Bröstförstoringar handlar inte om argument. Du kommer ju aldrig kunna vinna den diskussionen med någon som är emot plastikkirurgi.

Det handlar mer om en känsla och en vilja. Det är i slutändan ditt liv, din kropp, ditt val.

Jag har därför valt att inte dela min bröstförstoring med mina vänner och anhöriga. Jag vill inte ha argumenten emot, jag vill inte förklara mig, jag vill inte försvara mitt val, vill inte motivera det, vill inte visa upp brösten (som så många tror är en anledning till bröstförstoring).

Det handlar helt enkelt om att jag skall trivas i min kropp och det är för mig en privat angelägenhet. Så jag har inget sagt och därför sluppit ta fajten. Så mitt råd (nu har du ju redan berättat) är att säga, Det är min kropp, mitt liv, mitt val. Jag gör det här för att det är vad jag vill. Du behöver inte tycka om det, du behöver inte godkänna det. Bara acceptera det.

Och sedan lämna diskussionen, för du kommer inte kunna vinna den här diskussionen i allafall.

Jag har berättat för mina nära vänner o det har inte blivit en enda diskussion om det. Det enda dem har frågat är varför o hur jag ska göra, typ nyfikna frågor. Blir det någon sorts diskussion så berättar jag allt så dem förstår.

Blir det en diskussion som spårar ur så okej, ni tycker inte om det men för fan ska man börja leva efter vad andra tycker??? Om jag så gärna vill springa naken på stureplan så gör jag de!! Okej jag överdrev där lite men ni förstår hoppas jag. Många har ju frågat Kija från BB varför hon va mest naken i huset o sagt att det inte är bra o bla bla bla men VA? naken? jag kan inte säga att man är naken om man har trosor o ett linne? Mer bar om underkroppen :) Eller vid andra tillfällen lättklädd! Tycker att många lever efter vad andra säger o lever o inte efter vad dem själva vill men tror det handlar mycket om vad man får o inte får göra. Vi har ju alla olika ideér på massa saker men så är det någon j**** lag som finns att man inte får göra så, vafan regler är till för att brytas (vissa) utnyttja det ;) 

Måste erkänna att jag spårade lite här men jag mår genast bättre när jag får yttra mig :D haha

Shit vad jag känner igen mig! Har också velat göra bröst sen jag var sexton, och nu har jag äntligen bestämt mig för att göra det. Jag fick bara ett ryck och berättade för mina föräldrar. Jag sa bar, kort och gott: "Jag tänker gå till banken och ta ett lån så jag kan göra bröst. Bara så ni vet" - och sen gick jag direkt till en konsulation och bokade en tid. Och det var det bästa jag gjort! Känns så himla skönt att det äntligen ska bli av! Och jag struntar i vad folk säger. Det enda jag förstår att de reagerar över är när man pratar storlek. 

Så nej, skit i vad andra säger. Dom kommer ändå bli avundsjuka när du kommer där - och ser så jävla bra ut! Med nya bröst kommer nytt astaggat självförtroende! :)