Hill wrote:

Max1 skrev:

.
Jag våndas lite inför att berätta för mamma, hon hoppas nog väldigt mycket på att jag ska tycka om mig själv som jag är. Hon kommer inte bli arg eller så, men kanske lite besviken.

Jag våndades också för att berätta för mina föräldrar. jag hade fått uppfattningen av att ingen av dom gillade operationer. men reaktionen från mamma var mer 'jaha, ja jag förstår dig, jag skulle också vilja göra en men jag börjar väl bli för gammal.' och pappas var mer 'jaha, var du inte nöjd med det du hade? jaja, så länge du är nöjd med dig själv så är det bra.'
Blev så paff av deras svar att jag blev helt tyst :P

Vilken lättnad att få den reaktionen! :D

larsson90 wrote:

Åh jag våndas också lite över att behöva berätta för arbetskollegor. Men jag trodde att man kunde vara sjukskriven i 5 dagar utan att ange orsak, men därefter måste man skicka in intyg och förklara varför? Eller är det OK att göra som den där kompisen gjorde, alltså lägga över en bit papper över intyget? :)

Du behöver bara lämna in sida 1 och orsaken står på sida 2 :)

Eleanor wrote:

Nyanassar skrev:

Fast att vara hemma sjuk 5 dagar efter en operation eller 5 dagar sjukskriven efter en op är ju ingen skillnad. vari består lögnen?

Jag hoppas att du inte är seriös med den frågan??
Om du ringer in och sjukanmäler dig så säger du ju att du inte kommer till jobbet för att du är sjuk (Vilket du INTE är, alltså en lögn).
Om du istället är sjukskriven så handlar det inte om att vara direkt sjuk utan snarare att av någon fysisk eller psykisk orsak så kan du inte utföra ditt jobb och är därför borta. Eftersom att orsaken står på sida 2 i sjukintyget och du bara behöver lämna in sida 1 så behöver de inte veta att det är ett plastikkirurgiskt ingrepp utan bara att en läkare har intygat att du inte kan jobba.

Jag är inte säker på att du har rätt. Vet inte säkert hur jag skulle göra själv.

Vad jag hoppas att mina föräldrar kommer att reagera så oxå. Att det inte är så stor grej alltså. Har inte en aning om vad de kommer att säga men våndas över att ta upp det. Funderar lite på att inte säga något men det känns oxå väldigt konstigt. De kommer ju troligen att se det sedan ändå.

Rouge wrote:

Ett tips! Min kompis kopierade sitt sjukintyg och satte en lapp för orsaken. Orsaken behöver inte din arbetsgivare veta. :)

SMART!! Tack för tipset!

Hill wrote:

Max1 skrev:

.
Jag våndas lite inför att berätta för mamma, hon hoppas nog väldigt mycket på att jag ska tycka om mig själv som jag är. Hon kommer inte bli arg eller så, men kanske lite besviken.

Jag våndades också för att berätta för mina föräldrar. jag hade fått uppfattningen av att ingen av dom gillade operationer. men reaktionen från mamma var mer 'jaha, ja jag förstår dig, jag skulle också vilja göra en men jag börjar väl bli för gammal.' och pappas var mer 'jaha, var du inte nöjd med det du hade? jaja, så länge du är nöjd med dig själv så är det bra.'
Blev så paff av deras svar att jag blev helt tyst :P

Max1 wrote:

Hill skrev:

Max1 skrev:

.
Jag våndas lite inför att berätta för mamma, hon hoppas nog väldigt mycket på att jag ska tycka om mig själv som jag är. Hon kommer inte bli arg eller så, men kanske lite besviken.

Jag våndades också för att berätta för mina föräldrar. jag hade fått uppfattningen av att ingen av dom gillade operationer. men reaktionen från mamma var mer 'jaha, ja jag förstår dig, jag skulle också vilja göra en men jag börjar väl bli för gammal.' och pappas var mer 'jaha, var du inte nöjd med det du hade? jaja, så länge du är nöjd med dig själv så är det bra.'
Blev så paff av deras svar att jag blev helt tyst :P

Vad skönt att de tog det så bra! Det är ju ens eget val, men man vill ju ändå känna att de som står en närmast tycker att det är ok.

Jag berättade för min mamma idag. Hon tyckte inte det var något konstigt alls utan konstaterade bara att då jag tyckt det varit besvärande halva mitt liv så var det väl bra att göra något åt det. Vad paff jag blev, men vad skönt det kändes :)

Anna80 wrote:

Max1 skrev:

Hill skrev:

Max1 skrev:

.
Jag våndas lite inför att berätta för mamma, hon hoppas nog väldigt mycket på att jag ska tycka om mig själv som jag är. Hon kommer inte bli arg eller så, men kanske lite besviken.

Jag våndades också för att berätta för mina föräldrar. jag hade fått uppfattningen av att ingen av dom gillade operationer. men reaktionen från mamma var mer 'jaha, ja jag förstår dig, jag skulle också vilja göra en men jag börjar väl bli för gammal.' och pappas var mer 'jaha, var du inte nöjd med det du hade? jaja, så länge du är nöjd med dig själv så är det bra.'
Blev så paff av deras svar att jag blev helt tyst :P

Vad skönt att de tog det så bra! Det är ju ens eget val, men man vill ju ändå känna att de som står en närmast tycker att det är ok.

Jag berättade för min mamma idag. Hon tyckte inte det var något konstigt alls utan konstaterade bara att då jag tyckt det varit besvärande halva mitt liv så var det väl bra att göra något åt det. Vad paff jag blev, men vad skönt det kändes :)

Anna80 wrote:

Max1 skrev:

Hill skrev:

Max1 skrev:

.
Jag våndas lite inför att berätta för mamma, hon hoppas nog väldigt mycket på att jag ska tycka om mig själv som jag är. Hon kommer inte bli arg eller så, men kanske lite besviken.

Jag våndades också för att berätta för mina föräldrar. jag hade fått uppfattningen av att ingen av dom gillade operationer. men reaktionen från mamma var mer 'jaha, ja jag förstår dig, jag skulle också vilja göra en men jag börjar väl bli för gammal.' och pappas var mer 'jaha, var du inte nöjd med det du hade? jaja, så länge du är nöjd med dig själv så är det bra.'
Blev så paff av deras svar att jag blev helt tyst :P

Vad skönt att de tog det så bra! Det är ju ens eget val, men man vill ju ändå känna att de som står en närmast tycker att det är ok.

Jag berättade för min mamma idag. Hon tyckte inte det var något konstigt alls utan konstaterade bara att då jag tyckt det varit besvärande halva mitt liv så var det väl bra att göra något åt det. Vad paff jag blev, men vad skönt det kändes :)

Anna80 wrote:

Max1 skrev:

Hill skrev:

Max1 skrev:

.
Jag våndas lite inför att berätta för mamma, hon hoppas nog väldigt mycket på att jag ska tycka om mig själv som jag är. Hon kommer inte bli arg eller så, men kanske lite besviken.

Jag våndades också för att berätta för mina föräldrar. jag hade fått uppfattningen av att ingen av dom gillade operationer. men reaktionen från mamma var mer 'jaha, ja jag förstår dig, jag skulle också vilja göra en men jag börjar väl bli för gammal.' och pappas var mer 'jaha, var du inte nöjd med det du hade? jaja, så länge du är nöjd med dig själv så är det bra.'
Blev så paff av deras svar att jag blev helt tyst :P

Vad skönt att de tog det så bra! Det är ju ens eget val, men man vill ju ändå känna att de som står en närmast tycker att det är ok.

Jag berättade för min mamma idag. Hon tyckte inte det var något konstigt alls utan konstaterade bara att då jag tyckt det varit besvärande halva mitt liv så var det väl bra att göra något åt det. Vad paff jag blev, men vad skönt det kändes :)

Åh vad skönt att höra :)