Du är långt ifrån ensam! Jag har läst om en tjej som t o m vänt på vägen till kliniken, och så vänt igen och gått dit, allt p g a nervositet - men hon var glad sen att hon genomförde det.
Först av allt, ge dig lite tid, stressa dig inte mer än nödvändigt! De bästa besluten tas sällan i stress och ångest. Det är klart att det plötsligt blir väldigt påtagligt alltihop, det som mest liknat en dröm blir verklighet! Så det kommer liksom över en med förnyad kraft, fast man torr man är beredd. Ungefär som när folk medvetet försöker skaffa barn under en lång tid och plötsligt får positivt besked på stickan. Panik!!
Smält det en liten tid - ingen ska göra nåt imorgon liksom, du har flera veckor på sig att backa OM det skulle kännas så. Du måste inte veta NU.
Sen, när du tillåter dig själv att INTE veta vad du vill än, känn i lugn och ro igenom vad det är som skrämmer dig. Skriv ev ner det om det hjälper. Försök inte genast ta ett beslut eller bestämma dig för varåt det lutar. Det behöver ju inte vara så att en operation är det bästa för dig. Men gå igenom noga även vad det är som du har längtat efter så länge, som fått dig att ta alla steg mot en operation.
Kika på bilder, läs allt de andra tjejerna har skrivit och skaffa dig en realistisk och tydlig bild av vad det är du har framför dig, om du väljer att gå vidare. Hur du har det idag vet du nog bara alltför väl, men utgå ifrån det och fundera dig igenom tio år till, med ev kroppsliga besvär av dina bröst, relationer, graviditet etc. Du har levt med dem i några år. Orkar du sextio till? Eller tio och ev åtgärda senare om det känns bättre då? Eller göra det nu medan du har hela framtiden för dig??
Det är bara du som vet vilket svar som är rätt för dig.
Styrkekramar!!
—
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF. Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Som Marina skrev (mer eller mindre) slappna av, ta det lugnt, känna efter vad det är som skrämmer dig.
Jag ångrade mig lite på dagen. Tyvärr visades det misslyckade plastikoperationer på Rachel Ray medan jag väntade på att bli opererad....
Jag kände verkligen efter, ville jag göra detta?
Svaret var ja.
Tills jag kom in på operationssalen.
Jag blev kissnödig, fick dödsångest, tänkte att jag kanske ska vara tacksam för mina jättebröst, osv.
SEN vaknade jag upp och det var klart.
Jag hade inte ont (det gör tydligen ondare att tillsätta än att ta bort), jag tittade ned och kände en sån stor lättnad!!!!!
Idag ångrar jag bara att jag inte gjorde det tidigare!
OCH idag provade jag bikini och, jisses, jag fällde en tår, jag kunde ha fina blygellösa små trekanter och bandåer.
DET trodde jag aldrig!
Tack för mycket tänkvärda ord Marina, uppskattar det verkligen. Det känns lite bättre nu, blev bara så verkligt precis när jag fått en tid.
Usch det är en av sakerna jag är jätte rädd för, att få värsta panikångesten när det väl är dags att sövas. Men de hjälper ju en såklart och lugnar väl en men det känns ändå läskigt.
Jag får tänka som så att det kan bara bli bättre än vad det är just nu. En månad och 4 dagar kvar då..
—
21 år, 0 barn, 162cm 64kg
Strl idag: 75 F/G (850ml 32cm häng från halsgrop till bröstvårtan)
Konsultationsmöte 15/4-2010, godkänd av landstinget
Möte med kirurg 25/5-2010
Läs operationsberättelser från andra tjejer, förbered dig mentalt på hur det kommer att vara så det mesta känns välbekant när det händer dig.
Då blir det inte så läskigt. De flesta tycker efteråt att det varit en baggis att bli sövda, faktiskt.
—
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF. Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Är inte så rädd för att bli sövd då jag blivit det en gång förut, mest hur jag kommer reagera efter operationen. Sen nojar jag såklart över att vakna upp mitt under operationen, men de gör nog de flesta hehe.
Undrar vad ni tycker om detta.. När jag var på mötet med kirurgen frågade jag vad som hände om det blev några fel efter OP, om det var något de betalade om de behövdes korrigeras eller om jag fick betala det själv. Svaret jag fick var bara att det händer väldigt sällan att det blir sådana komplikationer. Jag fick alltså inget klart Ja eller Nej. Jag tänkte inte på att fråga igen just då för han snackade om så mycket annat som lät viktigt att komma ihåg. Men jag har oroat mig lite över detta.. fanns det en anledning till att han inte svarade med ett klart ja eller nej liksom. Jag har pratat om detta med en sköterska och fått svar efteråt. Vad jag undrar är om ni hade känt oro över kirurgen på något sätt? Eller är det något ni inte hade tänkt på ens?'
Blir en massa småfrågor om saker jag funderar över nu, hoppas jag inte är tjatig
—
21 år, 0 barn, 162cm 64kg
Strl idag: 75 F/G (850ml 32cm häng från halsgrop till bröstvårtan)
Konsultationsmöte 15/4-2010, godkänd av landstinget
Möte med kirurg 25/5-2010
Hmm... i och med att det är landstinget, har ju kirurgen inget egenintresse av att neka dig en ev korrigering. Det går ju på skattebetalarna, så att säga, inte på hans klinik... om de nu inte har en viss budget att leva upp till på x patienter, men det tror jag hur som helst väger mindre tungt, om du faktiskt får en komplikation.
Å andra sidan skulle jag efter det svaret (och kanske även utan det) misstänka att man som patient möjligen förväntas acceptera ett mindre perfekt resultat än hos en privat plastikkirurg, då man ju inte antas operera sig av skönhetskäl utan av rent praktiska. BLEV brösten mindre utan infektion el dyl, kanske man inte får korrigering av lite ojämnstora vårtgårdar, liksom.
Men nu är ju jag inte alls nån landstingsexpert, så andra med erfarenhet får gärna kommentera!! Hur som helst känns misstanken befogad och du kanske vill stämma av det.
För nog kunde han väl ha svarat dig ordentligt åtminstone, tycker jag... Kan du maila honom..?
—
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF. Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Ja den risken finns ju när det är genom landstinget, som du säger. Nej jag har inte fått någon mail eller nummer till kirurgen, bara till kliniken. Har ringt ett par gånger och haft frågor då de gett mig ett nummer till kliniken i ett annat län men då har hen inte varit där just då heller. Och eftersom att jag inte lyckats hitta en ända på nätet som varit hos denna kirurg har jag inte kunnat läsa om andras erfarenheter. Allt har känts lite oseriöst tycker jag, från deras sida. Men jag fick prata med en sköterska som berättade att den här kirurgen är jätte duktig och sympatisk och har jättelång erfarenhet av bröstförminskning. Kändes skönt, fast å andra sidan skulle dom ju aldrig säga motsatsen heller, hehe.
Jag får se hur de känns på operationsdagen när det ska ritas och fotas och pratas lite om resultatet. Ska nog ta upp de här frågorna då, sen hoppas jag bara att jag har mod nog att lämna om det inte känns rätt. Då menar jag om det är något som känns extremt obehagligt och fel, att vi inte alls är överens om någonting.
—
21 år, 0 barn, 162cm 64kg
Strl idag: 75 F/G (850ml 32cm häng från halsgrop till bröstvårtan)
Konsultationsmöte 15/4-2010, godkänd av landstinget
Möte med kirurg 25/5-2010
Du är långt ifrån ensam! Jag har läst om en tjej som t o m vänt på vägen till kliniken, och så vänt igen och gått dit, allt p g a nervositet - men hon var glad sen att hon genomförde det.
Först av allt, ge dig lite tid, stressa dig inte mer än nödvändigt! De bästa besluten tas sällan i stress och ångest. Det är klart att det plötsligt blir väldigt påtagligt alltihop, det som mest liknat en dröm blir verklighet! Så det kommer liksom över en med förnyad kraft, fast man torr man är beredd. Ungefär som när folk medvetet försöker skaffa barn under en lång tid och plötsligt får positivt besked på stickan. Panik!!
Smält det en liten tid - ingen ska göra nåt imorgon liksom, du har flera veckor på sig att backa OM det skulle kännas så. Du måste inte veta NU.
Sen, när du tillåter dig själv att INTE veta vad du vill än, känn i lugn och ro igenom vad det är som skrämmer dig. Skriv ev ner det om det hjälper. Försök inte genast ta ett beslut eller bestämma dig för varåt det lutar. Det behöver ju inte vara så att en operation är det bästa för dig. Men gå igenom noga även vad det är som du har längtat efter så länge, som fått dig att ta alla steg mot en operation.
Kika på bilder, läs allt de andra tjejerna har skrivit och skaffa dig en realistisk och tydlig bild av vad det är du har framför dig, om du väljer att gå vidare. Hur du har det idag vet du nog bara alltför väl, men utgå ifrån det och fundera dig igenom tio år till, med ev kroppsliga besvär av dina bröst, relationer, graviditet etc. Du har levt med dem i några år. Orkar du sextio till? Eller tio och ev åtgärda senare om det känns bättre då? Eller göra det nu medan du har hela framtiden för dig??
Det är bara du som vet vilket svar som är rätt för dig.
Styrkekramar!!
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Som Marina skrev (mer eller mindre) slappna av, ta det lugnt, känna efter vad det är som skrämmer dig.
Jag ångrade mig lite på dagen. Tyvärr visades det misslyckade plastikoperationer på Rachel Ray medan jag väntade på att bli opererad....
Jag kände verkligen efter, ville jag göra detta?
Svaret var ja.
Tills jag kom in på operationssalen.
Jag blev kissnödig, fick dödsångest, tänkte att jag kanske ska vara tacksam för mina jättebröst, osv.
SEN vaknade jag upp och det var klart.
Jag hade inte ont (det gör tydligen ondare att tillsätta än att ta bort), jag tittade ned och kände en sån stor lättnad!!!!!
Idag ångrar jag bara att jag inte gjorde det tidigare!
OCH idag provade jag bikini och, jisses, jag fällde en tår, jag kunde ha fina blygellösa små trekanter och bandåer.
DET trodde jag aldrig!
Lycka till och följ ditt hjärta!
Tack för mycket tänkvärda ord Marina, uppskattar det verkligen. Det känns lite bättre nu, blev bara så verkligt precis när jag fått en tid.
Usch det är en av sakerna jag är jätte rädd för, att få värsta panikångesten när det väl är dags att sövas. Men de hjälper ju en såklart och lugnar väl en men det känns ändå läskigt.
Jag får tänka som så att det kan bara bli bättre än vad det är just nu. En månad och 4 dagar kvar då..
Det kommer att gå bra ska du se.
Läs operationsberättelser från andra tjejer, förbered dig mentalt på hur det kommer att vara så det mesta känns välbekant när det händer dig.
Då blir det inte så läskigt. De flesta tycker efteråt att det varit en baggis att bli sövda, faktiskt.
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Läser på för fullt :)
Är inte så rädd för att bli sövd då jag blivit det en gång förut, mest hur jag kommer reagera efter operationen. Sen nojar jag såklart över att vakna upp mitt under operationen, men de gör nog de flesta hehe.
Undrar vad ni tycker om detta.. När jag var på mötet med kirurgen frågade jag vad som hände om det blev några fel efter OP, om det var något de betalade om de behövdes korrigeras eller om jag fick betala det själv. Svaret jag fick var bara att det händer väldigt sällan att det blir sådana komplikationer. Jag fick alltså inget klart Ja eller Nej. Jag tänkte inte på att fråga igen just då för han snackade om så mycket annat som lät viktigt att komma ihåg. Men jag har oroat mig lite över detta.. fanns det en anledning till att han inte svarade med ett klart ja eller nej liksom. Jag har pratat om detta med en sköterska och fått svar efteråt. Vad jag undrar är om ni hade känt oro över kirurgen på något sätt? Eller är det något ni inte hade tänkt på ens?'
Blir en massa småfrågor om saker jag funderar över nu, hoppas jag inte är tjatig
Hmm... i och med att det är landstinget, har ju kirurgen inget egenintresse av att neka dig en ev korrigering. Det går ju på skattebetalarna, så att säga, inte på hans klinik... om de nu inte har en viss budget att leva upp till på x patienter, men det tror jag hur som helst väger mindre tungt, om du faktiskt får en komplikation.
Å andra sidan skulle jag efter det svaret (och kanske även utan det) misstänka att man som patient möjligen förväntas acceptera ett mindre perfekt resultat än hos en privat plastikkirurg, då man ju inte antas operera sig av skönhetskäl utan av rent praktiska. BLEV brösten mindre utan infektion el dyl, kanske man inte får korrigering av lite ojämnstora vårtgårdar, liksom.
Men nu är ju jag inte alls nån landstingsexpert, så andra med erfarenhet får gärna kommentera!! Hur som helst känns misstanken befogad och du kanske vill stämma av det.
För nog kunde han väl ha svarat dig ordentligt åtminstone, tycker jag... Kan du maila honom..?
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Ja den risken finns ju när det är genom landstinget, som du säger. Nej jag har inte fått någon mail eller nummer till kirurgen, bara till kliniken. Har ringt ett par gånger och haft frågor då de gett mig ett nummer till kliniken i ett annat län men då har hen inte varit där just då heller. Och eftersom att jag inte lyckats hitta en ända på nätet som varit hos denna kirurg har jag inte kunnat läsa om andras erfarenheter. Allt har känts lite oseriöst tycker jag, från deras sida. Men jag fick prata med en sköterska som berättade att den här kirurgen är jätte duktig och sympatisk och har jättelång erfarenhet av bröstförminskning. Kändes skönt, fast å andra sidan skulle dom ju aldrig säga motsatsen heller, hehe.
Jag får se hur de känns på operationsdagen när det ska ritas och fotas och pratas lite om resultatet. Ska nog ta upp de här frågorna då, sen hoppas jag bara att jag har mod nog att lämna om det inte känns rätt. Då menar jag om det är något som känns extremt obehagligt och fel, att vi inte alls är överens om någonting.