

​Spännande! Hur gick konsultationen? Hur kändes det? :)
En fördel med att ha en ny chef kanske, antar att hon inte vill göra sig "ovän" och framstå som oförstående det första hon gör :)
​Lycka till och dela gärna dina erfarenheter!!