Jag är 31 år och har 2 barn som är 6 och 4 år gamla.

Jag är 31 år och har två barn, 4 och 10 år gamla. Jag har alltid haft små bröst (knappt fyllt ut en a-kupa). Velat operera dom sen jag var typ 15. Men även om de var små så var de fasta tills jag ammat färdigt andra barnen. Trodde faktiskt inte att så små bröst kunde bli mindre, men jag hade visst fel :/ De blev som hängiga skinnpåsar med en liten fettklump längst ner. Gjorde en operation när minstingen var nästan 1 år. Önskade mig naturliga bröst, någon storlek större än jag hade innan, och det fick jag (b-kupa) Men nu är det dags för en ny operation. Lite större och lite säkrare implantat :)

Att operara mig har jag aldrigt ångrat :)

Jag är 51 år och har vuxna barn. Opererade mig för ca 20 år sedan då jag blivit av med det lilla jag hade. Led väldigt mycket av det och valde att förstora dem, har aldrig, aldrig ångrat detta. Nu är det dags att ta ut de gamla slitna implantaten och sätta i nya, de blir större än förut för att passa min kropp ännu bättre. Bara några dagar kvar nu, så pirrig o förväntansfull. Känns ju som min första operation eftersom det är så länge sedan jag gjorde de första! Som många andra också skrivit tycker jag det är sååå vackert med bröst, man lever bara en gång och jag vill må så bra som möjligt och njuta av livet!! Struntar fullkomligt i vad andra tycker, har inte pratat med någon om den nya operationen just för att det inte angår någon annan än mig själv! Min kropp, mitt val, mina pengar!

[quote=Gatina]

Jag är 51 år och har vuxna barn. Opererade mig för ca 20 år sedan då jag blivit av med det lilla jag hade. Led väldigt mycket av det och valde att förstora dem, har aldrig, aldrig ångrat detta. Nu är det dags att ta ut de gamla slitna implantaten och sätta i nya, de blir större än förut för att passa min kropp ännu bättre. Bara några dagar kvar nu, så pirrig o förväntansfull. Känns ju som min första operation eftersom det är så länge sedan jag gjorde de första! Som många andra också skrivit tycker jag det är sååå vackert med bröst, man lever bara en gång och jag vill må så bra som möjligt och njuta av livet!! Struntar fullkomligt i vad andra tycker, har inte pratat med någon om den nya operationen just för att det inte angår någon annan än mig själv! Min kropp, mitt val, mina pengar!

"Struntar fullkomligt i vad andra tycker, har inte pratat med någon om den nya operationen just för att det inte angår någon annan än mig själv! Min kropp, mitt val, mina pengar!"

Bra skrivet och håller med dig helt!

Tack Flowers!

24 år och inga barn.... Hund hade dock varit trevligt men det passar inte heller  Och nu till saken. Jag har alltid haft små (se bilder i arkivet) och har i princip samma egna bröstvävnad som när jag va 13. Nu har jag seriöst funderat sen jag va 19 på detta och i sommar har det gått 5 år sen tanken väcktes på riktigt. Med största sannolikhet blir det operation nu i slutet av sommaren. Hoppas hoppas jag kommer stå fast vid mitt beslut - ännu lite velig men det börjar arta sig.

Kämpa på alla! 

Jag är 23 år gammal, blir 24 nu i Augusti. Har två barn, typ. (en sambo och en stor hund ;) Det måste ju typ vara samma sak...).
Har funderat på operation sedan jag var 17 år ungefär. Alltid tyckt att bröst är oerhört kvinnligt och någonting jag aldrig fick...

Har en ofyllig 75 B i dagsläget som hänger och glappar, mina bröst motsvarar inte min personlighet eller min ålder. När jag ser mig själv i huvudet ser jag mig med en stor byst. Och riktigt så är det ju inte idag...

Ska lyfta och göra en förstoring nu i Juni, längtar otroligt mycket! :)

Jag är 20 år, och har inga barn

Varför jag vill operera mig: Jo jag vill göra mina bröst för att jag har alltid haft bröst. Det har varit dom jag har fått komplimanger för, det är dom som mina kompiasr har sagt att de har vilja ha, de har varit dom jag har varit nöjd och stålt över! Mina bröst va de jag kunde gömma mig bakom ( eller trösta mig med) när jag hade dåligt självförtroende.

Nu har jag gått ner 20 kg på bara något år, Och mina bröst är inte som jag är van: känns inte som mina.

Förut hade jag fasta, runda E kupor.

Nu så har jag en C, nog för att de inte är litet: det är en fin storlek. Men när jag inte har BH på mig så hänger dom, och är platta upptill, och min bröstmöskel står ut mer är bröstet. Sedan tycker jag det är jobbigt att vakna med ett bröst som ligger i armhålan om jag sovit på rygg.

Jag ska operera mig för att få tillbaka den kvinnliga kännsla, för att kunna känna mig sexig, och för att jag har lyckats fått resten av min kropp fin och då vill jag att mina bröst ska förstärka kännslan av min nya vackra kropp, inte förstöra den.

Jag är 23 år, 24 i sommar, 2 barn. Ska göra min första denna månad pga tomma bröst. Ena bröstet är mer urammat än det andra därför har jag nu ingen BH som passar mig (2 olika storlekar). Cant wait! :D Längtar till tusen verkligen! Ska bli skönt att kunna bära upp en bh för första gången i hela mitt liv.

31 år nu 2 barn. Har alltd haft små till obefintliga bröst förutom vid amningen, älskade känslan av stora fina bröst även om det var ganska smärtsamt just då. =) Efter barnen hade jag ca 30 kg övervikt som nu är borta och med dem de små bröst jag fick behålla efter graviditeterna. Jag kan i dagsläget gå ut och jogga utan sporttop, mina bröst rör sig inte, det är bara skinn...

Jag har alltid velat ha större bröst och sneglat avundsjukt på min bästis när vi var yngre. Kvinnlighet är något jag förknippar starkt med brösten av någon anledning. Vill känna mig kvinnlig och vara fin i klänningar som är något av en fetish för mig. =)

Det är bokat till den 14 Juni, känns som jag ska avlida av längtan!