Raja wrote:

Aha, 250 ml. Hade du önskat mer om han fått ut mer?

Jag är ju tunn framförallt på överkroppen och har pyttesmå bröst och har alltid haft det (utom vid graviditet och amning, då har de varit nästan B-kupa). Jag är lite rädd att de ska bli för stora...? Är väl rätt ensam om det. Men när jag provade med 150 ml ris i en bikinibh så såg det stort ut i spegeln. Sedan kom jag på att det ovana är att brösten överhuvudtaget syns utanpå tröjan! Nu syns de ju knappt alls när jag är påklädd. Jag vill inte att de ska vara ivägen, jag är van att det liksom är tomt på bröstkorgen, att kunna röra mig som jag vill. Att de ska skumpa omkring...nu går jag nästan alltid utan bh och brösten märks inte. Om jag opererar kommer det att bli annorlunda, plötsligt kommer de att bli mer påtagliga.
Tänker att mer än 150 ml vill jag inte ska stanna, så 200 kanske är bra att lägga i så finns det marginal att lite kan försvinna. Samtidigt kanske 150 ml inte alls känns särskilt stort när det väl är på plats? Då kanske det är bra att sikta kring 230 ml? Men tänk om knappt något försvinner?
Jag gissar att jag har ca 100-150 ml egen vävnad.

Eftersom jag har haft större tidigare så ville jag ha så mycket som det gick men att det ändå blev bra såklart. Jag var nog en rätt "lätt" patient. Några frågor men mycket "jag litar på dig" haha. Och jag tänkte att det ändå är risk att bara 50 % stannar.

Loppan80 wrote:

På måndag är det dags! Fettransplantation på Art Clinic i Jönköping. Tagställen mage, lovehandles och flank. Så nervös och spänd. Har önskat det här så länge.
Tack för all information och alla tankar i den här tråden. Har följt den ett tag och nu äntligen tagit steget och blivit medlem i POF.

Välkommen till vårt lilla gäng! :) ska bli spännande att få följa :D

2040 wrote:

Raja skrev:

2040
Oj, vill du berätta lite mer om vad som var olämpligt med hur han uttryckte sig?
Jag har ju valt honom ifall nu jag bestämmer mig för op.
Det verkar ju lite som om kommunikation och service kommunikationsmässigt rätt ofta inte är kirurgers starka sida...

Eftersom mitt fall är mycket unikt så vill jag vara sparsam med detaljer för att inte outa mig själv (jag tror dom kanske läser här). Men jag kan berätta lite grann. Innan telefonsamtalet så hade jag skickat bilder. Under detta samtal så ställde jag några allmänna frågor om vad som är möjligt i mitt fall och helt random så säger han till mig att jag ska vara glad om jag ens kan få ett par bröst överhuvudtaget (utifrån mina fysiska förutsättningar). Jag upplevde denna kommentar, och hans sätt/tonfall att säga det på, som som olämplig och utan empati för min situation. Det finns betydligt bättre sätt att uttrycka sig på. Jag blev oerhört ledsen. Hela han upplevde jag som märklig, nervös och osäker. Jag blev väldigt obekväm. Det kunde knappast bli mer misslyckat i kommunikationen.

Jo jag vet att många kirurger inte är så bra vad gäller kommunikation, men denna upplevelse sticker verkligen ut och det finns ingen chans i världen att jag skulle låta honom operera mig pga det jag fick erfara i mitt telefonssamtal med honom. Verkligen tråkigt att det blev som det blev.

Nej vad tråkigt! Hur kan de inte tänka sig in lite bättre i patientens känslor?
Jag fick ett bra intryck av honom, men jag är mer som Raja, pratade väldigt objektivt om vad som går att göra med brösten och inga känslor, jag gillar ju dom som dom är ändå. Och han sa inget liknande det han sa till dig alls, annars hade jag nog också tagit åt mig om det varit mer "herregud vilket svårt fall". Sååå tråkigt när de inte kan inse att det kan vara så känsligt för vissa av oss. Styrkekram till dig! Hoppas du vågar gå till någon annan om du fortfarande vill göra ett ingrepp.

2040 wrote:

Mini_me1 skrev:

2040 skrev:

Raja skrev:

2040
Oj, vill du berätta lite mer om vad som var olämpligt med hur han uttryckte sig?
Jag har ju valt honom ifall nu jag bestämmer mig för op.
Det verkar ju lite som om kommunikation och service kommunikationsmässigt rätt ofta inte är kirurgers starka sida...

Eftersom mitt fall är mycket unikt så vill jag vara sparsam med detaljer för att inte outa mig själv (jag tror dom kanske läser här). Men jag kan berätta lite grann. Innan telefonsamtalet så hade jag skickat bilder. Under detta samtal så ställde jag några allmänna frågor om vad som är möjligt i mitt fall och helt random så säger han till mig att jag ska vara glad om jag ens kan få ett par bröst överhuvudtaget (utifrån mina fysiska förutsättningar). Jag upplevde denna kommentar, och hans sätt/tonfall att säga det på, som som olämplig och utan empati för min situation. Det finns betydligt bättre sätt att uttrycka sig på. Jag blev oerhört ledsen. Hela han upplevde jag som märklig, nervös och osäker. Jag blev väldigt obekväm. Det kunde knappast bli mer misslyckat i kommunikationen.

Jo jag vet att många kirurger inte är så bra vad gäller kommunikation, men denna upplevelse sticker verkligen ut och det finns ingen chans i världen att jag skulle låta honom operera mig pga det jag fick erfara i mitt telefonssamtal med honom. Verkligen tråkigt att det blev som det blev.

Nej vad tråkigt! Hur kan de inte tänka sig in lite bättre i patientens känslor?
Jag fick ett bra intryck av honom, men jag är mer som Raja, pratade väldigt objektivt om vad som går att göra med brösten och inga känslor, jag gillar ju dom som dom är ändå. Och han sa inget liknande det han sa till dig alls, annars hade jag nog också tagit åt mig om det varit mer "herregud vilket svårt fall". Sååå tråkigt när de inte kan inse att det kan vara så känsligt för vissa av oss. Styrkekram till dig! Hoppas du vågar gå till någon annan om du fortfarande vill göra ett ingrepp.

Tack så mycket för dina vänliga och tröstande ord Ja, jag håller verkligen med med dig,.

När han ringde mig (har aldrig träffat honom) så ville jag bara prata om vad han tror är möjligt att göra och för att känna av lite hur han verkade vara. Jag hade ingen lust eller ork att gå in på detaljer om sånt som hänt tidigare just då. Jag hade såklart berättat mer vid en fysisk träff om jag hade fått en bra magkänsla av honom. Men tyvärr kände jag direkt att det blev en konstig stämning, förmodligen med tanke på hur jag ser ut, jag tror han tänkte "vad i hela friden har hänt" , följt av en konstig stämning. Han var inte proffsig nog att bemöta mig på ett respektfullt och förtroendeingivande sätt. Jag har läst att han tidigare ska ha arbetat med rekonstruktiv kirurgi, men jag fick absolut inget intryck av att han verkade van inom området. En person som arbetat med rekonstruktiv kirurgi borde rimligtvis vara van och inte bli stum.

Jag letar vidare efter en annan kirurg. Jag kommer definitivt att operera mig, men jag vet inte när det blir .

Hoppas det går bra för dig. Kram.

:( så tråkigt, förstår att det inte känns bra. Hoppas verkligen att du hittar en kirurg som du känner förtroende för. Kram!