Bun11 wrote:

Jag tror detta handlar mycket om hur medveten man är om sin kropp samt hur mycket man bryr sig om det här. Dvs, vissa är övermedvetna om sin kropp och känner in saker på en djupare nivå medan andra bara mer "är". För de som är väldigt medvetna om sin fysiska kropp kan känslan av implantaten störa en (jag var en av dessa). För de människor som bara "är" blir inte implantaten påtagliga på samma sätt.

Samma gäller människor som är måna om att verkligen få känna sig fria och ohindrade - de kan känna sig hämmade och störa sig på implantaten. Andra människor bryr sig helt enkelt inte om detta och implantaten blir alltså inte ett problem.

Tror det kokar ner till vad man har för mental inställning, känslor, tankar och behov, snarare än rent tekniska aspekter; hur stora implantat man har, vilken placering eller hur kirurgen utförde ingreppet etc.

Det sista stycket kan jag hålla med om, men jag tror absolut att folk som är ”väldigt medvetna” och tycker att det är viktigt att vara ”fria” även kan vara nöjda med sina implantat.

Jag vet inte om du är medveten om det, men du målar på väldigt dåliga attribut på dem som är nöjda med sina implantat och väljer att leva med dem. Som att de ”inte bryr sig” och ”bara är”, och inte känner av på ”ett djupare plan”.

Nu förstår jag att du inte trivdes och att du är väldigt glad att du tog ut dina implantat, men man måste ju förstå att känslan är olika för alla.

Jag undrar ju över hur männen tycker dem känns? Implantaten,? Är brösten mjuka eller konstigt hårda? Märker männen el tycker dem känns konsiga? Att de känns typ ej riktiga,,?

Jag känner samma sak 8 månader senare med ena. Det liksom... flyttar på sig när man lutar sig fram, och när man sen ställer sig upp så glider det tillbaka. Mycket märklig känsla. Det känns också konstigt när jag ligger ner och de glider utåt sidorna haha. Men annars är det ju nu som en del av kroppen!
Kan säga att jag har väldigt mjuka egna bröst, inte superfasta som vissa som har den turen ;), så man känner väldigt tydligt de olika ’konsistenserna’ om man kan säga så.

BUN 11: Jag håller inte med i det du skriver. Jag lider av en sjukdom i livmodern och hatar att behöva ha spiral, känns sjukt obehagligt att ha något där inne. Men jag måste ju tyvärr... du menar att jag som du beskriver är "medveten" och känslig av främmande föremål.
MEN.. Mina implantat är redan mina egna bröst. Tycker inte de är i vägen, eller inte passar in i min kropp. Nu har jag fött två barn och redan haft ungefär så här stora bröst när jag ammande. Förmodligen därför det gick så fort för mig att få känslan att de är mina. Skinnpåsarna har bara väntat på sin fyllning. Man ska nog akta sig från att påpeka hur personer är eller känner...

Som svar på lite frågor, mina implantat känns ju ganska mjuka (9v) och rör sig inte så mycket inuti som första tiden, när de inte hittat ner i sina fickor. Är sjukt nöjd med hur de känns som äkta bröst. Man kan varken se på dom eller känna att de är fake liksom, vilket va min önskan.

Knasen wrote:

Jag undrar ju över hur männen tycker dem känns? Implantaten,? Är brösten mjuka eller konstigt hårda? Märker männen el tycker dem känns konsiga? Att de känns typ ej riktiga,,?

Jag vet inte med männen. Men jag tycker mina implantat känns mjukare än mina naturliga bröst. Har väldigt lite fettvävdan (bmi 17) så de var mest körtelknöliga, nu är de jämnt mjuka. Trots liten fettvävnad kan jag inte heller känna vad som är implantat och inte. Så jag är väldigt nöjd över själva känslan.

Hannaan wrote:

Bun11 skrev:

Jag tror detta handlar mycket om hur medveten man är om sin kropp samt hur mycket man bryr sig om det här. Dvs, vissa är övermedvetna om sin kropp och känner in saker på en djupare nivå medan andra bara mer "är". För de som är väldigt medvetna om sin fysiska kropp kan känslan av implantaten störa en (jag var en av dessa). För de människor som bara "är" blir inte implantaten påtagliga på samma sätt.

Samma gäller människor som är måna om att verkligen få känna sig fria och ohindrade - de kan känna sig hämmade och störa sig på implantaten. Andra människor bryr sig helt enkelt inte om detta och implantaten blir alltså inte ett problem.

Tror det kokar ner till vad man har för mental inställning, känslor, tankar och behov, snarare än rent tekniska aspekter; hur stora implantat man har, vilken placering eller hur kirurgen utförde ingreppet etc.

Det sista stycket kan jag hålla med om, men jag tror absolut att folk som är ”väldigt medvetna” och tycker att det är viktigt att vara ”fria” även kan vara nöjda med sina implantat.

Jag vet inte om du är medveten om det, men du målar på väldigt dåliga attribut på dem som är nöjda med sina implantat och väljer att leva med dem. Som att de ”inte bryr sig” och ”bara är”, och inte känner av på ”ett djupare plan”.

Nu förstår jag att du inte trivdes och att du är väldigt glad att du tog ut dina implantat, men man måste ju förstå att känslan är olika för alla.

Kudos till dig Haannan, mycket bra skrivet!
Jag ville ge ett svar på denna kommentar då jag kände att den uttrycktes förutfattad, men märkte när jag läste vidare att du redan samlat mina tankar i ditt inlägg. Tack!

Jag tycker faktiskt Bun beskrev det på ett väldigt fint och ödmjukt sätt. Hon beskrev ju hur hon ”tror ” det kan kännas, inte hur det ”är”. Utefter egna erfarenheter liksom.
Själv kan jag vackla mellan känslor om att det är skitläskigt att ha två silikonbollar inuti min kropp, till att inte tänka på det alls. Jag har haft mina implantat väldigt länge o brösten känns som mina egna. Jag har väldigt lite egen vävnad o kan inte alls känna vilket som är eget o vilket som är implantatet. De är supermjuka o enda gången jag tänker på att de är fake är vid vissa träningsrörelser. Jag ska byta mina implantat snart och är emellanåt livrädd över att de nya ska kännas annorlunda!
Jag minns känslan när jag fick BO, då förd ju implantaten runt i för stora fickor, och DET gjorde verkligen att brösten inte kändes som mina! Så såna grejer kan nog oxå avgöra hur man upplever sina inplantat faktiskt.
Efter jag korrigerade dem, så har jag levt på i 10 år med mina implantat och inte tänkt nämnvärt på dem alls!
Men nu när det är dags igen, för omoperation, så känner jag in och tänker på bröst mycket mer igen.

Hannaan wrote:

Bun11 skrev:

Jag tror detta handlar mycket om hur medveten man är om sin kropp samt hur mycket man bryr sig om det här. Dvs, vissa är övermedvetna om sin kropp och känner in saker på en djupare nivå medan andra bara mer "är". För de som är väldigt medvetna om sin fysiska kropp kan känslan av implantaten störa en (jag var en av dessa). För de människor som bara "är" blir inte implantaten påtagliga på samma sätt.

Samma gäller människor som är måna om att verkligen få känna sig fria och ohindrade - de kan känna sig hämmade och störa sig på implantaten. Andra människor bryr sig helt enkelt inte om detta och implantaten blir alltså inte ett problem.

Tror det kokar ner till vad man har för mental inställning, känslor, tankar och behov, snarare än rent tekniska aspekter; hur stora implantat man har, vilken placering eller hur kirurgen utförde ingreppet etc.

Det sista stycket kan jag hålla med om, men jag tror absolut att folk som är ”väldigt medvetna” och tycker att det är viktigt att vara ”fria” även kan vara nöjda med sina implantat.

Jag vet inte om du är medveten om det, men du målar på väldigt dåliga attribut på dem som är nöjda med sina implantat och väljer att leva med dem. Som att de ”inte bryr sig” och ”bara är”, och inte känner av på ”ett djupare plan”.

Nu förstår jag att du inte trivdes och att du är väldigt glad att du tog ut dina implantat, men man måste ju förstå att känslan är olika för alla.

Jag ville absolut inte måla upp det ena eller andra som dåligt eller bra, det var därför jag använde citationstecken kring vissa ord och uttryck samt använde ordet "tror". Det var väldigt svårt att formulera vad jag ville förklara eftersom detta ju är högst komplexa och delvis filosofiska tankar, jag gjorde mitt bästa men om det uppfattades som negativt så är jag ledsen. Detta är mina tankar och känslor, det trodde jag var uppenbart då det jag beskrev är högst abstrakt, och jag har kommit fram till dem efter många års övervägande, många år med implantat.

Det finns de som känner samma som jag och som kan relatera till det jag skriver, du är uppenbarligen inte en av dem.

Jag är lite på samma spår som @bun11 och tror att man kan va mer eller mindre medveten. Men på att plan påverkar det alla likvärdigt lika mycket att ha inplantat.

Jag opererade mig för ca 1år sedan och det känns fortfarande som att musklerna är ömma osv..
jag känner dem när jag springer, böjer mig fram, lyfter eller går utan bh en hel dag! Sover fortfarande med bh på natten för att undvika att fickorna töjer sig och för mig kan det va lite frustrerande.

Har sagt ett tips tidigare i en tråd men kan rekommendera att inte ta för stor storlek om man är rädd för att bli för mentalt påverkade av sin operation!
Sen går det hand i hand med viljan att ha större bröst. Är man fast besluten att ha stora eller fylligare bröst så kommer det att väga upp för ev. Tvivel... men är du en person som hela tiden väger för och nackdelar och är rädd för komplikationer så ta så naturligt som möjligt !

Bun11: fattar vad du menar.

Jag är extremt medveten och för mig har det varit en kamp att vänja sig vid implantaten. Tagit mig nästan ett år. Skulle aldrig i mitt liv vilja leva om det året för det är extremt psykiskt påfrestande att inte kunna gör allt fritt fram. Tillslut bestämde jag mig bara för att jag hade 2 val

- om jag ska ha kvar implantaten, då får jag se till att göra det till en del av min kropp och leva fullt ut utan begränsningar.

- om jag inte klarar av det, så kan jag lika gärna ta ut dem.

Bestämde mig för att det finns inget mittemellan för livet är allafelless för kort för att inte göra vad man vill bara för man opererat sig, och då menar jag exakt vad man vill precis som innan op.

Det är dock inte så svartvitt att man ”bara” kan bestämma sig för att det ska bli en del av ens kropp men jag tror att man kan påverka mycket genom att leva fullt ut för med begränsningar så blir ju implantaten automatiskt ett konstant medvetande i kroppen.