Dafne92 wrote:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Jag var jätterädd att jag skulle må dåligt och ha ångest efteråt (pga omställningen för kroppen och ”traumat”), är ångestlagd och äter medicin mot det. Men nej! Jag var så galet stolt och glad och mådde faktiskt jättebra. Åt dock inget morfin (vilket man kan få abstinenssymtom vid avslut redan efter några dagars användning).

Va skönt! Jag har lätt för att få ångestkänslor, mådde tex superdåligt efter en tatuering men nu bryr jag inte inte om den, och efter förlossning vart det hemskt. Hoppas så blir fallet med op också isf, att det går över hyffsat snabbt :( menar du att man lättare kan må dåligt om man tar morfin?

Jag förstår, jag är också lite så, ogillar förändringar och tycker det är lite läskigt. Men har tänkt på att göra mina bröst i så många år och var så jäkla rädd för narkosen, smärtan, ja allt och när det gick så bra så blev jag så himla stolt och glad över att jag vågade. Men såklart har tanken slagit mig ”men gud, har jag gjort det här!?” Men inte på ett ångestframkallande sett.

Ang morfin så kan du ju redan efter några dagars användning få lättare abstinenssymtom när du slutar med dem, däribland kan du ju få ångest/nedstämdhet. Är inte alla som får det men har läst om det här och min kirurg ”varnade” för det. <3

Tack så himla mycket för att du berätta! Känner precis så, att det är läskigt med nytt, narkosen och allt, men känns lite bättre nu när man får höra med någon det gått bra för :) okej, ska fråga min kirurg om det och försöka undvika morfin!

Absolut! <3
Allt gick verkligen över min förväntan. Hade katastroftankar om allt och trodde att jag skulle dö av narkosen och att det skulle vara obehagligt. Det var precis tvärt om, det enda jag sa när jag vaknade var hur skönt det var att sova och det var faktiskt skönt att somna in också, trodde att det skulle vara obehagligt. Kändes ingenting utan bara skönt och mysigt. Sen levde jag på ett lyckorus och fick inte fysisk ångest som man kan få av tex alkohol. Kroppen och huvudet kändes fräscht liksom, som vanligt!

<3
Det har jag hört, att det ska vara skönt med narkosen så jag hoppas de blir så för mig också! Mådde du illa efteråt? Det är jag också orolig över att göra :( berättade du får släkt/vänner/kollegor osv? Har många märkt det och frågat? :)

Dafne92 wrote:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Jag var jätterädd att jag skulle må dåligt och ha ångest efteråt (pga omställningen för kroppen och ”traumat”), är ångestlagd och äter medicin mot det. Men nej! Jag var så galet stolt och glad och mådde faktiskt jättebra. Åt dock inget morfin (vilket man kan få abstinenssymtom vid avslut redan efter några dagars användning).

Va skönt! Jag har lätt för att få ångestkänslor, mådde tex superdåligt efter en tatuering men nu bryr jag inte inte om den, och efter förlossning vart det hemskt. Hoppas så blir fallet med op också isf, att det går över hyffsat snabbt :( menar du att man lättare kan må dåligt om man tar morfin?

Jag förstår, jag är också lite så, ogillar förändringar och tycker det är lite läskigt. Men har tänkt på att göra mina bröst i så många år och var så jäkla rädd för narkosen, smärtan, ja allt och när det gick så bra så blev jag så himla stolt och glad över att jag vågade. Men såklart har tanken slagit mig ”men gud, har jag gjort det här!?” Men inte på ett ångestframkallande sett.

Ang morfin så kan du ju redan efter några dagars användning få lättare abstinenssymtom när du slutar med dem, däribland kan du ju få ångest/nedstämdhet. Är inte alla som får det men har läst om det här och min kirurg ”varnade” för det. <3

Tack så himla mycket för att du berätta! Känner precis så, att det är läskigt med nytt, narkosen och allt, men känns lite bättre nu när man får höra med någon det gått bra för :) okej, ska fråga min kirurg om det och försöka undvika morfin!

Absolut! <3
Allt gick verkligen över min förväntan. Hade katastroftankar om allt och trodde att jag skulle dö av narkosen och att det skulle vara obehagligt. Det var precis tvärt om, det enda jag sa när jag vaknade var hur skönt det var att sova och det var faktiskt skönt att somna in också, trodde att det skulle vara obehagligt. Kändes ingenting utan bara skönt och mysigt. Sen levde jag på ett lyckorus och fick inte fysisk ångest som man kan få av tex alkohol. Kroppen och huvudet kändes fräscht liksom, som vanligt!

<3
Det har jag hört, att det ska vara skönt med narkosen så jag hoppas de blir så för mig också! Mådde du illa efteråt? Det är jag också orolig över att göra :( berättade du får släkt/vänner/kollegor osv? Har många märkt det och frågat? :)

Jag var väldigt groggy när jag vaknade (kunde inte fokusera blicken) och är väldigt rädd för att kräkas så jag trodde att jag mådde lite illa (kan dock varit hunger) så fick en spruta, men sen efter den så åt jag ju mat och kände inte det minsta illamående! Det jobbigaste var att morfinet gav mig hjärtklappning (låg upp mot 140-150 i puls). Helt ofarligt! Annars kände jag inte av något alls.
Jag studerar och är på studieuppehåll så har inte träffat så många från klassen (spec nu iom corona). Min familj vet och mina typ 4 närmsta vänner. Annars har ingen märkt något (men har haft på mig tjocktröjor mest).
Var väldigt nojig över att någon skulle märka innan, men nu i efterhand ångrar jag lite att jag tänkte så - annars kanske jag hade vågat känna efter på större storlekar osv. Nu skulle jag faktiskt inte bry mig om någon märkte. Jag gör ju det här för bara MIN skull! <3

Aha va skönt att man kan få något mot illamående! Att behöva kräkas är hemskt :( oj va obehagligt med pulsen :o har du fått "bra" reaktioner av dom som vet? :) ja jag tänker också att jag gör det för min skull och inte för någon annans, några få vet som min mamma, syster och kompis, men känner nog att jag vill landa i beslutet själv om storlek osv, så har hållt det mesta för mig själv än så länge:)

Dafne92 wrote:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Hejhopp97 skrev:

Dafne92 skrev:

Jag var jätterädd att jag skulle må dåligt och ha ångest efteråt (pga omställningen för kroppen och ”traumat”), är ångestlagd och äter medicin mot det. Men nej! Jag var så galet stolt och glad och mådde faktiskt jättebra. Åt dock inget morfin (vilket man kan få abstinenssymtom vid avslut redan efter några dagars användning).

Va skönt! Jag har lätt för att få ångestkänslor, mådde tex superdåligt efter en tatuering men nu bryr jag inte inte om den, och efter förlossning vart det hemskt. Hoppas så blir fallet med op också isf, att det går över hyffsat snabbt :( menar du att man lättare kan må dåligt om man tar morfin?

Jag förstår, jag är också lite så, ogillar förändringar och tycker det är lite läskigt. Men har tänkt på att göra mina bröst i så många år och var så jäkla rädd för narkosen, smärtan, ja allt och när det gick så bra så blev jag så himla stolt och glad över att jag vågade. Men såklart har tanken slagit mig ”men gud, har jag gjort det här!?” Men inte på ett ångestframkallande sett.

Ang morfin så kan du ju redan efter några dagars användning få lättare abstinenssymtom när du slutar med dem, däribland kan du ju få ångest/nedstämdhet. Är inte alla som får det men har läst om det här och min kirurg ”varnade” för det. <3

Tack så himla mycket för att du berätta! Känner precis så, att det är läskigt med nytt, narkosen och allt, men känns lite bättre nu när man får höra med någon det gått bra för :) okej, ska fråga min kirurg om det och försöka undvika morfin!

Absolut! <3
Allt gick verkligen över min förväntan. Hade katastroftankar om allt och trodde att jag skulle dö av narkosen och att det skulle vara obehagligt. Det var precis tvärt om, det enda jag sa när jag vaknade var hur skönt det var att sova och det var faktiskt skönt att somna in också, trodde att det skulle vara obehagligt. Kändes ingenting utan bara skönt och mysigt. Sen levde jag på ett lyckorus och fick inte fysisk ångest som man kan få av tex alkohol. Kroppen och huvudet kändes fräscht liksom, som vanligt!

<3
Det har jag hört, att det ska vara skönt med narkosen så jag hoppas de blir så för mig också! Mådde du illa efteråt? Det är jag också orolig över att göra :( berättade du får släkt/vänner/kollegor osv? Har många märkt det och frågat? :)

Jag var väldigt groggy när jag vaknade (kunde inte fokusera blicken) och är väldigt rädd för att kräkas så jag trodde att jag mådde lite illa (kan dock varit hunger) så fick en spruta, men sen efter den så åt jag ju mat och kände inte det minsta illamående! Det jobbigaste var att morfinet gav mig hjärtklappning (låg upp mot 140-150 i puls). Helt ofarligt! Annars kände jag inte av något alls.
Jag studerar och är på studieuppehåll så har inte träffat så många från klassen (spec nu iom corona). Min familj vet och mina typ 4 närmsta vänner. Annars har ingen märkt något (men har haft på mig tjocktröjor mest).
Var väldigt nojig över att någon skulle märka innan, men nu i efterhand ångrar jag lite att jag tänkte så - annars kanske jag hade vågat känna efter på större storlekar osv. Nu skulle jag faktiskt inte bry mig om någon märkte. Jag gör ju det här för bara MIN skull! <3

Aha va skönt att man kan få något mot illamående! Att behöva kräkas är hemskt :( oj va obehagligt med pulsen :o har du fått "bra" reaktioner av dom som vet? :) ja jag tänker också att jag gör det för min skull och inte för någon annans, några få vet som min mamma, syster och kompis, men känner nog att jag vill landa i beslutet själv om storlek osv, så har hållt det mesta för mig själv än så länge:)

Ja, men jag har också väldigt lätt till hög puls så kan vara därför :) gick över sen!
Jag har bara fått bra reaktioner faktiskt! Var nervös över att berätta för tex mina svärföräldrar men alla tog det väldigt bra. Hur var det för dig?
Låter klokt, man ska ju bara berätta om man vill och för dom man vill!

Skönt!
Dom som vet att jag planerat att göra det här väl inte direkt haft någon speciell reaktion, min mamma tycker det är onödigt då hon själv aldrig tänkt på sånt men hon stöttar såklart :)
Ja tänker lite så också, vet ju att många inte tycker om plastikoperationer, ink jag själv för ett tag sedan, men man kan ju ändra sig och sen har ju ingen annan med det att göra egentligen:)

Mallan1 wrote:

Jag har fortfarande lite ångest mellanåt men månad 1-2 va väl värst för mig, så fort jag återgick till jobbet började det. Innan dess mådde jag ok kanske för jag hade full kontroll hemma men inte när jag väl skulle börja leva normalt igen. Så det blev mycket nojja, oro, rädsla osv vilket ledde till ångest som än är kvar även om det nu gått snart 3 månader. Men det blir bättre och det går över för alla och är värt det sen! Kan jag intyga redan ❤️

Är du nöjd med ditt resultat än så länge, så det känns bra? Tänker annars om ångesten beror på det eller tex vad folk ska tycka osv? Du får gärna utveckla om du kan, ångest har ju inte alltid självklara orsaker tyvärr:( Skönt att höra att det börja lätta för dig! Det är ju ändå en stor förändring så man förstår verkligen att det är något man kan må dåligt över även om man vill göra det och är nöjd med sitt beslut <3

M78 wrote:

Tack snälla :>
Idag har det gått 6 veckor sen min op. Och jag tycker att dem är alldeles för stora känns som två stora bomber, alla säger till mig att ta det lugnt det blir bra, men jag vet inte riktgt hur jag ska vänja mig med dessa, mår inte alls bra över min op, skulle ha tänkte efter lite mer angående storlek men lyssna på min kirurg väldigt mycket och trodde att han förstod hur jag ville ha det men det gjorde han tyvärr inte
Ha en fin påsk
Kram kram

Usch vad jobbigt att du känner så.. Jag hoppas för din skull att dom ändrar sig och blir mer naturliga för dig, 6 veckor är ju ändå inte så länge med tanke på att det tar många månader innan som är färdiga. Om du inte har möjlighet och vill byta implantat, för du ska ju inte må dåligt <3 Du kanske kan prata med kirurgen och fråga hur dom kommer att ändras? Det hade varit kul om du la upp någon bild på dom, det kanske hjälper dig då andra säkert kommer se att dom är fina?
Hoppas du får en fin påsk trots allt, kram <3