Ja precis. Men det kommer att gå bra! Som de andra skriver så är det inte jobbigt när man väl är där. Men jag känner ju samma som du trots att jag gjort det innan. Det är ju en kontrollförlust. Men i efterhand kommer både du och jag känna att vi gått och oroat oss för något som inte alls var något att lägga tankar och energi på egentligen :)

Jag är också jättenervös inför min op men det enda jag inte är nervös för är faktiskt narkosen. Tycker att det är en så skön känsla:) Mycket mer nervös för att resultatet inte ska bli som jag önskar och för smärta efteråt. Det kommer att gå jättebra!!

Känner precis samma. Örjan ska operera mig för tredje gången nu på tisdag. Är livrädd för narkosen och ändå har jag opererat mig 2 gånger på Proforma innan. Men det är som ni skriver tror jag, kontrollkänsla. Det är jävligt obehagligt att man bara kan försvinna. Men som en kompis sa, tänk dig att det är som att du ska gå och sova en natt. Då är man ju lika borta :) Hejja oss, det kommer gå bra! :)

Håller med er andra om att man är nervös över att ngt ska gå fel. Speciellt när man har barn och börjar överanslysera. Samtidigt som jag varit sövd två ggr tidigare pga missfall. Då tänkte jag inte alls på det.
Tror att det är operationen som styr, detta är ju egentligen inte en nödvändig operation för min hälsa utan mer för mitt eget välmående!

Jag var också väldigt orolig för narkosen. Hade aldrig varit sövd tidigare, och gick därför och oroade mig massa innan operationen. TIPS: googla inte narkos. Det gjorde nämligen jag, och blev bara mer orolig. Såhär i efterhand, förstår jag att jag gruvat mig helt i onödan. Som tur hade jag operationstid väldigt tidigt på morgonen, så allt gick väldigt snabbt när det väl var dags. Berätta för narkosläkaren hur du känner när du kommer dit, så kommer dom "guida" dig genom vad dom gör, så att du känner att du har kontroll.

Nita wrote:

Håller med er andra om att man är nervös över att ngt ska gå fel. Speciellt när man har barn och börjar överanslysera. Samtidigt som jag varit sövd två ggr tidigare pga missfall. Då tänkte jag inte alls på det.
Tror att det är operationen som styr, detta är ju egentligen inte en nödvändig operation för min hälsa utan mer för mitt eget välmående!

Tror precis som du skriver att det inte är en nödvändig op. För mig är det fortfarande kopplat till lite skam vilket gör att jag blir ännu mer nervös och ränker att mitt "själviska val" kan påverka min familj. Men sedan slår jag bort tankarna och ser fram mot ett förhoppningsvis jättebra resultat istället. :)

MeraMia wrote:

Nita skrev:

Håller med er andra om att man är nervös över att ngt ska gå fel. Speciellt när man har barn och börjar överanslysera. Samtidigt som jag varit sövd två ggr tidigare pga missfall. Då tänkte jag inte alls på det.
Tror att det är operationen som styr, detta är ju egentligen inte en nödvändig operation för min hälsa utan mer för mitt eget välmående!

Tror precis som du skriver att det inte är en nödvändig op. För mig är det fortfarande kopplat till lite skam vilket gör att jag blir ännu mer nervös och ränker att mitt "själviska val" kan påverka min familj. Men sedan slår jag bort tankarna och ser fram mot ett förhoppningsvis jättebra resultat istället. :)

Helt rätt inställning, så tänker jag också. Tror som du säger att det är kopplat till skam, vilket det absolut inte ska vara. Våra kroppar och vi bestämmer, det är ju fantastiskt att hjälp går att få och att det trots allt är en väldigt säker operation.